onsdagen den 6:e augusti 2008

Flags of Our Fathers



Titel: Flags of Our Fathers
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 2006
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Ryan Philippe, Jesse Bradford, Robert Patrick, Paul Walker

Handling: Under andra världskriget reste amerikanska marinkårssoldater den amerikanska flaggan på Mount Suribachi i slaget om den japanska ön Iwo Jima. Händelsen förevigades och fotografiet blev en symbol för seger och hjältemod, vilket de inblandade själva hade stora svårigheter att acceptera.

Omdöme: Denna historiska berättelse har, som jag ser det, berättats på ett sätt som känns autentiskt och där man ofta valt att fokusera på saker runt omkring själva kriget som man inte alltid ser i krigsfilmer. Pga det blir det ett lite lägre tempo och krigsscenerna färre. Tyvärr var jag ganska trött när jag såg filmen och kände att jag hade svårt att hålla ögonen öppna vid mörka scener. Men kanske även för att filmen var just lite långsam i en del partier som inte hjälper en när man är trött.



Clint Eastwood har på senare tid gjort två mycket bra och starka filmer i Mystic River och Million Dollar Baby. Denna film tycker jag inte blir lika stark eller gripande, men är trots det en mycket välgjord film. Då jag satt kvar genom eftertexterna fick jag se en hel del riktiga bilder från slaget och då märkte man hur detaljrikt Clintan hade återskapat allt. Man insåg då att det inte var underhållning man var ute efter utan realism och även att berätta en berättelse om männen som blev utmålade som hjältar pga att de satte upp en flagga som det togs bild på.



Filmens starkaste sida tycker jag är krigsscenerna som är mycket välgjorda med en intensitet som känns lagom. Är det mer kan det lätt bli snurrigt och jobbigt att följa, men här var det bra action, detaljer och effekter. Till viss del kan man jämföra lite med Saving Private Ryan när det kommer till krigsscenerna (även om det inte var lika intensivt eller långvarigt här). Intressant att Steven Spielberg tillsammans med Clint Eastwood var filmens producenter. Läste att Spielberg hade köpt rättingheterna kort innan Eastwood hann göra det.



Jag gillar också att man inte valt superkända skådespelare i rollerna. Visst känner man igen ett par av dem, men de känns välcastade och rätt helt enkelt. Filmen har ett snyggt foto med en känsla av grått som fås i främst krigsscenerna på ön. Man har i princip bara fokuserat på den amerikanska sidan då Clint Eastwood valde att göra Letters from Iwo Jima om samma ämne fast från den japanska sidan och på japanska.



Kanske hade filmen blivit bättre om man slagit ihop de två för att skapa bättre tempo och mer stämning, men då hade man nog mest fått till en ordinär, om än bra, krigsfilm. Nu får man också en sidohistoria att följa (manus av Paul Haggis som ju skrivit Mystic River och Crash). Lite besviken är jag faktiskt då man förväntar sig mycket, men ändå ligger det på gränsen något mer efter att man sett eftertexterna. För hantverket är det absolut inget fel på, men den gripande känslan saknades helt enkelt för att jag skulle tycka om den mer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar