Hugo

Titel: Hugo
Genre: Äventyr/Drama/Mysterium
Land: USA
År: 2011
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Asa Butterfield, Chloë Grace Moretz, Ben Kingsley, Sacha Baron Cohen, Jude Law, Ray Winstone, Emily Mortimer, Christopher Lee

Handling: Historien om den föräldralösa pojken Hugo Cabret som lever ett hemligt liv inne i väggarna på en tågstation i Paris. Med hjälp av en flicka försöker han lösa ett mysterium som kretsar kring hans döda far, den ilskna ägaren till leksaksaffären under honom och ett hjärtformat lås som verkar sakna nyckel.

Omdöme: Varje gång Martin Scorsese gör en ny film blir man lite extra intresserad. Och när den får 11 Oscarsnomineringar vet man att det är något man måste se. Trots detta var förväntningarna inte allt för höga. Detta med tanke på att det är en familjefilm, något som inte alltid blir så lyckat, speciellt inte när det berättas som en saga.



Till stora delar får man följa Hugo (Asa Butterfield) tillsammans med Isabelle (Chloë Grace Moretz) när de tillsammans ränner runt på tågstationen i Paris under 20-talet. Det tar inte lång tid innan man börjar fundera på vad det hela går ut på. Det känns väldigt utdraget innan man äntligen kommer till historien man vill berätta. Varför filmen måste vara på två timmar är lite av ett mysterium faktiskt.



Det sägs att filmen gör sig väldigt bra i 3D. Så må vara fallet, men frågan är om filmen blir så pass mycket bättre att man kan blunda för att det faktiskt är en högst medioker film i övrigt. Det är främst historien som inte bjuder på något nytt, inget man blir fascinerad över. Detta trots att Scorsese bakar in sin kärlek för filmhistorien. Och den biten ger lite, det gör den. Men det blir aldrig så magiskt som det kunde och borde ha blivit. Det kunde varit lite mer som Cinema Paradiso (1988), och är iofs till viss del.



Asa Butterfield funkar inte särskilt bra i titelrollen. Han är inte speciellt sympatisk och skådespelarmässigt är det ingen stjärna. Chloë Grace Moretz är desto bättre och här märker man att det är en lite mer rutinerad ung skådespelare. Ben Kingsley är inte med så mycket som jag hade trott på förhand och spelar inte den mysfarbror jag hade hoppats. Och Sacha Baron Cohen, ja jag vet inte. Tycker inte han är speciellt rolig här och vet inte om det bara beror på karaktären eller om det även är svagt skådespeleri som ligger bakom.



Det är tyvärr en besvikelse, en ganska stor sådan. Inte för att jag hade förväntat mig särskilt mycket, men lite magi hade man nog allt velat ha. Är det något som fungerar bra så är det fotot och scenografin. Det är genomarbetat och snyggt. Trots detta får man inte riktigt till den där stämningen som borde finnas. 3D skulle säkert ge lite mer liv till filmen, men bör en film inte kunna stå på egna ben också ? Det är iaf min uppfattning och i det här fallet gör den inte det. Scorsese bör hålla sig till det han kan bäst, och det är inte barnfilm.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.2

En omtitt av några av 2011 års storfilmer

Har de senaste dagarna sett om några filmer som jag redan skrivit om, men ville ändå uppdatera lite. Endast en av dessa har jag gett ett annat betyg än första gången jag såg den, och det med ett halvt snäpp.

Klicka på titeln/postern för att komma till respektive films recension.

Tinker Tailor Soldier Spy

Oerhört svårt att få med allt på två timmar. För många karaktärer gör att filmen aldrig riktigt lyfter. Samtliga gör bra prestationer, Oldman är med lite för lite. Betyget är oförändrat.

The Ides of March

Trodde filmen skulle lyfta lite vid omtitt, att man skulle notera fler detaljer. Istället försvann det lilla konspiratoriska som jag tyckte fanns vid första titten. Hoffman och Gosling är mycket bra.

Moneyball

Det är inget snack om saken, det här är en av 2011 års allra främsta filmer. Det är klass på allt i filmen och den funkar alltså lika bra vid en omtitt. Pitt är klockren i sin roll.

Contagion

Kände att jag ville ge filmen en andra chans. Inte för att jag tyckte den var dålig första gången, men för att jag tyckte den tappade under andra halvan. Funkade bättre denna gång, tät stämning rakt igenom. Ett halvt snäpp bättre nu.

The Deep End

Titel: The Deep End
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2001
Regi: Scott McGehee & David Siegel
I rollerna: Tilda Swinton, Goran Visnjic, Jonathan Tucker, Robert Donat

Handling: En kvinna försöker skydda sin son från att bli misstänkt när hon hittar sonens vän vid vattnet utanför deras hus - död. Men någon vet. Information är värt pengar och priset för tystnad är ännu högre. En historia om mord, kärlek, kontroll och skuld, men framför allt en studie i hur långt en desperat kvinna är beredd att gå för att skydda sin familj mot omvärldens hot.

Omdöme: En mor, Margaret Hall (Tilda Swinton), har tre barn att ta hand om när hennes make är borta under en längre tid med sitt jobb. En av dem är den 17-årige Beau (Jonathan Tucker) som varit inblandad i en bilolycka där föraren var full. Föraren var Beaus nye vän Darby Reese (Josh Lucas) som mamman nu vill ska sluta träffa hennes son. Men Darby, som driver en nattklubb, besöker Beau i familjens hus vid Lake Tahoe.



Dagen efter påträffar Margaret en kropp nere vid vattnet vid deras brygga och saken är enkel. Hon tänker göra allt för att hjälpa sin son och skydda honom från att bli misstänkt. Men problemet tar inte slut där utan det blir startskottet för en spiral av händelser som allt mer gör situationen livsfarlig och svårförklarlig. Inte gör det saken enklare när hon får besök av en man som kallar sig Alek Spera (Goran Visnjic) som vet en hel del.



En kvart in i filmen blir det allt mer uppenbart att jag känner igen det jag får se. Upplägget är väldigt likt en annan film jag sett och efter ett tag förstår jag att detta är en nyinspelning av The Reckless Moment (1949) där Joan Bennett och James Mason spelade mot varandra. Här är det alltså Tilda Swinton och Goran Visnjic med huvudfokus på Swinton som övertygar i det mesta hon gör. Men trots att det baseras på samma bok/historia finns en del förändringar i denna version.



Det är en ganska spännande historia man bjuds på, främst under första halvan av filmen. Det är då Margaret måste täcka för spåren samtidigt som hon tar hand om familjen under denna svåra situation. När så utpressningen börjar tar historien en ny vändning som funkar bättre än i den äldre versionen. Det är en ingrediens man lyckats bra med, utan att avslöja exakt vad det är. Men historien lyckas inte riktigt fullfölja, även om jag gillar området kring Lake Tahoe som gör sig mycket bra i en sån här historia.



Detta kom att bli regissörernas (Scott McGehee och David Siegel) andra långfilm tillsammans, åtta år efter deras debutfilm Suture (1993) - en högst originell och intressant film dessutom. Även om man inte lyckas fullt ut så finns det mycket att gilla och inte minst får man till stämningen i och med Lake Tahoe och musiken, och alltså Tilda Swintons skådespeleri. Karaktären Alex Spera kunde kanske varit lite starkare, men han fyller sin funktion. Istället kunde och borde hans partner Carlie Nagel (Raymond J. Barry) gärna fått vara ännu elakare och fått en lite större roll.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.7

Detour

Titel: Detour / Farlig omväg
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1945
Regi: Edgar G. Ulmer
I rollerna: Tom Neal, Ann Savage, Edmund MacDonald, Claudia Drake

Handling: Nattklubbspianisten Al Roberts liftar från New York till Kalifornien för att där starta om på nytt och gifta sig med sin stora kärlek. På vägen dit händer dock saker som gör att han blir misstänkt för mord. Bevisen mot honom är så starka att han måste hitta ett sätt att ta sig tillbaka österut.

Omdöme: En klart intressant liten film-noir som är på lite drygt en timme. Den är överraskande och inte alls förutsägbar, vilket inte kan sägas om allt för många filmer. Den är både enkel och samtidigt ganska komplicerad då den unge mannen Al Roberts (spelad av Tom Neal) ställs inför ett dilemma. Filmen har mycket berättarröst (hans) vilket inte alls var ovanligt i film-noir och funkar bra.



Det är en historia som berättas i form av långa återblickar där huvudpersonen berättar hur han hamnat där han är nu. Det finns för- och nackdelar med det. Fördelen är att man kan använda berättarrösten och förstå vad han gått igenom och se hur han förändrats. Nackdelen är framförallt att man vet vart han hamnar och har detta i bakhuvudet hela tiden. Men det gör egentligen inte så mycket. Man blir efter ett tag uppslukad av hans öde och den sköna, bittra dialogen.



Ann Savage i rollen som Vera, spelar en tuff ung kvinna han träffar. Hennes karaktär räknas ofta som en av filmhistoriens (iaf inom film-noir) största "femme fatales". Och filmen har för övrigt kultstatus pga historien och henne. Det är en b-film med låg budget, bl.a. fick man använda regissörens egna bil som hamnar lite i blickfånget. Men man berättar historien och har inga onödiga utfyllnadsscener som drar ner tempot. Definitivt en sevärd film-noir som skiljer sig från det mesta.

3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Topp Tio Torsdag: Sissy Spacek

De tio bästa filmerna med Sissy Spacek [1949-]. Observera att detta inte är en lista över de bästa prestationerna utan endast filmerna.

10 - The Help (2011)

Livet i 60-talets början i ett idylliskt samhälle vänds upp-och-ner när en aspirerande journalist vill skriva om de svartas situation. Spacek har en mindre roll som "Missus Walters". Läs mer.

9 - Badlands (1973)

I sin stora genombrottsfilm spelar Spacek den unga "Holly" som blir ihop med den äldre Kit (Martin Sheen) i Terrence Malicks regidebut.

8 - 3 Women (1977)

I denna drömlika historia blir "Pinky" (Spacek) både förtjust och besatt i sin arbetskamrat och rumskompis Minnie. Med några vändningar och förändringar kan det gå lite hur som helst. Läs mer.

7 - In the Bedroom (2001)

Detta kom att bli Spaceks sjätte Oscarsnominering i rollen som "Ruth Fowler" i en både stark och laddad film. Läs mer.

6 - Prime Cut (1972)

Spacek gör sin filmdebut i minnesvärd film där hon ställs mot tunga pjäserna Gene Hackman och Lee Marvin. Läs mer.

5 - Affliction (1997)

Stark och karaktärsdriven film av Paul Schrader där Spacek spelar "Margie Fogg". Läs mer.

4 - Carrie (1976)

Brian De Palmas lite obehagliga film om "Carrie" (Spacek) som är en mobbad och plågad ung tjej, men med oanade krafter.

3 - Missing (1982)

Stark politiskt och gripande drama där Spacek spelar "Beth Horman", fru till en man som försvinner i Chile där de bor. Läs mer.

2 - The Straight Story (1999)

En historia om en man som väljer att sätta sig på gräsklipparen och köra till sin bror över hela USA. Spacek spelar här "Rose".

1 - JFK (1991)

Storfilmen om konspirationsteorierna och utredningen kring mordet på John F. Kennedy där Spacek spelar "Liz Garrison", distriktsåklagarens (Kevin Costner) fru.

Tidigare Topp Tio Torsdag: Al Pacino