torsdagen den 1:e januari 2009

Run Man Run



Titel: Corri uomo corri / Run Man Run / Mannen med kastknivarna
Genre: Spaghettivästern
Land: Italien/Frankrike
År: 1968
Regi: Sergio Sollima
I rollerna: Tomas Milian, Donal O'Brien, John Ireland, Linda Veras

Handling: Innan poeten Ramirez dog gömde han 3 miljoner dollar i guld. Dessa pengar var tänkta att användas i revolutionen i Mexiko, men en sådan mängd pengar lockar givetvis till sig alla traktens bovar och banditer.

Omdöme: Denna uppföljare till The Big Gundown ser återigen regissören Sergio Sollima samt Tomas Milian i rollen som Cuchillo (mannen med kastknivarna). Man saknar dock Lee Van Cleef som axlade rollen som gringo (amerikanen) på ett klockrent sätt. Istället är det Milian som får axla huvudrollen då hans karaktär fått mer utrymme. Under två timmar får man sedan följa hans öde när han hjälper poeten Ramirez rymma ur fängelset, men som snart får möta sin skapare. Innan han dör avslöjar han var han gömt guldet och att allt vilar i händerna på vagabonden och tjuven Cuchillo.



Filmen tar sig efter ett tag då största problemet till en början är att filmen inte kan tas på så stort allvar när samma musikslinga spelas om och om igen och är "happy" då det kanske borde varit spännande istället. Men precis som musiken tar sig sakta men säkert även storyn. Cuchillo får hjälp av gringon Nathanial Cassidy (Donal O'Brien) som är den mystiske mannen i svart som alltid dyker upp när det behövs. Cuchillo har en förmåga att alltid hamna i trubbel och då behövs någon som Cassidy som är en skicklig skytt. Cuchillo använder endast sina kastknivar - i självförsvar.



Det är minst en klass ifrån den fina The Big Gundown i alla avseenden. Tomas Milian ger i och för sig en bra prestation som den galna och oberäkneliga Cuchillo, men storyn saknar den bredd som hade behövts. Filmens längd talar emot den, men å andra sidan fattar man lätt tycke för Cuchillo när man får lära känna honom så pass länge. Men jag saknar två saker, förutom en lite bättre story. Det är Lee Van Cleef samt den underbara musiken av Ennio Morricone.



Officiellt är det Bruno Nicolai som står för musiken här, men enligt regissören Sergio Sollima så var det faktiskt Morricone som gjorde musiken, men ville inte ta åt sig äran då han var under kontrakt med ett annat filmbolag och för att slippa problem satte man dit Bruno Nicolais namn (hans dirigent). Kanske ville Morricone hålla en låg profil och därför kommer musiken oftast inte upp i hans standard, men i sista uppgörelsen känner man igen sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar