söndag 3 maj 2015

Samotári



Titel: Samotári / Loners / De ensamma
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: Tjeckien/Slovakien
År: 2000
Regi: David Ondrícek
I rollerna: Jitka Schneiderová, Labina Mitevska, Ivan Trojan, Jirí Machácek

Handling: Roberts vänner har kärleksbekymmer. Hanka lämnar Peter för att bli förföljd av Ondrej, en läkare som är gift och har barn. Vesna kommer till Prag för att leta efter sin far och ufon. Och Jakub förgyller sin gråa vardag med att röka gräs, något som får honom att glömma det mesta.

Omdöme: I mitt tycke är de bästa tjeckiska filmerna, gamla som nya, de varma, lågmälda historierna som har mycket hjärta. Oftast är det komedier av något slag, men inte nödvändigtvis några skrattfester. I det här fallet märker man ganska tidigt att man har en yngre regissör från den nya skolan. Han var runt 30 år när han gjorde den här filmen och det påminner en del om tysk film från den här perioden. Inledningsvis tänker jag på Lola rennt (1998) med en del av karaktärerna och stilen. Till slut blir det snarare en blandning mellan klassisk och modern tjeckisk film.



Vad man får ta del av är ett gäng Prag-bor som alla på sätt och vis är ensamma. De må ha relationer, men de har i mångt och mycket glömt bort vad det är som gör en lycklig. Det här är en film som nog tilltalar många mer än vad den visade sig tilltala mig. Det kändes som den var på väg att komma igång ungefär halvvägs in, som att man hade lärt känna karaktärerna och historien skulle gå in i nästa fas. Riktigt så blev det inte. Filmen står istället mest och stampar på samma plats lite för länge.



Det är något karaktären Jakub sa som gjorde att mina förhoppningar på att se något lite annorlunda steg. Han pratar om att alla människor har ett blått sken ovanför sig och börjar bli lite filosofisk (pårökt som vanligt) samtidigt som han kör sin flyttbil i ett nattligt Prag. Detta visar sig tyvärr bara vara tomt prat. Likaså finns det annat som kunde ha tagits tag i som mest rinner ut i sanden. Filmen är inte utan lovande scener, men slutresultatet borde blivit bättre. Då lyckades regissören David Ondrícek klart bättre med Ve stínu (2012) som också var Tjeckiens Oscarsbidrag från det året.



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.7

lördag 2 maj 2015

Tmavomodrý svet / Dark Blue World



Titel: Tmavomodrý svet / Dark Blue World / Det djupa blå
Genre: Drama/Krig/Romantik
Land: Tjeckien/Storbritannien/Tyskland/Frankrike/Italien/Danmark
År: 2001
Regi: Jan Sverák
I rollerna: Ondrej Vetchý, Krystof Hádek, Tara Fitzgerald, Charles Dance

Handling: När Nazityskland går in i Tjeckoslovakien under 2:a världskriget, väljer ett stort antal tjeckoslovakiska stridspiloter att ta sig till England för att strida i luften tillsammans med de allierade mot nazisterna. Vi får även följa kärleksberättelsen om hur två av dessa piloter, Frantisek och Karel, blir förälskade i samma kvinna på den engelska landsbygden.

Omdöme: Detta var en film jag ville se när den kom, men sen glömdes den bort. Det var första filmen som Jan Sverák gjorde efter Kolja (1996) som vann Oscarn för bästa utländska film. Denna film skulle bli den dyraste i landets historia och endast en scen (bombningen av ett tåg) lär ha kostat mer än hela den nämnda Oscarsvinnaren gjorde ett par år tidigare.



Efter det att tyskarna gick in i Tjeckoslovakien under andra världskriget, valde flera hundra tjeckiska piloter att ta sig till England för att där strida med de allierade mot nazisterna. Denna historia följer några av dem, inte minst den erfarne Frantisek "Franta" Sláma och den yngre Karel Vojtisek. Det är Franta som lärt Karel att flyga stridsplan hemma i Tjeckoslovakien och de två förblir vänner även när de kommer till England och flyger tillsammans.



Franta har en flickvän och sin kära hund som han lämnar efter sig hemma i Tjeckoslovakien. Karel har ingen, men är snabbt på jakt efter en brittiska. Han får gott om tid till det under de månader som de lär sig engelska och väntar på att få komma upp i luften. Så en dag får de äntligen vara med i "leken". Det är också då Karel träffar den något äldre brittiskan Susan vars make försvann i kriget ett år tidigare. Karel blir genast kär.



Vad som följer sen är lite av det mesta en sån här film brukar bjuda på. Man får gott om kamratskap, kärlek, men även en del osämja. Man bjuds även på en hel del typisk tjeckisk humor som lättar upp stämningen och funkar bra filmen igenom. En hel del flygning blir det också och det är rakt igenom skickligt genomfört. Skönt nog slipper man en massa dataeffekter och det ser hela tiden autentiskt ut. Dessutom får man en del tillbakablickar, eller rättare sagt framåtblickar till ett fångläger. Dessa hade man kanske kunnat vara utan, även om de är viktiga för att berätta vad piloterna fick gå igenom där hemma.



Filmen är egentligen utan några direkta svagheter. Allt håller en jämn nivå. Däremot är det inget som känns strålande. Man känner inte så värst mycket med vare sig flygningen eller kärleken. Det känns som man i vissa avseenden hade behövt ha lite mer kött på benen. Lite mer tyngd hade inte skadat. Slutet är däremot ganska gripande och här känner man det i magen. Det blir lite överraskande inte en hjältehistoria som man hade kunnat vänta sig. Istället lämnas man med en bitterljuv känsla som är klart lyckad.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.3

fredag 1 maj 2015

Yi yi



Titel: Yi yi / Yi Yi: A One and a Two... / Yi Yi - Ensam tillsammans
Genre: Drama
Land: Taiwan/Japan
År: 2000
Regi: Edward Yang
I rollerna: Nien-Jen Wu, Elaine Jin, Issei Ogata, Kelly Lee

Handling: Olycklige NJ har problem med både jobbet och sina närmaste. Ljuset i mörket är den återupptagna kontakten med ungdomens stora kärlek. Nu undrar NJ varför livet aldrig blir som man tänkt sig.

Omdöme: Det är inte varje dag man besöker Taipei i filmens värld, men i denna taiwanesiska film är det just i Taipei det hela utspelar sig. Vi får följa en medelklassfamilj, deras släkt och grannar när livet har sin gång. Det hela startar med ett bröllop och avslutas med en begravning. Där emellan är det fadern i familjen, NJ som är den centrala karaktären för historien, även om hans son och dotter även är viktiga för handlingen.



Med en relativt lovande första halvtimme där man lär känna karaktärerna och bygger upp en bra grund, kändes det klart lovande. Tyvärr lyckas man inte riktigt spinna vidare utan filmen blir allt segare. När speltiden är på nästan tre timmar blir det därför ofrånkomligt att inte titta på klockan mest hela tiden. Egentligen inte en dålig film, men det känns som man inte har något direkt att greppa tag i, som engagerar en.



Det fanns några saker som filmen gjorde bra, men som man missade att gå på djupet på. Utan tvekan var det klart intressantaste med filmen den lilla pojken Yang-Yang, NJ:s son. Han ställde en del intressanta frågor om livet, tog foton som förbryllade de i hans närhet och så var han konstant mobbad av flickor. Filmen borde ha kortas ner från sina 173 minuter, som under stora delar inte leder någonvart och alltså blir seg, till en mer normal speltid. På den tiden hade man sedan kunnat få en riktigt bra film med Yang-Yang som huvudperson och följa hans vardag i Taiwan. Helt enkelt en missad chans i mina ögon.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 8.1

---

Hoppa nu över till Henke och Jojjenito för att läsa vad de tyckte.

torsdag 30 april 2015

Mina favoritfilmer - 1981

Ett bra och ganska jämnt filmår, men med en given etta. Inte direkt lätt att rangordna platserna runt mitten då de alla har sina egenskaper och faller i helt olika genrer. Även några filmer precis utanför listan är värda lite uppmärksamhet. Ett mycket starkt år faktiskt.

På topp tio återfinns filmer från:

6 USA
2 Västtyskland
1 Storbritannien
1 Tjeckoslovakien


#10 Modern Romance (Albert Brooks)



Den neurotiske filmklipparen Robert Cole är fixerad vid sin flickvän Mary Harvard men förmår inte upprätthålla en normal relation med henne.

Mysig och trevlig film där Albert Brooks står för regi, manus och huvudroll. Bjuder på torr humor i en skön relationskomedi som även har några roliga filmreferenser.


#9 Vrchní, prchni! (Ladislav Smoljak)



En man i 40-års åldern äger en bokhandel, men han har svårt att få ihop det ekonomiskt för sig själv, sin fru och sina barn. Han har också en tendens att fantisera om kvinnor han träffar på och är en kvinnotjusare. Samtidigt börjar folk på restauranger missta honom för en kypare då han är klädd likadant. Han börjar då gå in på restauranger och ta emot betalningarna.

Tjeckisk klassiker som bjuder på flertalet roliga scener och situationer. Men precis som de bästa tjeckiska filmerna uppvisar den även mycket värme och hjärta utöver sin träffsäkra humor.


#8 Body Heat (Lawrence Kasdan)



Ned Racine är en sjaskig småstadsadvokat i Florida. Under en extremt het värmebölja träffar han den gifta kvinnan Matty Walker. De båda inleder en passionerad kärlekshistoria, men snart inser de att den enda vägen till gemensam lycka innebär att de mördar Mattys rike make...

Modern noir som får det att vattnas i munnen på en film-noir fantast. En nyversion av klassiska noiren Double Indemnity är det för övrigt, en lyckad sådan med William Hurt och Kathleen Turner i fina prestationer.


#7 Raiders of the Lost Ark (Steven Spielberg)



Året är 1936. Äventyraren och arkeologen Indiana Jones får i uppdrag att finna den sägenomspunna arken - en guldöverdragen kista med resterna av stentavlorna med de tio budorden. Hitler har skickat sina hejdukar efter skatten, och det blir en våldsam kapplöpning där de halsbrytande äventyren avlöser varandra.

Inte den favorit den är för många andra, men denna den första filmen om Indiana Jones håller bra som underhållning. En typisk äventyrsfilm så som den ska vara och Harrison Ford är perfekt som Indy.


#6 For Your Eyes Only (John Glen)



Ett brittiskt övervakningsfartyg träffas av en mina och sjunker till botten utanför ett fientligt lands kust. Längst inne i lastrummet finns den högteknologiska militärutrustningen ATAC som britterna använder för att sända instruktioner till sina strategiska atomubåtar. James Bond skickas iväg för att se till att inte utrustningen kommer i fel händer. Men någon har redan fått upp spåret...

Förmodligen min favorit-Bond, eller åtminstone en av dem. Den har allt man kan begära av en Bond-film med mycket action, äventyr, undervattensscener, skidjakter, bergsklättring - you name it.


#5 On Golden Pond (Mark Rydell)



Ethel och Norman skall tillbringa sommaren vid sitt sommarhus i Golden Pond. Norman närmar sig 80-årsdagen med viss fasa. De får besök av dottern Chelsea med fästman och dennes son Billy. Efter en trög start får den 13-årige Billy Norman att leva upp på nytt och njuta av nuet.

Mycket varm och mysig film där Henry Fonda gjorde sin enda Oscarsbelönade prestation. Hjärtvärmande drama mellan Henry Fonda, Katharine Hepburn och Henrys dotter Jane Fonda.


#4 Christiane F. - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo (Uli Edel)



Historien tar oss till drogträsket i slutet av 70-talets Berlin. Vi får följa den snart 14-åriga Christiane som bor med sin mamma i ett tråkigt bostadsområde. Christiane är fascinerad av "Sound", ett nytt diskotek. Fast hon är för ung övertalar hon sina vänner att ta med henne dit. Där träffar hon Detlev, vilket blir början till hennes drogkarriär.

Avskalad realism om en ung tonåring som gillar David Bowie och vill ha kul, men hamnar snett och livet är i fara. Jag faller för det här och gillar att det är 70-tals skitigt.


#3 Prince of the City (Sidney Lumet)



Danny Ciello, narkotikaspanare vid New York-polisens specialavdelning, inkallas till internutredningen. En stor undersökning har startats om den påstådda korruptionen inom poliskåren. Han går med på att samarbeta men på villkor att han inte vittnar mot sina kollegor.

Denna verklighetsbaserade historia är en av flera mycket bra Sidney Lumet-filmer. Treat Williams gjorde aldrig en bättre prestation än här och filmen är tyvärr allt för okänd, trots att den är minst lika bra som Serpico med Al Pacino, även den av Lumet.


#2 Thief (Michael Mann)



Frank är frisläppt efter 11 år i fängelse. Han planerar att skaffa sig en ekonomisk grundtrygghet genom att begå ytterligare några brott. När han träffar Jessie och vill bilda familj med henne antar han erbjudandet av stadens gudfader i den undre världen om att utföra så kallade kontraktsinbrott. Det visar sig medföra diverse problem han inte räknat med, men nu är det för sent att ändra sig...

Michael Manns långfilmsdebut, förutom en TV-film, är så lyckad den kan bli. Manns typiska visuella skicklighet i kombination med Tangerine Dreams musik skapar en otrolig känsla. Men i fokus ligger ändå huvudkaraktären Frank (en utmärkt James Caan) och hans hederskodex som yrkeskriminell.


#1 Das Boot (Wolfgang Petersen)



Hösten 1941, mitt under andra världskriget, stiger 43 unga soldater ombord på den tyska ubåten U-96. De ska strida mot den engelska flottan under en synnerligen stridslysten kapten. Med på uppdraget följer den sjöovane krigskorrespondenten Werner, vars uppgift är att skriva rapporter om det hjältemodiga ubåtsmanskapet hem till krigsledningen i Berlin. Werners idealiserade bild av livet ombord på en ubåt mitt under brinnande krig faller dock snart i bitar och tiden ombord kommer att förändra allas världsbild för alltid...

Tidernas bästa ubåtsfilm och en av mina favoritfilmer alla kategorier. Det spelar ingen roll att speltiden är en bit över tre timmar. Det här är film på hög nivå. Klaustrofobiskt, realistiskt och välspelat - underbart.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Blow Out
The Burning
Escape from New York
The Evil Dead
Looker
Ms. 45
Outland
Scanners

---

Sämsta filmen: Clash of the Titans

Fruktansvärt dålig med plågsamt usla effekter.


Största besvikelsen: Possession

Egentligen ingen dålig film, men den fångade inte tag i mig som den borde ha gjort.

onsdag 29 april 2015

Stockholmsnatt



Titel: Stockholmsnatt / The King of Kungsan
Genre: Kriminalare/Drama/Action/Komedi
Land: Sverige
År: 1987
Regi: Staffan Hildebrand
I rollerna: Paolo Roberto, Quincy Jones III, Camilla Lundén, Liam Norberg

Handling: Filmen som från början var avsedd att visas på alla högstadieskolor i landet för att motverka våld och droger, men som begränsades till stor-Stockholm och blev kultförklarad i vissa kretsar. Paolo spelar sig själv i rollen som killen som var 'Kungen av Kungsan' och som aldrig bangade bråk...

Omdöme: Vad är det här egentligen för något!? Det är en salig blandning av action, kriminalare, komedi, dokumentär, romantik och musikvideo. Filmen är bara runt 45 minuter lång, men man blir inte särskilt förvånad då den inte har mycket till handling eller material för att vara längre än så. Samtidigt är det ett ypperligt tidsdokument som blir så pass underhållande att man lätt blundar (en del) för filmens uppenbara svagheter.



Paolo Roberto var runt 17 år här, en riktig buse med långt hår och med en mörk framtid framför sig. I filmen träffar man även hans riktiga familj med pappa Vincenzo, mamma Ellen och lillebror Ian (som själv verkar ha problem med droger). Framförallt får man följa med när Paolo ränner runt i 80-talets Stockholm, hamnar i bråk, rånar, blir tagen av polisen, men även lite vänskap och kärlek bjuds det på.



En av Paolos vänner i filmen är Quincy (Quincy Jones III) som förutom att ha en roll i filmen även agerar berättare av historien och står för filmens sköna musik. Intressant nog är han son till den legendariske kompositören Quincy Jones och man märker att han själv fått den musikaliska talangen av sin far. När man tittar på Quincy Jones III karriär ser man inte minst att det var han som senare gjorde musiken till den populära tv-serien "The Fresh Prince of Bel-Air" med Will Smith i huvudrollen.



Ok, det här är inte direkt bra om man ska vara ärlig. Ska man ens räkna det som en riktig film? Mer en informationsfilm var det ju tänkt som, även om den nästan hade omvänd effekt då unga snarare blev inspirerade och identifierade sig med Paolo. Det är ju inga skådespelare i rollerna så det blir rent patetiskt dåligt skådespeleri, men på ett komiskt sätt så man får sig gott om skratt. Sen har filmen faktiskt en riktigt skön 80-tals känsla tack vare miljöerna, musiken, modet, frisyrerna och attityden. Därför funkar filmen som ett tidsdokument som är klart underhållande. En svensk kultfilm helt enkelt. Dock väldigt svår att betygsätta...

1 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
2 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 4.4

tisdag 28 april 2015

TISDAGS DOK: Cerro Torre: A Snowball's Chance in Hell



Titel: Cerro Torre: A Snowball's Chance in Hell
Genre: Dokumentär
Land: Österrike/Storbritannien/USA/Argentina
År: 2013
Regi: Thomas Dirnhofer

Handling: I det bildsköna Patagonien ska David Lama, världens yngste världsmästare i klättring, försöka ta sig upp för Cerro Torre - ett berg som sägs vara bland de svåraste att bestiga.

Omdöme: Jag hade aldrig hört talas om berget Cerro Torre som ligger beläget i Patagonien (mellan Argentina och Chile), men så är jag inte heller någon expert på bergsklättring. Däremot finner jag det alltid lika fascinerande att se äventyret av att någon eller några försöker bestiga berg. I det här fallet handlar det inte om något av de högsta bergen, däremot ett mycket svårt berg att bestiga då det på sina håll har en 90-graders lutning, och dessutom täckt av snö och is.



Dokumentären är gjord av Red Bull (vilket lämnar en lite sur eftersmak då de pumpar in en massa pengar lite överallt) och till sin hjälp har de tagit den unge österrikaren David Lama. En naturbegåvning som redan i 16-års åldern blev Europamästare i klättring. Men att bestiga riktiga berg utan domare och publik skulle visa sig vara något annat. Trots det var han fast besluten att försöka bestiga det tuffa berget endast med hjälp av en säkerhetslina. Detta visade sig vara stört omöjligt och på första försöket skrotades planen.



Red Bull-teamet förberedde det hela åt David Lama och filmteamet genom att borra och sätta in flera bultar och rep för att kunna fånga försöket 2009. Detta visade sig inte vara särskilt populärt bland många då det inte bara ändrade förutsättningarna utan även upprörde de som tycker att man ska lämna ett berg i sitt naturliga skick. Mycket riktigt bestämde sig 2012 två klättrare, en amerikan och en kanadensare för att ta bort dessa plus en stor mängd "originalbultar" från den första officiella bestigningen (på 70-talet). Det skulle göra det mycket svårare för David Lama när han gjorde ett nytt försök bara några dagar senare 2012. Denna gång kunde inget kamerateam följa med utan man fick istället använda hjälmkameror, helikopter och dessutom skicka ett kamerateam från ett annat, enklare håll upp på berget för att filma uppifrån toppen.



Ok, som dokumentär har den sina brister. Skönt nog slipper man för mycket Red Bull-reklam (ingen dricker Red Bull vad jag kan minnas), däremot är det oundvikligt att missa David Lamas Red Bull-hjälm. Annars är det en för det mesta snygg dokumentär som fångar omgivningen fint och inte minst klättringen. Det bästa lämnar man till slutet när han ska klättra "fritt" utan några hjälpmedel. Det är oundvikligt att inte få handsvett under dessa sekvenser. Förlorar han greppet bör han fångas av sitt rep, men risken är ändå stor att något går snett.



Det är en upplevelse bara att se berget Cerro Torre och man blir inte direkt förvånad att det ses som en stor utmaning att ta sig upp för det. Att dessutom göra det utan bultar och andra hjälpmedel är stört omöjligt, men David Lama visar sig vara som Spindelmannen när han väl gör ett försök. Kombinationen av snyggt genomförd dokumentation av det hela, berget i sig och David Lamas klättring gör det här till en klart sevärd dokumentär.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.1