söndag 5 juli 2015

Love Week



I en hel vecka mellan den 6-12 juli kommer det vara "Love Week". Sju utvalda romantiska filmer av olika slag kommer ses. Det kommer inte vara några direkt tyngre filmer, men inte heller bara s.k. rom-coms.

Det är lite svårt att hitta bra romantiska filmer så detta är en bra chans att ta en titt på några som är kända och några som är omtalade, av olika anledningar.

Det blir allt från gamla godingar från 80-talet fram till något nytt.

Ta fram näsdukarna, läppglansen och... handklovarna!?!

Let's get it on...

lördag 4 juli 2015

L'Alpagueur



Titel: L'Alpagueur / Hunter Will Get You / Vid sidan om lagen
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: Frankrike
År: 1976
Regi: Philippe Labro
I rollerna: Jean-Paul Belmondo, Bruno Cremer, Patrick Fierry, Jean Négroni

Handling: L'Alpagueur är en frilansande prisjägare som får uppdrag i hemlighet av polisen och bra betalt - olagligt. Han är oftast den ende som kan hitta de värsta brottslingarna, så när en man känd som Höken kallblodigt rånar och sen dödar alla vittnen, får prisjägaren sitt uppdrag. Han tar upp jakten med hjälp av det enda vittnet som överlevt. Men samtidigt vill ett brottssyndikat döda prisjägaren då han utger ett allt större hot mot dem.

Omdöme: Detta var en film jag såg för flera år sen när den hittades och hyrdes på VHS. Det var lite av ett fynd tyckte jag då och det skulle bli kul att återbesöka den nu. Det börjar också bra. "Jägaren" (Jean-Paul Belmondo) sätter dit ett brottssyndikat och den sköna huvudmelodin sätter igång till förtexterna när Jägaren åker i väg med en båt. Samtidigt introduceras "Höken" (Bruno Cremer), en hänsynslös seriemördare som kallblodigt dödar alla vittnen efter att ha kommit över sina rånbyten.



Jägaren får i hemlighet uppdrag av polisen som går ut på att hitta och sätta dit brottslingar mot betalning. Efter att ha satt dit ett brottssyndikat och en högt uppsatt polis är det dags att ge sig ut efter Höken som terroriserar Frankrike med sina vansinnesdåd. Det enda vittnet som överlevt fängslas då han ses som en medbrottsling till Höken. Det blir Jägarens uppgift att få ut all information från vittnet - genom att han sätts i samma cell med vittnet. Problemet är bara att medlemmar ur brottssyndikatet som han tidigare satt dit får reda på hans rätta identitet när han ska rymma från fängelset med vittnet.



Tyvärr blir det inte ett så kärt återseende med den här filmen som jag hade trott och hoppats på. Den är alldeles för ojämn för sitt eget bästa och blandar riktigt bra bitar med högst mediokra delar. Belmondos karaktär är ganska typisk för de roller han ofta spelade. Han är lite småfjantig samtidigt som han kan vara cool och hård. Istället är det Bruno Cremer och hans karaktär Höken som blir filmens främsta styrka. Synd bara att filmen ungefär halvvägs in väljer att lägga fokus på fel ställe. Höken försvinner helt från handlingen under en halvtimme och här blir också filmen klart svagare.



Precis som filmens handling är ojämn så är musiken detsamma. Den härliga titelmelodin används ett par gånger under filmens gång och påminner om något Ennio Morricone hade kunnat bjuda på. Man får dels eurocrime-, dels spaghettivästern-vibbar av melodin, klart bra. Tyvärr är resten av musiken klart mycket sämre, främst med oljud så att man undrar hur samma person kunde göra den fina titelmelodin.



En som jag minns det svag fyra blir nu bara en trea. I sina bästa stunder ligger den på ett högre betyg, men den långa svackan i mitten och den något spretiga handlingen kan man inte blunda för. Trots det en film jag är glad att jag en gång i tiden hittade. I det här fallet hade det nog varit bättre att ha låtit den förbli ett trevligt minne istället för att ha sett om den. Å andra sidan har den ett par minst sagt minnesvärda scener (främst med Höken) och en bra titelmelodi att ta med sig.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

torsdag 2 juli 2015

Mina favoritfilmer - 1979

Starkt år med många klassiska filmer. Förstaplatsen är orubblig, men även med några riktigt starka utmanare tätt där bakom. Lite intressant att ett par klassiker inte riktigt klarar sig in på listan då de helt enkelt inte tillhör mina personliga favoriter.

På topp tio återfinns filmer från:

7 USA
2 Frankrike
1 Sovjetunionen


#10 Apocalypse Now (Francis Ford Coppola)



Saigon under det pågående Vietnamkriget. På ett hotellrum i staden befinner sig kapten Willard som berusar sig i väntan på sitt nästa uppdrag. Han hämtas till den amerikanska arméns högkvarter i staden, där han får i uppdrag att bege sig uppför floden till Kambodja. Här härskar sedan en tid en galen amerikansk överste vid namn Kurtz. Willard måste till varje pris döda Kurtz.

Bland de mest minnesvärda krigsfilmerna som gjorts med en otrolig närvarokänsla. Förstörs en del av den sista halvtimmen, vilket är synd då vägen dit är riktigt tät och välspelad.


#9 Stalker (Andrei Tarkovsky)



Tre män; en vägvisare, en professor och en författare, ger sig in i en förbjuden zon för att söka det mystiska rum där deras innersta önskningar går i uppfyllelse.

En annorlunda filmupplevelse som är mystisk, drömlik och unik på sitt sätt. Lyckas kombinera natur och människa med en historia där man aldrig vet vad den ska bjuda på.


#8 Série noire (Alain Corneau)



Franck, en neurotisk dörrförsäljare som arbetar i Paris gråa förorter träffar Mona, en ung tjej som tvingats till prostitution av sin faster. Fast besluten att ändra båda deras liv ser Franck bara en utväg...

En sanslöst bra prestation av Patrick Dewaere i huvudrollen ligger som grund för att denna film ska bli vad den är. Han påminner starkt om Patrick Bateman i American Psycho, riktigt bra.


#7 I... comme Icare (Henri Verneuil)



Efter det att en omvald president i ett fiktivt land har blivit lönnmördad, startas en utredning för att utröna hur allt gått till. En av medlemmarna i kommittén vägrar skriva på den slutgiltiga rapporten. Han gör istället efterforskningar på egen hand och upptäcker snart att kommitténs teori om att dådet utfördes av en enda gärningsman inte håller.

En av de bättre konspirationsfilmerna och självklart är den från 70-talet. En väl berättad historia som lånat en hel del från mordet på John F. Kennedy.


#6 The China Syndrome (James Bridges)



En kärnkraftsolycka på Ventanas kärnkraftverk i Kalifornien mörkläggs av myndigheterna. Ett tv-team som befann sig inne i kärnkraftverket vid olyckan försöker gräva fram sanningen.

Ytterst välspelad film där filmens tre stjärnor, Jack Lemmon, Jane Fonda och Michael Douglas alla övertygar. En film som var högst aktuell på sin tid, men som fortfarande håller.


#5 Escape from Alcatraz (Don Siegel)



Den 18:e januari 1960 anländer Frank Morris, under hård bevakning, till USA:s mest fruktade fängelse, det beryktade Alcatraz - en isolerad ö-fästning. Dit fördes de farligaste förbrytarna och varifrån det inte fanns någon återvändo. Driven av en stark frihetslängtan planerar Frank att fly.

En sån där Clint Eastwood-klassiker som man aldrig tröttnar på. Både spännande och rolig att titta på, även om man sett den tidigare.


#4 The Warriors (Walter Hill)



En sammandrabbning av stora mått tornar upp sig i New Yorks undre värld. De nattliga härerna uppgår till 100.000 man. De överträffar polisen till antalet - det går fem man på varje polis. I natt är de ute efter "The Warriors" - ett gäng som felaktigt anklagas för mordet på ledaren för ett rivaliserande gäng.

Äkta New York-film som skriker 70-tal där man fångar atmosfären perfekt. Finns inte många döda punkter i filmen som lyckas väldigt bra med något som lätt hade blivit svårt att köpa.


#3 Being There (Hal Ashby)



Mr. Chance har levt ett tillbakadraget liv. Han kan varken läsa eller skriva utan har sedan unga år sett efter en trädgård och på fritiden tittat på TV. Han har aldrig varit utanför huset och trädgården. När sedan husets ägare dör, stängs huset och han "slängs" ut i världen. Genom en trafikolycka träffar han några inflytelserika och mäktiga personer som tolkar honom som om han vore ett geni.

Peter Sellers i en av sina absolut bästa prestationer. Hans nedtonade prestation är en fröjd att se och man kombinerar humor med budskap på ett riktigt bra sätt.


#2 Kramer vs. Kramer (Robert Benton)



Efter åtta års äktenskap lämnar Joanna Kramer sin man Ted och sin 7-årige son Billy. Joanna är i desperat behov av att finna sig själv och få ett egenvärde. Hon tror att hon är en dålig mor eftersom hon är så olycklig. Men hon älskar Billy och efter 15 månader kommer hon tillbaka för att kräva vårdnaden om honom. Men under tiden som Ted har tagit hand om Billy har de båda fått en fin kontakt. En uppslitande vårdnadstvist startar.

Mycket fint drama där fader-son relationen är hjärtvärmande och känns genuin. Dustin Hoffman, Meryl Streep och den lilla pojken Justin Henry sköter sig riktigt bra.


#1 Alien (Ridley Scott)



Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens.

Tidlös sci-fi som inte tappat något genom åren. Man har verkligen fått till allt här och det börjar med den sanslöst härliga stämningen. En klassiker som alltid kommer ha det lilla extra som få filmer i genren kan mäta sig med.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

A Little Romance
Breaking Away
Ett anständigt liv
The Jericho Mile
Manhattan
Moonraker
Time After Time
Vengeance Is Mine

---

Sämsta filmen: Buffet froid

Inte alls rolig fransk komedi som missar poängen totalt.

Största besvikelsen: Mad Max

Inte särskilt bra och bjuder endast på några enstaka bra scener.

onsdag 1 juli 2015

Men in Black



Titel: Men in Black
Genre: Komedi/Sci-Fi
Land: USA
År: 1997
Regi: Barry Sonnenfeld
I rollerna: Will Smith, Tommy Lee Jones, Linda Fiorentino, Vincent D'Onofrio

Handling: De är den bäst bevarade hemligheten på Jorden. De är vår sista räddning mot universums avskum. De är tuffa män och går alltid klädda i svart. De är MiB, den topphemliga organisationen, som bekämpar alla rymdvarelser som infiltrerar Jorden. Nu skall agenterna K och J ut på ett uppdrag viktigare än något annat: De skall hitta en fruktansvärd utomjordisk terrorist som härjar på vår planet. Nu startar en kamp, om världen och mot klockan.

Omdöme: Veteranen agent K (Tommy Lee Jones) har jobbat hos MiB (Men in Black) i över 30 år. MiB är en hemlig organisation som tar hand om illegala utomjordingar. När han behöver få en ny partner rekryteras James Edwards, eller kort och gott agent J (Will Smith). Tillsammans måste de försöka stoppa en hotbild mot Jorden. Detta samtidigt som J lär sig yrket i farten, något som inte är det enklaste.



Filmen hade setts tidigare och även om den hade satt sig så var frågan vad jag skulle tycka nu, men även hur dess effekter skulle hålla. Det visar sig inte bara att effekterna funkar utan även att filmen är klart trevlig. Faktiskt lite bättre än jag hade minne av. En stor anledning till varför det hela funkar så bra som det gör är dels att man inte får några döda punkter, och dels att humorn funkar bra.



Will Smith (J) och Tommy Lee Jones (K) är ett bra radarpar som kompletterar varandra väl. J står för ungdomligheten och humorn medan K är den buttre veteranen som visar vart skåpet ska stå. Man bjuds på flera roliga situationer, inte minst med den s.k. neutralyzern som raderar minnet på folk till höger och vänster. Trots att den används flitigt under filmens gång blir den aldrig uttjatad. Gillar även utomjordingen i form av den talande hunden som är ett roligt inslag och dessutom välgjort.



Det känns som en genomtänkt film med sina finesser och detaljer, både runt MiB, dess redskap och utomjordingarna. Vad jag inte visste tidigare är att filmen bygger på en tecknad serie. Det förklarar en del varför det hela är så rikt på detaljer och känns mer genomtänkt än den genomsnittliga filmen av det här slaget. Det är faktiskt en perfekt film att återvända till efter några år då man får en rolig stund från början till slut.




4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.2

tisdag 30 juni 2015

Stretch



Titel: Stretch
Genre: Action/Komedi/Thriller
Land: USA
År: 2014
Regi: Joe Carnahan
I rollerna: Patrick Wilson, Chris Pine, Jessica Alba, Ray Liotta

Handling: Stretch är en otursförföljd limousinchaufför som bara har timmar på sig att betala av en skuld på 6000 dollar. Till en början känns det hela hopplöst, men han får hopp när han blir tilldelad en klient som ryktas ge enorma summor i dricks.

Omdöme: När Joe Carnahan gjorde den avskalade Narc (2002) kändes det som en spännande regissör att hålla ögonen på. Hans nästa film skulle bli Smokin' Aces (2006) och den var dels inte lika lyckad och dels lite för lättsam för sitt eget bästa. Hans The A-Team (2011) har jag inte sett. Däremot The Grey (2012) som var en besvikelse.



Här kan man säga att stilen främst påminner om Smokin' Aces, men gjort i mindre skala. Limousinchauffören Stretch (Patrick Wilson) har haft ett tungt år. Hans flickvän har krossat hans hjärta när hon lämnat honom för en rik NFL-spelare, han har tvingats lägga av med sitt alkohol-, drog- och spelmissbruk. Han håller på att komma över exet Candace och livet är på väg att vända för honom. En tjej som går under namnet "Pinkmink" på en dejtingsida skickar honom trevliga meddelanden och de ska träffas morgonen därpå. Problemet är bara att hans spelskuld på $6.000 som han betalar av varje månad nu ska betalas inom 24 timmar - annars kan han hälsa adjö till sina knäskålar och annat.



Han ber tjejen som sitter i växeln, Charlie (Jessica Alba) om hjälp. Han behöver tjäna bra med pengar och vill bara ha stenrika klienter som kan ge mycket dricks. Det hela börjar bra med David Hasselhoff och Ray Liotta. Men det är inte tillräckligt med dricks. Istället kan turen vända när en excentrisk miljardär vid namn Karos (Chris Pine) är i stan och behöver en limo. Kvällen och natten med Karos kommer Stretch aldrig att glömma så länge han lever - om han överlever vill säga.



Det kan inte sägas att det här skulle vara en direkt bra film om man ser till helheten. Men underhållning för stunden bjuds man på och det är inte alltid helt fel. Det blir ganska kul emellanåt när Stretch hamnar i tuffa situationer han måste ta sig ur. Lite likt Max i Collateral (2004) måste han köra runt till olika destinationer och improvisera. Men där slutar likheterna då denna film går till överdrift och nästan ballar ur på sina håll. Trots allt ganska underhållande för stunden och kräver inte mycket tankeverksamhet.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6

måndag 29 juni 2015

European Vacation



Titel: European Vacation / Ett päron till farsa på semester i Europa
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1985
Regi: Amy Heckerling
I rollerna: Chevy Chase, Beverly D'Angelo, Dana Hill, Jason Lively

Handling: Familjen Griswald vinner första pris i en "gristävling". Priset är en resa till Europa och de tror att de ska få en semester med lyx och flärd, men det visar sig inte riktigt stämma.

Omdöme: Denna den andra delen i "Ett päron till farsa"-serien kom efter Vacation (1983) och före Christmas Vacation (1989). För regin stod Amy Heckerling som nog är mest känd för sin regidebut med den trevliga ungdomsfilmen Fast Times at Ridgemont High (1982).



Familjen Griswald med Clark (Chevy Chase) i spetsen ger sig ut på semester i Europa. De har vunnit resan och givetvis ska hela familjen följa med. De fyra familjemedlemmarna besöker London, Paris, gör en avstickare till släktingar i Tyskland och avslutar i Rom. Clarks fru Ellen (Beverly D'Angelo) är med på det mesta maken ställer till med. Dottern Audrey (Dana Hill) följer motvilligt med eftersom hon måste lämna sin kära pojkvän där hemma. Sonen Rusty (Jason Lively) är desto piggare på att få se Europa då han får möjlighet att träffa lite exotiska tjejer.



Clark Griswald är en skön karaktär. Han är oftast på gott humör och tror han vet mer än vad han vet. På sätt och vis påminner han om Homer Simpson, men även lite om Al Bundy (även om han är bittrare som person, om än skön). Chevy Chase var en 80-tals ikon och här var han fortfarande på toppen av sin karriär. Även om alla familjemedlemmarna är bra så är det ändå Clark som får klockan att ticka, så att säga.



Man kan säga att filmen har fem delar och de håller varierande klass.

1) USA: Inledningen av filmen med tävlingen är något svag, dock är frågesportledaren skön när han stöter på både fru och dotter Griswald.
2) London: Här bjuds man på ett typiskt grått England, men en del humor går hem.
3) Paris: Här kommer filmen igång fint och har många trevliga scener, inte bara humormässigt utan även med sina många sevärdheter.
4) Tyskland: Fortsätter vara rolig där Clark uppträder med tysk folkdans som ger en del skratt.
5) Rom: Här tappar filmen då den lägger in en kidnappningshistoria mitt i allt och där humorn även går till överdrift.



I mitt tycke är detta en bättre film än första filmen Vacation och håller en liknande klass som tredje filmen Christmas Vacation. Det är synd att den är något ojämn, men det är alla tre filmerna så det är inte så överraskande. Filmen inleder lite trevande, blir bäst i mitten och tappar sen under sista biten. Den bjuder dock på gott om underhållning i sina bästa stunder och det är trots allt något speciellt med filmer som utspelar sig på olika platser i Europa.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1

söndag 28 juni 2015

The Terminator & Terminator 2



Måndag den 22:a juni var det dags att ta chansen. Originalfilmen visades på bio och även om man hade sett filmen ett antal gånger i hemmiljö var det ett tillfälle man inte fick missa. Tänk om SF med jämna mellanrum skulle visa den här typen av klassikers. Skulle vara mycket uppskattat bland filmälskare som skulle vilja se sina favoritfilmer på bio. Själv har jag bl.a. sett Alien, Blade Runner och The Shining på bio (samtliga på Cinemateket) och det är upplevelser man inte glömmer i första taget.

Jag minns att jag gick och såg den andra filmen när den kom 1991. Det var givetvis en upplevelse i sig, men ett original är ändå ett original. Under filmens gång kändes det givet att även se om tvåan, fast då i hemmiljö. Eftersom jag skrivit om båda filmerna tidigare känns det mer passande att bara ta upp några korta intryck från de senaste tittarna.

Klicka på länkarna för att komma till de tidigare texterna om filmerna.


The Terminator (1984)


Det negativa:
Det är egentligen två saker som sticker ut. Det ena är effekterna som är för ojämna för att det ska hålla 30 år senare. Flashback-scenerna där Reese strider mot flygande farkoster är inte direkt perfekta. Än värre blir det med Terminator-effekterna. Tänker främst på två scener. Den ena är när Terminatorn plockar ut sitt öga och man får se ett väldigt plastigt ansikte i scenen efter. Noterbart att man lyckats klart bättre under en senare scen när Terminatorn inte bara har sitt röda robotöga synligt, utan även fått en del av pannan bortskrapad. Här är det inte längre plastigt utan bra make-up.

Den andra är mot slutet när Terminatorn bara är ett skelett efter att hans långtradare exploderat. Stop-motion scenerna avskyr jag, men detta var så man gjorde en gång i tiden. Däremot är effekterna inte alltid dåliga. Tyvärr sänker de svagare effekterna helheten och upplevelsen för egen del. Detta stör jag mig på mer för varje gång jag ser filmen.

Sen är det musiken. Musiken är av blandad kvalité filmen igenom. Mycket av den är bra och bidrar till den sköna känslan filmen får till. Men i vissa lägen är den bara skrikig och misslyckad. Bl.a. i någon jaktscen blir den för dominerande och opassande. Även mot slutet är den långt ifrån optimal.

Det positiva:
Arnold (Terminatorn) är ond. Det går inte att sticka under stolen med att han passar extremt bra i rollen som ond. Dessutom har han begränsat med repliker, vilket bara är bra. Även kul att hans tyska (österrikiska) brytning får en att tänka på att hans skapare förmodligen var en galen tysk vetenskapsman eller liknande.

Filmen är mörk och ganska grym. Genomgående bjuds man på en tät och spännande stämning där Terminatorn är på jakt. När han säger "Sarah Connor?" till en kvinna som öppnar sin dörr och sen tar fram sin pistol med lasersikte och avrättar henne, ja då får man ett smakprov på vad han är kapabel till.

Man får genomgående bra actionscener som inte bör underskattas. Det finns många minnesvärda scener i den här filmen.

Humorn ska inte heller glömmas bort. En stor del av den bjuder radarparet Paul Winfield och Lance Henriksen på som poliserna som försöker lokalisera och sedan hjälpa Sarah. Även Dr. Silberman är en störtskön och komisk karaktär som ju sedan återkommer i nästa film.

Slutomdöme:
Femman som alltid varit så given är inte längre det. De nämnda svagheterna (effekterna och musiken) gör att filmen kanske bara är en stark fyra. Å andra sidan har den så mycket bra som väger upp det negativa. Det är trots allt en gammal favorit och som sådan får den lite mer spelrum.


Terminator 2: Judgment Day (1991)


Det negativa:
Pojken spelad av Edward Furlong är givetvis ett problem. Han funkar ändå hyfsat, men när han får sina hysteriska skrik påminner han en del om Bond-bruden Stacey Sutton (Tanya Roberts) när hon ropar "Jaaaaames" och lite annat i A View to a Kill (1985).

Filmen har en svacka halvvägs in då filmen tappar tempo lite för länge.

Den onda Terminatorn försvinner från handlingen i samband med svackan och när han sen dyker upp igen känns han inte lika grym som tidigare. Det gör bl.a. att man inte känner av samma nerv som man gör under filmens första halva.

Slutet är för utdraget och blir även lite av en upprepning av vad man fick se i originalet.

Det positiva:
Effekterna håller klart bra och kom ju med något nytt när filmen kom. Man måste tänka på att filmen kom 1991 och det var inte långt efter 80-talet då denna typ av effekter inte var möjliga, långt därifrån.

Actionscenerna är precis som i ettan riktigt bra. Det bjuds på gott om jaktscener, inte minst under filmens första halva.

Humorn funkar för det mesta precis som i ettan. Kanske att man har lite mer här. Dr. Silverman är t.ex. tillbaka och bjuder på gott om humor när han är med.

Sarah Connor har blivit tuffare och blir en riktig actionhjältinna här. Linda Hamilton gör det också bra, är vältränad och känns övertygande i sin nya roll.

Slutomdöme:
Filmen håller ungefär lika bra som jag hade minne av. Det är fortfarande en bit upp till högsta betyg, men en stark fyra är det alla dagar. I många avseenden bättre än originalet (framförallt jämnare och utan uppenbara svagheter). Däremot saknar jag den mörkare stämningen som originalet har - och Arnold som ond.


-----


Läs vad Jojjenito och Henke tycker om The Terminator då de också var på visningen.

lördag 27 juni 2015

Terminator Genisys



Titel: Terminator Genisys
Genre: Action/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2015
Regi: Alan Taylor
I rollerna: Arnold Schwarzenegger, Jason Clarke, Emilia Clarke, Jai Courtney, J.K. Simmons

Handling: Året är 2029. John Connor leder motståndsrörelsens krig mot maskinerna. Men Skynet planerar en ny attack från två fronter - dåtiden och framtiden - som kommer skriva om krigets regler för alltid.

Omdöme: I denna den femte installationen i Terminator-serien återvänder Arnold Schwarzenegger i sin paradroll. Han har blivit äldre, men det har man också anpassat sig efter. Hans Terminator har blivit gråhårig och lite utdaterad med tanke på den nya tekniken. Men han är fortfarande en användbar bodyguard då han kan knepen och vet det mesta om fienden.



Man ska absolut inte ha några förväntningar på en femte film i en serie. Men vad denna lyckas bra med är att återkoppla till de två första filmerna i serien. Personligen tycker jag det är ett lyckat grepp. Man har helt valt att bortse från den tredje och fjärde filmen, vilket bara är bra. Istället funkar denna del mer som en tredje del i serien. Den må inte komma upp i samma klass som de två första James Cameron-regisserade filmerna, men nog är detta en ganska värdig trea i serien. Synd bara att den inte regisserats av Cameron själv.



Historien hoppar från år 2029 tillbaka till 1984 och sedan till 2017. År 2029 kämpar John Connor (Jason Clarke) tillsammans med sin högra hand Kyle Reese (Jai Courtney) mot maskinerna i en mörk och dyster framtid. Skönt nog är detta parti ganska kort då jag aldrig varit förtjust i denna del i Terminator-serien. När det vankas 1984 blir det däremot desto trevligare. Här har man plockat in händelser från originalfilmen, men lagt till en alternativ tidslinje där Sarah Connor (Emilia Clarke) inte längre är ovetandes om vad som väntar. Hon har redan vid 9 års ålder fått besök av Terminator (Arnold Schwarzenegger) som sedan varit vid hennes sida.



Vad som är synd är att denna film/historia inte kom som den tredje filmen och använt sig av skådespelarna från originalfilmerna. Linda Hamilton och Michael Biehn hade givetvis varit att föredra i respektive roll (även om man hade fått jobba en del med sminket för att få dem att se yngre ut). Här har man alltså istället Emilia Clarke och Jai Courtney. Ingen av dem klarar av att fylla skorna av olika skäl.



Emilia Clarke är 1.57 lång och ser ut som en 14-åring. Linda Hamilton var åtminstone 1.68 och kändes mer rätt för rollen. Visst, Emilia ser bättre ut än Linda, men det har mindre betydelse i det här fallet. Jai Courtney kommer inte heller upp i Michael Biehn-klass. I hans fall ligger det mer i utstrålningen. Han saknar den. Plus att det här inte finns någon direkt kemi mellan de två (Sarah och Reese). Det känns mer som hon faller för honom för att hon vet att hon ska, inte för att det sprakar till mellan dem.



Om man tittar lite på de övriga rollerna/karaktärerna så sticker två ut lite extra. Den ena är Jason Clarke i rollen som John Connor. Till en början (år 2029) får man inte något riktigt grepp om honom. Han är inte med så mycket. Men när man hoppar till år 2017 tycker jag han fyller rollen bra. Av de tre huvudpersonerna vid sidan av Arnold är han den som funkar klart bäst, även om karaktären blir lite för mycket ju längre in i filmen man kommer. Den andra är J.K. Simmons som O'Brien. Han har helt klart tagit över efter Dr. Silverman och bjuder på en del passande humor.



Effekterna är det inget fel på och man bjuds på en del bra action filmen igenom. Vad som däremot blir uppenbart att den gör fel är att den förlitar sig för mycket på effekterna ju längre in i filmen man kommer. Man saknar helt enkelt lite finess när det kommer till att välja vilken väg man ska gå och vad man ska satsa på. Personligen föredrar jag alltid bra actionscener före effektsökeri. Effekter får man gott om i många andra filmer, men riktigt bra actionscener är tyvärr mer sällsynta. Gillar t.ex. skolbuss-sekvensen på bron som till stora delar bjuder på gammal hederlig Terminator-action.



Så vad blir slutbetyget till denna film? Man ska se The Terminator (1984) och Terminator 2: Judgment Day (1991) innan man tar sig an denna. Det blir lite roligare då med detaljerna, inte minst under filmens första halva som också är den bästa. Filmen är bättre än tredje och fjärde delarna så det får man vara glad för. Däremot har den sina brister som man tyvärr måste vara beredd på. Skönt nog var filmen inte dålig som jag nästan hade förväntat mig, inte minst efter att ha sett en väldigt effektbaserad trailer.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 8.0

---

Om visningen: Filmen sågs inte i 3D, istället var det en "normal" visning, vilket kändes helt rätt på förhand och även så här i efterhand. Helt onödigt med 3D och här hade det nog bara varit störande.

När filmen presenterades kom det in en tjej i läderoutfit, solglasögon, lite Terminator-makeup och ett pumpgevär. SF-killen presenterade filmen och sa sen att hans nya kollega skulle hålla koll på oss och eliminera oss om någon störde visningen. Sedan gick hon och satte sig bredvid sin väninna - som satt bredvid mig och min bror.

Under filmens senare parti blev väninnan till Terminator-tjejen riktigt känslosam. Hon höll på att börja grina och viftade frenetiskt med händerna framför ansiktet. Det visade sig att hon var orolig för att Terminator (Arnold) skulle dö. Snacka om att vara ett fan! Efter filmen frågade Terminator-tjejen sin väninna vad hon tyckte om filmen. Jättebra, tyckte hon. Då sa Terminator-tjejen att hon borde ta och se de övriga filmerna också...