måndagen den 14:e juli 2008

Mélodie en sous-sol



Titel: Mélodie en sous-sol / Any Number Can Win / Steg för steg
Genre: Kriminaldrama
Land: Frankrike/Italien
År: 1963
Regi: Henri Verneuil
I rollerna: Jean Gabin, Alain Delon, Maurice Biraud, Rita Cadillac

Handling: Charles, en kriminell man i sextioårsåldern, har precis kommit ut ur fängelset och vägrar lyssna på sin fru som vill att de lever ett lungt och tillbakadraget liv. Istället rekryterar han en gammal cellkamrat, Francis, som ska hjälpa honom med en sista stöt - en välplanerad kupp mot ett bankvalv på ett kasino i Cannes.

Omdöme: Har länge velat se denna franska kriminalare med två av Frankrikes största skådespelare genom tiderna. Gamla generationen (Jean Gabin) möter den nya (Alain Delon) och det var inte enda gången de skulle spela tillsammans. Detta var första av tre långfilmer de gjorde tillsammans. Filmen börjar med att man får se hur Charles (Gabin) kommer hem efter att precis ha blivit frisläppt från fängelset.



Han är redan fast besluten om att tjäna stora pengar snabbt och träffar sin kumpan Mario som blivit frisläppt innan honom. Men Mario har problem med hälsan efter många års rökande och måste avstå kuppen som han planerat tillsammans med Charles. Istället måste Charles ta in någon annan och han tänker genast på Francis (Delon) som han satt med under ett år i samma cell. Han vet att han är reko och kan litas på. Francis, som är 27 år, bor hemma hos sina föräldrar och har svårt att skaffa jobb. Men när Charles kontaktar honom tvekar han inte för en sekund.



De två ger sig iväg, tillsammans med Francis svåger som ska agera chaufför, till Cannes där de ska bo flott och spendera pengar för att smälta in. Under tiden rekar de kasinot där kuppen skall utföras. Francis har också i uppgift att på en vecka nästla sig in så han kan ta sig in obehindrat backstage. För det är nämligen där man kan komma in till valvets hiss. För en playboy som Francis, generös med pengarna och komplimangerna, visar det sig inte vara något större problem. Men frågan är hur han klarar sig när själva jobbet ska utföras, vilket kräver en hel del av honom.



Filmen bygger sakta, sakta upp en story och karaktärerna. Tyvärr kände jag att det var för händelsefattigt till en början, även om jag inte har något emot att man vill bygga upp allt. Det görs med en lättsam ton, utan att vara för överdrivet, men ändå typiskt 60-tal över mycket. Jag känner inte särskilt mycket om jag ska vara ärlig i över en timme, men så kommer sista halvtimmen med själva kuppen och efterspelet och plötsligt har filmen gått från knappt godkänd till några klassiska scener.



Man blir bara så ledsen när inte hela filmen kunde vara som sista 30 minuterna. Ett oförglömligt slut man aldrig kunde ana höjer, men jag kan ändå inte ge filmen något toppbetyg pga helheten. Musiken kom för det mesta inte upp i någon vidare standard, vilket var synd. Men fotot bjöd på flera smarta lösningar som jag gillade lite extra. En trevlig film blev det till slut, men jag kommer bara minnas sista halvtimmen (och det är den iofs värd att se för).

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar