tisdag 3 mars 2009

Vertigo



Titel: Vertigo / En studie i brott
Genre: Drama/Mysterium/Thriller/Romantik
Land: USA
År: 1958
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: James Stewart, Kim Novak, Barbara Bel Geddes, Tom Helmore

Handling: Scottie är en f.d. polis i San Francisco med en panisk rädsla för höjder. Han får i uppdrag av en gammal vän att förfölja dennes hustru Madeleine, som han misstänker har något i görningen. Scottie antar sig uppdraget som visar sig mer komplicerat än det först verkade.

Omdöme: I detta klassiska Hitchcock-mysterium inleder man med en jakt på hustaken i San Francisco där en man jagas av en uniformerad polis och polisdetektiven John "Scottie" Ferguson (en som vanligt underbar James Stewart). Efter det att Scottie drabbats av yrsel, faller polisen nerför byggnaden och dör när han försöker hjälpa honom. Med starka skuldkänslor och vetskapen om att han blir tvungen att ta en skrivbordstjänst, slutar han som polisdetektiv för att ta det lugnt. Då får han ett samtal från en gammal vän som vill träffa honom. Han ber Scottie följa efter hans fru för att ta reda på vart hon åker och se till att inget händer henne.



Kvinnan han ska förfölja är Madeleine (Kim Novak), en vacker blondin som Scottie blir förtjust i med en gång. Till en början håller han sig på avstånd, men de två kommer snart allt närmare varandra. Men hennes problem och besatthet av det förflutna gör att hon är en fara för sig själv. Scottie är desperat i sina försök att få henne att berätta om hennes mardrömmar och upplevelser och dras allt djupare in i mysteriet. Hans höjdskräck kommer också göra sig påmind igen och den enda som kan hjälpa honom är hans goda vän "Midge" (Barbara Bel Geddes) som han känt sen skoltiden.



Filmens stil är nästan poetisk och till stora delar är den dialogfri då James Stewart och Kim Novak tar sig runt vackra platser i och runt San Francisco. Stämningen är på topp mycket tack vare den näst intill hypnotiska musiken av mästerkompositören Bernard Herrmann, som Hitchcock jobbade med på sju filmer mellan 1955-1964. Musiken tillför oerhört mycket känslor till storyn, men även de två huvudkaraktärerna har ett djup som gör att man känner mer. De vackra platserna och färgerna gör också sitt och det är verkligen en kombination av allt man kan tänka sig som lyckas nästan till sitt yttersta.



Filmen är också ett stort mysterium och även om man sett den tidigare är det saker man inte kan vara helt säker på och som man kan se på ett nytt sätt. Något som jag inte riktigt uppskattar är sista halvtimmen då filmen trampar lite vatten och inte utvecklas som den gjort under de första tre fjärdedelarna. Men det är också här mysteriet får sin förklaring och bitarna faller på plats. Det är även en överraskande mörk historia som jag tycker man känner ganska tidigt i filmen med dess musik och stämning. Det är definitivt en klassiker som tål att ses om och om igen och som är en väldigt personlig film. Tillhör antagligen Hitchcocks fem bästa filmer, även om det är en hård kamp.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.6

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, nu blev jag verkligen sugen på att se om den. Du uttrycker väl det jag faktiskt fastnade för. Den förtjänar nog en omtitt nu när jag vet vad som väntar.

Movies - Noir sa...

Definitivt, och kul att jag fick dig sugen på att se om den. Som sagt, för egen del har den bara blivit bättre för varje gång och jag har läst att andra tycker samma sak.

Jojjenito sa...

Mm, just det där dialoglösa avsnittet när Stewart följer efter Novak är mästerligt. Då fanns mysteriet kvar. Sen tappade filmen tyvärr lite för mig så det blev bara en stark trea.

Movies - Noir sa...

Jojjenito: Håller med om att det är ett mycket bra parti du nämner, men det finns mycket annat som håller hög klass. Det är egentligen bara avslutningen som tappar lite tycker jag.