måndag 11 december 2017

The Killers



Titel: The Killers / Hämnarna
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1946
Regi: Robert Siodmak
I rollerna: Burt Lancaster, Ava Gardner, Edmond O'Brien, Albert Dekker

Handling: Två yrkesmördare slår till mot en liten stad där de dödar "The Swede" som väntat på dem. Utredaren Reardon börjar nysta i fallet och upptäcker en värld av brott och svek - allt kopplat till den vackra Kitty.

Omdöme: Denna film-noir räknas ofta till de stora i genren. Den bygger på en historia av Ernest Hemingway och blev Burt Lancasters första filmroll. Han spelar "The Swede" som har två utsända yrkesmördare efter sig. Vad som föranlett att han fått ett pris på sitt huvud avverkas sedan i form av en rad tillbakablickar. Detta då utredaren för ett försäkringsbolag, Reardon (Edmond O'Brien) försöker lista ut vad som hänt och vem "The Swede" faktiskt var genom olika vittnesmål.



De inledande tio-femton minuterna då de två yrkesmördarna kommer till en sömnig liten stad och terroriserar den i sökandet efter "The Swede", är förmodligen filmens bästa. Det tyckte jag redan första gången jag såg filmen och nu när den sågs om fick jag genast samma känsla. Tyvärr är det ju som så att man i princip börjar med slutet. Historien är ju redan slut innan den ens hunnit börja. Istället blir det en massa svar på varför det blivit som det blivit.



Även om det blir lite småspännande på sina håll när utredningsagenten Reardon kommer allt närmare sanningen, är det inte en noir jag kan uppskatta lika mycket som många andra. Det bästa med filmen är ju egentligen de två yrkesmördarna och hela sekvensen på matstället i början av filmen som är värd entrépengen. Synd bara att de i princip försvinner från handlingen.



Eftersom filmen till stor del bygger på korta till halvlånga tillbakablickar, känns det aldrig som man riktigt kommer in i filmen som man hade önskat. Intresset håller den uppe och när hela sanningen nystats upp har man en bra historia. Men det hade nog varit mer effektivt att få ta del av historien i nutid istället för mestadels i dåtid.



Precis som med de två yrkesmördarna får inte filmens femme fatale Kitty Collins, spelad av vackra Ava Gardner, tillräckligt med utrymme. Hennes karaktär hade helt klart kunnat lyfta filmen ett snäpp om hon fått större utrymme och filmen hade berättats på ett bättre sätt. Frågan är om inte remaken The Killers (1964) av Don Siegel lyckas lite bättre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.8

söndag 10 december 2017

The Jewel of the Nile



Titel: The Jewel of the Nile / Den vilda jakten på juvelen
Genre: Action/Äventyr/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1985
Regi: Lewis Teague
I rollerna: Michael Douglas, Kathleen Turner, Danny DeVito, Spiros Focás

Handling: Författarinnan Joan Wilder och äventyraren Jack Colton fortsätter sina äventyr. Med Ralph tätt i hälarna färdas de genom den farofyllda Nordafrikanska öknen. Inte ens svekfulla infödingar, fasansfulla fängelsehålor eller en till synes ändlös rad av skurkar kan hindra trion.

Omdöme: Redan året efter succén Romancing the Stone (1984) kom denna uppföljare. Det var snabbt jobbat och denna spelade in nästan lika mycket som den första. Frågan är om det inte bara var det man var ute efter - att tjäna snabba pengar. För man blir minst sagt fundersam på om de ens hade ett manus att jobba med på denna uppföljare.



Den första filmen tog oss till djungeln i Sydamerika. Denna gång är det Nordafrika omgärdat av öknen. Redan där saknas samma dynamik när skådeplatsen är trist som den är här. Trion Michael Douglas, Kathleen Turner och Danny DeVito återvänder i sina roller, men det känns mest som de hämtar lönechecken då de inte direkt behöver förta sig. Regissören från första filmen Robert Zemeckis har man bytt ut mot den mindre kände b-regissören Lewis Teague. Zemeckis gjorde istället en liten film vid namn Back to the Future (1985) samma år...



Frågan är om denna film hade kunnat räddas av en bättre regissör. Finner det ytterst tveksamt då handlingen i princip är obefintlig. Det känns bara som man lagt in en massa scener som utfyllnad och pusslat ihop något för att få en långfilm. Här finns inte mycket att kalla för ett äventyr, något som den första filmen lyckades desto bättre med. Inte heller humorn funkar här. Visst finns det ögonblick då filmen får till det, men det är lätt att missa dessa om man blinkar. Även om den första filmen inte tillhör mina favoriter så är den ljusår bättre än denna uppföljare som saknar själ - och ett manus.

2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
10 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0
IMDb: 6.1

lördag 9 december 2017

Maximum Risk



Titel: Maximum Risk
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Ringo Lam
I rollerna: Jean-Claude Van Damme, Natasha Henstridge, Zach Grenier, Jean-Hugues Anglade

Handling: Den franske polisen Alain får veta att han har en tvillingbror, Mikhail. När Alain hittar honom är han död. För att ta reda på vem brodern var och kunna hämnas, tar Alain över Mikhails identitet.

Omdöme: Den gode Jean-Claude Van Damme har gjort många skräpfilmer, det är nog svårt att missa. Men vad händer när han slår sig ihop med Hong Kong-regissören Ringo Lam som här gjorde sin första amerikanska film? Ja, det bjuds på action, så klart. Men vad mer? Är det ytterligare en sunkig b-film att lägga till i Van Damme-högen?



Ja, det är svårt att inte tänka i de banorna när man tar sig an denna film. Det börjar dock lovande när Van Damme jagas runt Nice på franska rivieran. Man märker att det är en regissör som har lite sinne för action. När det sedan förflyttas till USA, är det upplagt för att filmen ska tappa. Men den fortsätter funka ganska bra som action där Van Damme spelar den franske polisen Alain som försöker ta reda på vad som hänt hans tvillingbror med kriminella kopplingar.



In i leken kommer Natasha Henstridge som Alex, tvillingens flickvän. Lite heta scener uppstår mellan de två, men de får även den ryska maffian efter sig då tvillingen hade koppling till dem. Vägarna leder till slut tillbaka till Nice för den slutliga uppgörelsen.



Även om det inte blir det bästa man sett så är det med Van Damme-mått mätt faktiskt klart dugligt. Karaktärerna och skådespelarna sköter sig och det är inte direkt så korkat eller b-aktigt som man är van vid. Dessutom med en hel del bra stunts och lite annorlunda kameraarbete.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.4

fredag 8 december 2017

Stronger



Titel: Stronger
Genre: Drama
Land: USA
År: 2017
Regi: David Gordon Green
I rollerna: Jake Gyllenhaal, Tatiana Maslany, Miranda Richardson, Clancy Brown

Handling: Den inspirerande och sanna historien om Jeff Bauman som överlevde bombdåden vid Boston Marathon 2013.

Omdöme: Den på många sätt starka och spännande Patriots Day (2016) skildrade händelserna kring bombdåden vid Boston Marathon 2013 och den efterföljande jakten på terroristerna. I denna film följer vi istället ett av offren vid bombdådet - Jeff Bauman (Jake Gyllenhaal). Han är på plats för att heja på sin flickvän Erin (Tatiana Maslany) vid målgången. Han överlever dådet, men det är nu hans livs kamp börjar.



Eftersom man vet vad som kommer ske och att det inte är någon direkt upplyftande film, är det lite svårt att förvänta sig så mycket. Men med duktige Jake Gyllenhaal i huvudrollen kändes det som en film att se, främst för hans skull. Mycket riktigt är han också bra, det var förväntat. Sen är frågan om man inte kunde ha gjort mer med filmen och fått ut ännu mer av honom för att detta verkligen skulle bli något mer.



En sak som tidigt blir tydlig och som under filmens gång bara blir starkare, är känslan av att Jeffs familj inte porträtteras som särskilt trevliga eller bra för honom. De må kanske inte mena illa eller direkt veta vad de håller på med, men att de skulle vara sympatiska kan man inte påstå. Tankarna går här en hel del till Million Dollar Baby (2004) och huvudpersonens familj som inte är så mycket att ha. Lite white trash-stämpel över det hela, även om det här mer är arbetarklassen i Bostons förorter. Många av dem är inte dåliga personer, snarare tvärtom, men här blir man smått irriterad på familjen och hur de beter sig runt Jeff.



Filmens regissör David Gordon Green, som en gång kändes lovande med bl.a. Snow Angels (2008), känns inte som helt rätt regissör för det här projektet. Han får liksom inte ut allt ur varken karaktärerna eller storyn som man skulle önska sig. Det må inte vara dåligt, men det finns inte tillräckligt mycket hjärta eller karaktär bakom produktionen. Det räcker liksom inte med att bara låta Jake Gyllenhaal göra sitt och tro att det ska räcka.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.5

torsdag 7 december 2017

Mina favoritfilmer - 1940

Inget tokigt år, men för ojämn bredd för att räknas som ett starkt år. Lite kul att Alfred Hitchcock, Helan & Halvan och James Stewart alla har två filmer vardera på listan. Ett år med en given film i topp som är en riktig klassiker och favorit.

På topp tio återfinns filmer från:

9 USA
1 Storbritannien


#10 Night Train to Munich (Carol Reed)



Förvecklingar uppstår när en brittisk agent försöker föra en tjeckisk vetenskapsman och hans dotter till London i samband med ockupationen av Prag strax innan andra världskrigets utbrott.

En kombination av spionhistoria med brittisk humor av Carol Reed innan hans bättre och mer kända Odd Man Out (1947) och The Third Man (1949). Inte minst värd en titt för sekvensen med linbanorna.


#9 The Mortal Storm (Frank Borzage)



Professor Viktor Roth och hans familj lever ett stillsamt liv i en liten by i tyska alperna under början av 1930-talet. När nasisterna kommer till makten splittras familjen och deras vän Martin Breitner hamnar mellan dem.

James Stewart är aldrig fel och filmen är inte dum den heller. Får till ett par kraftfulla scener runt den utbrutna nazismen runt honom, men kunde kanske varit ännu starkare och utnyttjat Stewart mer.


#8 Foreign Correspondent (Alfred Hitchcock)



Året är 1939 och en amerikansk journalist skickas till Europa bara för att genast trassla in sig i en spionhärva.

En film av Hitchcock som bjuder på många bra scener att ta med sig, även om filmen är för lång med sina två timmar.


#7 Saps at Sea (Gordon Douglas)



Helan blir beordrad att vila av en läkare eftersom han lider av stress från sitt arbete. Tillsammans med Halvan hyr de en båt och ger sig ut till sjöss. Vad de inte vet är att en förrymd brottsling befinner sig ombord.

Alltid kul med Helan och Halvan, även om detta inte är någon av deras allra främsta. Men gillar man duon bjuder denna på gott om skratt för att underhålla.


#6 The Great Dictator (Charlie Chaplin)



Diktatorn utspelar sig i det fiktiva landet Tomanien och handlar om en fattig, judisk frisör och hans dubbelgångare, den karismatiske och judehatande diktatorn Adenoid Hynkel. Den judiske frisören, en lätt förvirrad veteran från första världskriget, gör vad han kan för att överleva i det judiska gettot, medan Hynkel hyser helt andra planer. Han vill lägga under sig hela världen.

Klassisk Chaplin som dock inte tillhör favoriterna bland hans filmer. Lite för utragen på sina håll och det är de klassiska stumfilmssekvenserna som ger mest humor och värme, trots gott om dialog i övrigt.


#5 Rebecca (Alfred Hitchcock)



En kvinna träffar på sin semester den rike och mycket trevlige Maxim de Winter. Hon följer med honom hem efter semestern och de gifter sig. Fast hans förra fru, den vackra Rebecca som var högt ärad av alla på slottet och som dog i en båtolycka, sätter käppar i hjulen. Hela tiden jämförs den nya frun med Rebecca och livet känns allmänt dåligt tills mysteriet börjar klaras upp.

Klassisk tidig Hitchcock som har två bra huvudroller och en historia som blir allt mer spännande och lite överraskande mot slutet.


#4 The Sea Hawk (Michael Curtiz)



Äventyrsklassiker med Errol Flynn i rollen som sjörövare på 1500-talet. Han kämpar för sitt land genom att konfiskera spanska fartygs guldlast och föra hem dem till Englands sinande stadskassa.

Klassiskt äventyr med pirater, fäktning och strider på skepp och slott. Lättsam på sina håll med en given hjälte spelad av Errol Flynn, men även blodigt allvar längre fram.


#3 His Girl Friday (Howard Hawks)



Toppreportern Hildy Johnson meddelar att hon ska lämna nyhetsbranschen för hemmets lugna vrå med sin tråkige fästman Bruce. Hennes krävande redaktör och före detta make Walter Burns blir då fast besluten inte bara att få henne tillbaka till tidningen utan också att vinna hennes hjärta på nytt.

Kvick dialog i denna klassiska screwballkomedi signerad Howard Hawks. Cary Grant och Rosalind Russell försöker bräcka varandra och bjuder på många roliga ögonblick.


#2 A Chump at Oxford (Alfred J. Goulding)



Som belöning för att ha förhindrat ett bankrån, skickas Helan och Halvan till anrika Oxford University där de bl.a. får gå i en labyrint och utsätts för olika skämt av studenterna.

En av de bättre långfilmerna med Helan & Halvan som är jämn rakt igenom och inbringar många skratt och minnesvärda scener.


#1 The Shop Around the Corner (Ernst Lubitsch)



I den lilla butiken Matuscheks i Budapest jobbar den unge Alfred Kralik. Alfred är förälskad i en kvinna han aldrig träffat eller ens vet namnet på, då deras enda kontakt varit via en postlåda. En dag börjar Klara Novak jobba i affären och de båda avskyr varandra. Naturligtvis visar det sig att Klara är den Alfred korresponderar med.

En mycket varm, rolig och romantisk klassiker signerad Ernst Lubitsch med en ung James Stewart i en av många paradroller. Finns inte mycket att klaga på med den här filmen. Den har det mesta en film ska ha i genren romantisk komedi.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

-

---

Sämsta filmen: The Thief of Bagdad

En sagoberättelse som inte riktigt föll mig i smaken och kändes på tok för lång.


Största besvikelsen: The Philadelphia Story

Trots trion James Stewart, Cary Grant och Katharine Hepburn är detta en klassiker som aldrig gått hem hos mig fullt ut.

onsdag 6 december 2017

Lethal Weapon 3



Titel: Lethal Weapon 3 / Dödligt vapen 3
Genre: Action/Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Richard Donner
I rollerna: Mel Gibson, Danny Glover, Rene Russo, Joe Pesci

Handling: Murtaugh är på väg att pensionera sig när han och Riggs finner sig mitt uppe i ett krig mot en före detta polis som blivit kriminell på hög nivå.

Omdöme: Radarparet Martin Riggs (Mel Gibson) och Roger Murtaugh (Danny Glover) tillhör inte direkt mina favoriter. Men med det sagt känns det som jag uppskattar dem mer nu än tidigare. De har en skön jargong sinsemellan och det bjuds på en hel del skratt när de börjar driva med varandra. Oftast är Murtaugh den utsatte och han känns emellanåt något "trög" i tanken, vilket man givetvis måste skratta åt.



Här i den tredje filmen får de sällskap av Leo Getz (Joe Pesci), som återvänder från den andra filmen. Han skulle från början inte varit med här, men skrevs sedan in i manuset. Han dyker mest upp som gubben i lådan och används bara sporadiskt. Pesci är dock så där sanslöst jobbig på ett sätt som man bara måste skratta åt. Han gör rollen bra. Även Lorna Cole (Rene Russo) dyker upp här som ny lekkamrat till de båda, i synnerhet Riggs som hon har en hel del gemensamt med.



Leo och Lorna funkar bra som sidekicks till Riggs och Murtaugh. Värre är det med filmens skurkar. De är nästan obefintliga, vilket är synd då de är en viktig del i filmer som dessa. Den enda som får lite utrymme blir huvudskurken Jack Travis (Stuart Wilson), en f.d. polis som sadlat om och livnär sig på att stjäla konfiskerade vapen, droger och annat från polisen och sälja det till kriminella. Han är ok, men det är uppenbart att man väljer att lägga mer fokus på annat håll än skurkarna.



Det som gör att filmen funkar någorlunda väl (speciellt för en trea i en serie) är humorn. Det är till stor del en komedi med actioninslag än något annat. Och det är inte helt fel. Danny Glover får en att skratta nästan hela tiden med sin uppgivna stil då han endast har några dagar kvar till pension och ständigt slängs in i tuffa situationer, inte minst p.g.a. Riggs. Vissa saker är helt enkelt sig lika. Nej, tycker filmen inte är så dum trots allt, även om den börjar klart trevande.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.7

Predator 2



Titel: Predator 2 / Rovdjuret 2
Genre: Action/Sci-Fi/Skräck/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: Stephen Hopkins
I rollerna: Danny Glover, Gary Busey, Maria Conchita Alonso, Bill Paxton, Robert Davi

Handling: Lt. Harrigan är en polis i Los Angeles som för ett krig mot den mäktiga knarkmaffian. Men plötsligt händer någonting märkligt - de stora knarkkungarna i stan mördas, en efter en, på ett brutalt och makabert sätt. Harrigans chefer försöker stoppa honom från att utreda mordfallen, men Harrigan vet att någonting inte står rätt till. Hans instinkt visar sig vara sann när han upptäcker att det är ett människojagande rovdjur som ligger bakom morden. Ett ohyggligt rymdmonster som samlar på sina offers kranier...

Omdöme: Uppföljaren till actionklassikern Predator (1987) har varken Arnold Schwarzenegger eller regissören John McTiernan tillbaka. En av anledningarna lär ha varit att McTiernan efter att ha gjort Die Hard (1988) med större budget inte var villig att göra denna uppföljare med samma budget som den första filmen hade. Han gjorde istället The Hunt for Red October (1990). Schwarzenegger å sin sida gillade inte regissörsvalet eller manuset. Man kan inte direkt beskylla de två för att ha hållit sig undan.



Från den ogästvänliga djungeln i ettan till det ogästvänliga framtida Los Angeles år 1997. Exakt varför eller hur rovdjuret tagit sig hit behandlas inte särskilt mycket. Istället upptäcker polisen Mike Harrigan (Danny Glover) och hans team att de har att göra med en våldsam och hänsynslös ny "aktör" som slaktar de fruktade knarkligorna i staden. Colombianerna och jamaicanerna är tungt beväpnade och kända för sina brutala metoder, men de är ingen match mot rovdjuret som skapar kaos i staden, något nyheterna givetvis frossar i.



Harrigans team består av Danny (Rubén Blades), Leona (Maria Conchita Alonso) samt nykomlingen Jerry (Bill Paxton). Givetvis står den gode Bill Paxton för humorn i filmen, precis som han gjorde i Aliens (1986) och senare i True Lies (1994). Teamet motarbetas mest hela tiden av sina chefer som beordrar dem att hålla sig borta. Istället är det en annan grupp som sköter utredningen, ledda av äcklet Peter Keyes (Gary Busey). Glover och Busey gjorde kul nog även upp i Lethal Weapon (1987), och har här samma producent - Joel Silver.



Inledningssekvensen på filmen lämnar en del att önska. Den ska sätta tonen och visa upp Harrigan och hans metoder, lite likt en viss Dirty Harry kan man säga. Efter den något svaga inledningen tar filmen lite bättre fart då rovdjuret börjar härja och Harrigan får nys om vad det är han jagar. Det blir faktiskt småtrevligt, även om det på långa vägar inte kan mäta sig med originalet.



Att försätta handlingen till storstaden istället för djungeln är kanske inte det smartaste valet. Nu tycker jag personligen att det är bra att det inte blir för likt den första filmen eller för upprepande, så att förflytta handlingen till storstaden känns inte helt fel. Däremot hade man kanske kunnat inleda i djungeln och möjligtvis visat hur rovdjuret tog sig till Los Angeles och varför. Det hade varit en bättre inledning och liksom satt tonen och byggt upp spänningen bättre.



Som så många gånger förr tappar filmen när man närmar sig slutet då man bara väntar på den sista uppgörelsen. Innan dess går det lite åt rensningsuppdraget i Aliens (1986). Problemet är att Danny Glover inte är involverad här och hans team är som bortblåst. Det blir lite trist när han sedan ensam ska göra upp med rovdjuret då det blir för utdraget. Hade hellre velat se Maria Conchita Alonso och Bill Paxton vara med lite längre när det väl gällde. Trots allt en ganska ok film som är något bättre än jag trodde. Hade sett den för väldigt länge sen och mindes inget, så värd en titt tycker jag den var.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2