torsdagen den 21:e augusti 2008

The Killing



Titel: The Killing / Spelet är förlorat
Genre: Film-Noir/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1956
Regi: Stanley Kubrick
I rollerna: Sterling Hayden, Elisha Cook Jr, Marie Windsor, Timothy Carey

Handling: Johnny Clay har just kommit ut från fängelset. Där har han planerat världens kupp - att stjäla 2 miljoner dollar från en kapplöpningsbana. Men en för mycket lägger sig i hans planer...

Omdöme: Detta blev genombrottsfilmen för Stanley Kubrick som bl.a. var en av de första filmerna som använde sig av den okonventionella berättartekniken att hoppa i tiden och mellan karaktärerna. Detta är något som bl.a. Quentin Tarantino tagit efter. Men det var inte helt lätt i början då filmbolaget ville att Kubrick skulle klippa om den till en vanligt berättad film. Till slut blev det ändå som det var tänkt. Och filmbolaget beslutade att man måste ha en berättarröst för att förklara saker och ting. Kubrick gillade det inte alls och bestämde sig för att till stora delar låta berättarrösten säga felaktig information. Detta var något jag noterade vid ett par tillfällen och man kan lätt uppfatta det som misstag, men istället var det alltså minst sagt genomtänkt för att förvirra tittaren.



Filmen är på 85 minuter och innehåller inte allt för mycket spänning under första halvan. Istället får vi lära känna samtliga karaktärer med Johnny Clay (Sterling Hayden) i spetsen. Han har rekryterat ett gäng som alla spelar en viktig roll i det planerade rånet. Vissa jobbar även på kapplöpningsbanan, andra tas in utan att de vet vad det hela går ut på, de får en bra summa pengar och ställer inga frågor. En av dessa är en gammal brottare som ska uppehålla poliserna på plats genom att starta ett slagsmål. Den andra får i uppdrag att skjuta en häst under ett av loppen för att skapa än mer förvirring och uppståndelse. Denna karaktär, Nikki Arcane, spelas ypperligt av Timothy Carey som var en erkänt duktig karaktärsskådespelare i stil med John Cazale. Han spelar iskallt som en typisk psykopatisk mördare. Hade gärna sett mer av honom. Han var förresten påtänkt i en liten roll i Reservoir Dogs (1992).



När andra halvan av filmen drar igång faller alla förberedelser på plats och kuppen kan genomföras. På ett väldigt smart sätt lyckas man sen bjuda tittaren på en rafflande andra halva som gör den här klassikern till vad den är. Och det är även ett fint exempel på en film-noir som legat som grund för framtida filmer. I och med denna film fick bl.a. Kirk Douglas upp ögonen för den lovande regissören och valde honom till filmen Paths of Glory (1957) som också blev hans nästa klassiker.



Det svartvita fotot smälter in bra med handlingen och även om cinematografen inte kom helt överens med Kubrick om vissa vinklar och ljussättning, blev resultatet till belåtenhet. Det enda jag kan klaga lite på är upplösningen som jag tycker går emot lite av resten av filmen. En liten detalj som Johnny Clay inte tänkt på som han borde ha gjort. Men å andra sidan ger det en effektfull scen som är väldigt talande för vad som händer.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar