söndag 24 juni 2018

Polis polis potatismos



Titel: Polis polis potatismos / Murder at the Savoy
Genre: Kriminaldrama/Mysterium
Land: Sverige/Tyskland
År: 1993
Regi: Per Berglund
I rollerna: Gösta Ekman, Kjell Bergqvist, Rolf Lassgård, Arthur Brauss

Handling: En känd industriman mördas till synes utan anledning på Hotell Savoy i Malmö. Utredningen är komplicerad och man tillkallar kommissarie Beck från Stockholm. Misstankarna leder till personer som är inblandade i illegala vapenaffärer.

Omdöme: I denna Beck-film sker ett mord på en industriman inför flera vittnen på hotellet Savoy i Malmö. Trots en massa vittnen är det svårt att få en bra beskrivning på skytten. Då flera av vittnena arbetade på den mördades företag, misstänker polisen att de kan veta mer än vad de är villiga att säga. Från högre ort beordras Martin Beck (Gösta Ekman) från Stockholm ner till Malmö för att hjälpa till med fallet.



Det är lite kul att Martin Beck är lite före sin tid när en poliskollega säger att Malmö inte är Chicago och Beck svarar "inte än". Nej, Beck kan strosa runt ganska fritt i Malmö när han tar sig runt till diverse vittnen och platser för att försöka komma närmare vem som var skytten. Hemma i Stockholm får Gunvald Larsson (Rolf Lassgård) och Lennart Kollberg (Kjell Bergqvist) sköta en del av utredningen.




Filmens bästa och roligaste scen kommer när Gunvald plockar in två patrullerande poliser som tabbat sig. Det är också denna scen filmens titel syftar på. Lassgård är verkligen skön i rollen och även om han är otrevlig är det charmigt och inte irriterande jobbigt som det senare kunde bli med Michael Persbrandt i rollen.



Vad gäller själva mordgåtan så är den lite trist kan jag tycka. Eftersom det finns en massa vittnen känns det inte som ett direkt mysterium. Å andra sidan blir det ett mysterium då ingen kan peka ut honom och man väljer att inte visa mördaren som man annars ofta gjorde i flera av de andra sex Beck-filmerna med Gösta Ekman. Om man t.ex. jämför med Mannen på balkongen (1993) så kändes den mysigare än denna som inte riktigt når upp till den nivån. Samtidigt är den inte sämst av de sex filmerna utan mer en mellanfilm. Just det, kul att se Arthur Brauss i en biroll som Hoffman. En favorit från gamla godingen $ / Dollars (1971).

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.8

lördag 23 juni 2018

Mannen på balkongen



Titel: Mannen på balkongen
Genre: Kriminalare/Drama
Land: Sverige/Tyskland
År: 1993
Regi: Daniel Alfredson
I rollerna: Gösta Ekman, Kjell Bergqvist, Rolf Lassgård, Michael Kausch

Handling: I Stockholm under sommaren hittas en tioårig flicka sexmördad i en park. Samtidigt inträffar ett rån och misshandel av en äldre kvinna i samma park, samma kväll. Kommissarie Beck och hans kollegor får hand om fallet. Kort därefter inträffar ett nytt flickmord. Massmedia piskar upp stämningen och polischef Malm är desperat, vilket sätter ytterligare press på Beck och hans mannar.

Omdöme: Jag gillar Gösta Ekman som Martin Beck. Det är liksom så självklart och enkelt. Han har en lugn och trygg stil som passar mycket bra för rollen. Detta var en av sex Beck-filmer som gjordes med Gösta Ekman under 90-talet. Vid sidan av honom ses bl.a. Rolf Lassgård som Gunvald Larsson och Kjell Bergqvist som Lennart Kollberg.



Det är sommar i Stockholm och många barn är ute och leker. Det gör det enkelt för en sexgalning som är ute efter småflickor. Det första överfallet sker i en park i centrala Stockholm. Flickan hittas död i ett buskage. Vad som gör det extra intressant för polisen är att man kan ha ett vittne som kan ha sett mördaren. Det har nämligen begåtts ett brutalt överfallsrån i samma park vid samma tid den kvällen. Som om det inte vore nog har en farlig våldsbrottsling flytt från anstalten han satt på och tros vara i Stockholmsområdet.



En gemytlig stämning målas upp med hjälp av musiken, sommarvädret och bilderna över Stockholm. Tempot är lite lagom långsamt, utan att bli trist. Man får nämligen en chans att följa poliserna, inte minst Beck och Kollberg i deras vardag. De påverkas av det inträffade med flickmordet, inte minst Kollberg som själv är småbarnsförälder och väntar tillökning med sin fru. Vem mördaren och vittnet i parken är får man se tidigt, så något mysterium blir det inte att tala om. Men det funkar bra ändå.



Det är väl en del småsaker som funkar mindre bra, som t.ex. tyskan Grassman som hjälper polisen med att skapa en gärningsmannaprofil. Den biten kunde man ha skött bättre, även om informationen hon kommer med är ganska förnuftig, om än lite spekulativ. Man märker dock att våra poliser helst vill sköta utredningen på sitt sätt, inte minst Gunvald Larsson som är från den gamla skolan.



Regissören Daniel Alfredson gjorde för övrigt regidebut med en annan Beck-film i Roseanna (1993) som inte heller är så dum, och så denna. Senare skulle han göra den andra och tredje delen i Millennium-trilogin, närmare bestämt Flickan som lekte med elden (2009) och Luftslottet som sprängdes (2009). Dugliga svenska kriminalfilmer.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1

fredag 22 juni 2018

Eiðurinn / The Oath



Titel: Eiðurinn / The Oath
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Island
År: 2016
Regi: Baltasar Kormákur
I rollerna: Baltasar Kormákur, Hera Hilmar, Gísli Örn Garðarsson, Margrét Bjarnadóttir

Handling: Läkaren Finnurs dotter Anna har blivit ihop med knarklangaren Óttar. När Óttars kriminella handlingar blir ett hot mot Annas och övriga familjens säkerhet tar Finnur saken i egna händer.

Omdöme: Finnur (Baltasar Kormákur) bor flott med sin fru och yngsta dotter. Han är hjärtkirurg och har det gott ställt på Island. Hans äldsta dotter Anna (Hera Hilmar) har en egen lägenhet som Finnur betalar under tiden hon studerar. Men hon har hoppat av studierna efter att ha träffat den något äldre Óttar (Gísli Örn Garðarsson) som är inblandad i kriminell verksamhet.



Anna är upp över öronen förälskad i Óttar och då hon är myndig har pappa Finnur inte så mycket att säga till om, mer än att försöka tala sin dotter till rätta. Men då Anna tar droger är det inte mycket som hjälper. Finnur tänker dock inte bara släppa greppet om sin dotter, sin ögonsten. Snart har han börjat fundera över vad som behöver göras och planera hur han ska kunna få tillbaka sin dotter innan hon är förlorad.



Baltasar Kormákur upptäckte jag nog första gången när han spelade huvudrollen i smugglarthrillern Reykjavik-Rotterdam (2008). Han regisserade sedan dess amerikanska remake Contraband (2012) innan han bl.a. gjorde 2 Guns (2013) och sin bästa film Everest (2015). Här var det dags för honom att både regissera och spela huvudrollen. Hans första roll sedan Reykjavik-Rotterdam (2008) för övrigt.



Det roliga med Baltasar Kormákur i rollen som Finnur är att han är slående lik Colin Farrell, inte minst i The Killing of a Sacred Deer (2017) där han för övrigt också spelar en läkare. Baltasar Kormákur funkar bra i huvudrollen som hjärtkirurgen som älskar att cykla på det kylslagna Island samtidigt som han smider planer för sin dotters pojkvän.



Detta kan man säga är en slags thriller som faller lite i samma kategori som Death Wish- och Taken-filmerna. En far som vill skydda och hämnas sin dotter. Det är inget direkt nytt man bjuds på med andra ord, men det betyder inte att det inte kan vara sevärt för stunden. Eftersom Finnur normalt sett är en respekterad och laglydig läkare och familjefar, är det inte så konstigt att allt inte går enligt planerna och att han måste improvisera på sina håll. Det ger en del vändningar och något oväntade situationer under filmens gång. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.5

torsdag 21 juni 2018

Mina favoritprestationer - 1948

Mina tio favoritprestationer från året. Observera att det inte nödvändigtvis är de jag tycker är bäst, men de jag gillar mest eller som satt sig mest.



Charles Laughton (The Big Clock)

Som den tyranniske tidningsredaktören Earl Janoth.



Ray Milland (The Big Clock)

Som den mordmisstänkte stjärnreportern George Stroud.



Richard Conte (Cry of the City)

Som polismördaren Martin Rome.



Jane Wyman (Johnny Belinda)

Som den dövstumma Belinda McDonald.



Edward G. Robinson (Key Largo)

Som gangsterbossen Johnny Rocco.



Richard Widmark (Road House)

Som krogägaren Jefty.



Olivia de Havilland (The Snake Pit)

Som den sinnessjuka Virginia Cunningham.



Barbara Stanwyck (Sorry, Wrong Number)

Som den rika, sängliggande och terroriserade Leona Stevenson.



Humphrey Bogart (The Treasure of the Sierra Madre)

Som guldgrävaren Fred Dobbs.



Walter Huston (The Treasure of the Sierra Madre)

Som den ruinerade guldgrävaren Howard.


onsdag 20 juni 2018

Luftslottet som sprängdes



Titel: Luftslottet som sprängdes / The Girl Who Kicked the Hornet's Nest
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: Sverige/Danmark/Tyskland
År: 2009
Regi: Daniel Alfredson
I rollerna: Michael Nyqvist, Noomi Rapace, Anders Ahlbom, Lennart Hjulström

Handling: Mikael Blomkvist och Millennium-redaktionen får fram information om en hemlig grupp inom Säpo som bildades under kalla kriget. Denna grupp står ytterst bakom de rättsövergrepp som Lisbeth Salander har utsatts för sedan 12-årsåldern för att skydda den sovjetiske spionen Alexander Zalachenko, Salanders far.

Omdöme: Denna avslutande del i Stieg Larssons Millennium-trilogi tar vid direkt där Flickan som lekte med elden (2009) slutade. Lisbeth Salander (Noomi Rapace) spenderar första halvan av filmen på sjukhus och andra halvan med att klä ut sig till punkare när hon sitter i rättegångsförhandlingar åtalad för mordförsök. Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) försöker tillsammans med den övriga Millennium-redaktionen att ge ut ett nytt nummer som berättar Salanders historia och de övergrepp hon fått utstå.



Till skillnad från den föregående delen (med samma regissör) har denna ett bättre flyt redan från början. Det känns stabilare helt enkelt. När man dessutom får ett intressant konspirations-tema som sträcker sig tillbaka till 60- och 70-talet, skapar man en bra grund att jobba med. Den hemliga grupp inom Säpo som ligger bakom visar tidigt vad de är kapabla till med en kallblodig avrättning. Tyvärr blir det inte så mycket mer än så från deras sida, även om de avlyssnar och anlitar några klåpare längre fram.



När Salander hamnar i rätten blir det lite trist och enformigt. Här saknas ett driv och det som kommer fram har man redan förklarat och tagit upp tidigare. Rättegångar kan vara roliga att följa, men då ska det bjudas på lite överraskningar och vändningar. Här blir det mest småtrista samtal med en som vanligt otrevlig och respektlös Salander. Och då den hemliga gruppen inte visar sig vara så mäktig och smart som man hade önskat, får man sätta sitt hopp till den storväxte och farlige Ronald Niedermann. I föregående del kändes han som en Bond-skurk. Här blir han och scenerna med honom snarare åt The Terminator (1984)-hållet.



Sammanfattningsvis kan man konstatera att denna den tredje delen (och den andra) saknar det mesta som gjorde den första filmen så lyckad, inklusive drivet och spänningen. Denna tredje del är jämnare än den andra, har stabilare prestationer och puttrar på. Den blir dock aldrig direkt spännande eller särskilt mystisk. Den har egentligen inga toppar eller dalar, även om rättegångsförhandlingarna känns som temposänkare då de inte bjuder på något man inte redan visste.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

tisdag 19 juni 2018

Flickan som lekte med elden



Titel: Flickan som lekte med elden / The Girl who Played with Fire
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: Sverige/Danmark/Tyskland
År: 2009
Regi: Daniel Alfredson
I rollerna: Michael Nyqvist, Noomi Rapace, Georgi Staykov, Paolo Roberto

Handling: Lisbeth Salander återkommer till Sverige efter en längre tids vistelse utomlands, där hon dras in i en mördarjakt där hon själv är villebråd. Salander bestämmer sig för att göra upp med sitt förflutna en gång för alla. Hon ska straffa dem som förtjänar att straffas. Samtidigt har Mikael Blomkvist på Millennium fått korn på hett nyhetsstoff. Journalisten Dag Svensson och hans sambo Mia Bergman kan visa avslöjande fakta om en omfattande sexhandel mellan Östeuropa och Sverige. Många av de personer som utpekas i traffickinghärvan har högt uppsatta positioner i samhället.

Omdöme: Den andra delen i Stieg Larssons Millennium-trilogi fortsätter där Män som hatar kvinnor (2009) slutade. Ja, ett år har gått och Lisbeth Salander (Noomi Rapace) återvänder till Sverige efter att ha rest runt världen. När tre mord sker inom kort tid i Stockholms-området, pekar allt mot Salander. Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist), som jobbar på ett scoop på Millennium, är övertygad om Salanders oskuld samtidigt som han måste hitta den mystiske Zala som är nyckeln till traffickinghärvan som scoopet handlar om.



I jämförelse med den första filmen är det väldigt tydligt att denna saknar samma jämnhet och klass. En stor skillnad är att denna till stor del utspelar sig i Stockholm istället för ute på landet som den första gjorde. Fast det är inte ett problem i sig, för det är inte helt fel att följa Salander och Blomkvist runt Stockholm. Vad som är värre är att skådespelarna genomgående håller en lägre nivå här. Blomkvists medarbetare på Millennium är alla svaga skådespelare och det hela känns snarare som en svensk film från 90-talet alternativt ett tv-avsnitt, vilket så klart inte är ett gott betyg. Denna känsla hade man inte i den första filmen. Att man har med Paolo Roberto på ett hörn säger ganska mycket.



Skönt nog blir det hela lite bättre när man kommer ungefär halvvägs in. Nu blir det heta spåret Zala, som senare kommer visa sig spelas skönt av bulgaren Georgi Staykov. Filmen känns stabilare under andra timmen och lyckas engagera lite mer när Salander och Blomkvist på var sitt håll försöker komma fram till sanningen och rentvå Salander från morden.



Historien saknar kanske en del spänning, även om det blir mer av den varan mot slutet. Man får även lite känsla av att man velat göra det hela till en Bond-historia med karaktärer som den storväxte och muskulöse Ronald Niedermann som inte känner smärta och kampsportstjejen Miriam Wu, men även huvudskurken Zala. Däremot får vi en klarare bild av Salanders bakgrund som lyfter filmen och intresset en aning. Mest synd är det alltså att den första halvan av filmen saknar internationell klass innan den tar sig under senare delen av filmen.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2

måndag 18 juni 2018

Män som hatar kvinnor (Revisited)



Titel: Män som hatar kvinnor / The Girl with the Dragon Tattoo
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: Sverige/Danmark/Norge/Tyskland
År: 2009
Regi: Niels Arden Oplev
I rollerna: Michael Nyqvist, Noomi Rapace, Sven-Bertil Taube, Peter Haber, Peter Andersson

Handling: Journalisten Mikael Blomkvist döms till fängelse för förtal av finansmannen Wennerström, och beslutar sig för att ta time-out från sitt jobb på tidskriften Millennium. I samma veva får han ett ovanligt uppdrag. Henrik Vanger, tidigare en av landets främsta industriledare, vill att Blomkvist ska ta reda på vem som mördade Vangers unga släkting Harriet, som varit spårlöst försvunnen i snart fyrtio år. Till sin hjälp får han Lisbeth Salander, en ung strulig tjej, tatuerad och piercad, men också professionell hacker och med unika egenskaper som gör henne till en oslagbar researcher.

Omdöme: Denna första del i Stieg Larssons Millennium-trilogi ser den smutskastade journalisten Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) och den problematiska Lisbeth Salander (Noomi Rapace) föras samman när de börjar gräva i försvinnandet av Harriet Vanger, brorsdotter till den förmögne Henrik Vanger (Sven-Bertil Taube) från Vanger-koncernen.



Efter att ha etablerat lite av Mikaels och Lisbeths bakgrund och karaktärer, kan man djupdyka i mysteriet kring Harriets försvinnande som gäckat polisen och Henrik Vanger i 40 år. Henrik har varje år fått en gåva i form av en tavla med en blomma på sin födelsedag. Vad som är av intresse med detta är att Harriet gav en sådan till Henrik som present på hans födelsedag när hon var åtta år. Det får Henrik att tro att den som skickar dessa tavlor/blommor är Harriets mördare.



Vissa gånger kommer Mikael och Lisbeth kanske lite väl enkelt fram till hur historien kan ligga till. Det är en sak att få fram fakta, gamla mordfall osv. Den biten är kul och ett bra mysterium att följa. Men det är mer på vilket sätt man kommer fram till bl.a. den judiska vinkeln som kanske är lite för enkel. Med det sagt har filmen oftast ett bra driv, spänning och hamnar sällan i några direkta svackor, trots en speltid på en bra bit över två timmar. Det är främst efter den stora upplösningen/konfrontationen som filmen går ner en del i tempo när man tar del av efterspelet.



Filmen har ett par bra och minnesvärda scener som sticker ut lite extra. Samtliga scener med Peter Andersson i rollen som Lisbeths förvaltare, äcklet Nils Bjurman är klockrena. Likaså är slutuppgörelsen med den misstänkte gärningsmannen i dennes hem och källare bra.



Även om skådespeleriet lämnar en del att önska på sina håll (inte minst av Michael Nyqvist och Noomi Rapace), så känns det som att produktionen till stor del håller internationell klass. Den amerikanska remaken The Girl with the Dragon Tattoo (2011) lyckades även den med en hel del, även om en del blev lite krystat. Så här gick för övrigt tankarna första gången som Män som hatar kvinnor (2009) sågs.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.8

söndag 17 juni 2018

A Clockwork Orange



Titel: A Clockwork Orange
Genre: Drama/Kriminalare/Sci-Fi
Land: Storbritannien/USA
År: 1971
Regi: Stanley Kubrick
I rollerna: Malcolm McDowell, Patrick Magee, Carl Duering, Steven Berkoff

Handling: En svart ironiserande berättelse om en framtid fylld av ultravåld. Alex ingår i ett gäng som terroriserar, misshandlar, rånar, våldtar och dödar. Han blir tillfångatagen och inspärrad och får genomgå behandling för att bli botad - säker - "en apelsin med urverk". Hel och sund på ytan men en krympling på insidan.

Omdöme: Det är inget snack om att Stanley Kubrick är en av de stora regissörerna, och lite av en personlig favorit. Detta är en av hans mest hyllade filmer, men som jag aldrig riktigt uppskattat lika mycket som flera av hans andra verk. Det har inte heller varit en film man känt ett sug efter att se om som man gör med många andra klassiker.



Alex (Malcolm McDowell) är ledaren för ett litet gäng på fyra personer. De härjar runt i ett framtida England, lite likt The Warriors (1979), fast där de terroriserar, misshandlar, rånar, våldtar och till och med dödar. Sen går Alex hem till sina föräldrar där han har sitt rum och lyssnar på Beethoven. Han skippar för det mesta skolan eftersom hans aktiviteter med gänget håller på långt in i natten. Det är ett samhälle där liknande gäng härjar och ingen verkar kapabel att sätta stopp för det hela.



Vet inte riktigt vad det är, men filmen har en annorlunda atmosfär som inte direkt går hem. Det är svårt att komma in i filmen och sympatisera med någon egentligen. Det blir även uppenbart att skådespelarna och prestationerna inte riktigt håller måttet. Det blir liksom inte på allvar utan känns tillgjort mest hela tiden. Malcolm McDowell funkar dock bra och passar både med sitt lite udda utseende och sitt sätt att spela. Tyvärr är det få runt honom som känns övertygande eller naturliga. Men det var väl så Kubrick ville ha det - en fiktiv framtid.



Att det är en något udda film som skiljer sig är tydlig. Den gottar sig i sex och våld, utan att varken bli intressant, spännande, gripande eller för den delen särskilt engagerande. Det är inte direkt dåligt, men när man inte faller för det man tar del av eller blir särskilt indragen så saknas uppenbarligen något. I mitt tycke gjorde Kubrick runt tio bättre filmer än denna, vilket säger ganska mycket med tanke på hur älskad och hyllad denna är.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.3