lördagen den 12:e juli 2008

Schindler's List



Titel: Schindler's List
Genre: Drama
Land: USA
År: 1993
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Liam Neeson, Ben Kingsley, Ralph Fiennes, Jonathan Sagall

Handling: Oskar Schindler var medlem i nazistpartiet. Han var en riktig kvinnokarl och en affärsman som aldrig drog sig för att muta sig till den framgång han eftersträvade. Men han tog mitt under andra världskriget plötsligt ställning och använde hela sin förmögenhet för att friköpa sina judiska arbetare.

Omdöme: Jag vet inte hur länge sen det var jag såg den första gången, måste ha varit strax efter att den kom. Det är nu 15 år sen den gjordes och jag såg den som om det var första gången. Kom inte ihåg någonting från filmen och jag tror det är en film som är bäst så, en film man inte ser allt för ofta, men som bör ses. Allt börjar med att en man, som vi lite senare får veta är Oskar Schindler, stoppar på sig en stor mängd sedlar. Han sätter på sig sitt nazimärke på sin dyra kostym och kliver in på ett uteställe där tyska officerare umgås. Efter några mutor till kyparna har han alla pamparna sittandes runt sitt bord, tillsammans med en mängd unga kvinnor givetvis.



Det är så Schindler's List börjar och det är till stora delar det här det kommer att handla om - Schindlers list, inte bara hans lista. Han öppnar en fabrik där judar ska utföra metallarbete som kommer till användning för den tyska armén. Till sin hjälp, och högra hand, utser han Itzhak Stern (Ben Kingsley) som har hand om bokföringen. Det är tydligt från början att Oskar Schindler (Liam Neeson) är en bra chef som bara vill tjäna pengar, inte döda judar. Han blir dock allt mer motarbetad när ett nytt arbetsläger öppnas med Amon Hoeth (Ralph Fiennes) som ledare. Hans metoder skiljer sig drastiskt från Schindlers då han utan provokation dödar judar till höger och vänster.



Det må inte vara min favoritfilm och det är inget jag kommer se om på många år, men det är en gripande och stark film som är ytterst välgjord och välspelad. Vissa saker kunde varit än bättre, men man känner vid ett flertal tillfällen fasan som befann sig hos judarna. Att folk skjuts i huvudet blir vardagsmat i filmen och det är oftast väldigt grafiskt. På tal om det är filmen i princip helt i svartvitt och det passar mycket bra för att få den gråa och mörka tonen. Endast en sak är i färg och det står ut på ett bra sätt. Sättet den historien dyker upp igen är hjärtegripande, men passande. Musiken är inte överdrivet pampig, utan ganska lågmäld och bra. Filmens längd (över tre timmar) känns inte heller av allt för mycket och en klassiker är det.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.9

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar