söndagen den 19:e april 2009

The Hurt Locker



Titel: The Hurt Locker
Genre: Action/Drama/Krig
Land: USA
År: 2008
Regi: Kathryn Bigelow
I rollerna: Jeremy Renner, Anthony Mackie, Guy Pearce, Ralph Fiennes

Handling: I krigets kaos tvingas en bombstyrka på uppdrag i Irak till en farlig katt-och-råtta-lek där alla skulle kunna vara fienden och allt skulle kunna vara en bomb.

Omdöme: En film om Irak-kriget låter inte särskilt intressant och blir lätt amerikaniserad med hjältar och med det vanliga upplägget. Men regissören Kathryn Bigelow lyckas berätta historien om en grupp amerikanska soldater vars uppdrag är att desarmera bomber runt om Irak. Man slängs genast in i hetluften och det kommer man att få uppleva ett flertal gånger under filmens gång. Och man lyckas väldigt bra med att hålla nerven och spänningen uppe då den ger en bra inblick i hur en bombstyrka arbetar och vad den går igenom.



Alla kommer inte klara sig, tvärtom så får man vara beredd på att det kan flyga i luften när som helst och vem som helst kan stryka med. De olika uppdragen är alla intressanta och gör att man inte saknar karaktärsuppbyggnaden som man brukar ha i början av filmer. Istället får man lära känna gruppen (om tre personer) under uppdragen och där emellan när de har tid till att slappna av lite. Den som har det överhängande ansvaret för desarmeringen (och gruppen) är Will James (Jeremy Renner) som är lite av den galna typen, men som vinner respekten hos sina två kollegor som ska hålla koll på fienden under tiden.



Kathryn Bigelow, som var gift med James Cameron, har bl.a. Strange Days bakom sig och precis som där visar hon här att hon är skicklig med kameran och olika tekniker. Det ger både en dokumentär känsla som den där riktiga filmkänslan. Några hissnande actionsekvenser bjuds man på, utan att för den delen lägga ner allt för mycket energi på coola scener. Det är ett gediget hantverk rakt igenom och det är ett intressant val hon gör med Guy Pearce och Ralph Fiennes. Var kanske inte så jätteförtjust i de tre huvudskådespelarna ledda av Jeremy Renner, men de skötte sig ändå helt ok.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

tisdagen den 14:e april 2009

5 Fingers



Titel: 5 Fingers / Affären Cicero
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1952
Regi: Joseph L. Mankiewicz
I rollerna: James Mason, Danielle Darrieux, Michael Rennie, Oskar Karlweis

Handling: Spionhistoria om den ökände spionen Cicero som arbetade på brittiska ambassaden i Ankara och sålde topphemliga dokument till tyskarna under andra världskriget.

Omdöme: Denna verklighetsbaserade spionhistoria om den brittiske spionen som fick kodnamnet Cicero utspelas på plats i Turkiet där allt hände. Det hela börjar med att en man vid namn Ulysses Diello (James Mason) tar kontakt med en tysk vid namn Moyzisch (Oskar Karlweis) och erbjuder honom hemliga brittiska dokument mot en stor summa pengar. Om de är nöjda kommer han kunna leverera många fler dokument mot betalning. Ulysses är en brittisk betjänt på ambassaden i Ankara och har inte bara tillgång till de hemliga dokumenten utan är även väldigt klipsk.



Britterna får dock nys om att det finns en läcka och skickar agenten Colin Travers (Michael Rennie) till Ankara för att utreda det hela. Men Ulysses hindras inte av detta och hittar nya sätt att utnyttja systemet för att tjäna stora pengar på operationen. Historien tar ett tag innan den blommar ut och blir intressant. Men filmen är hela tiden småtrevlig och James Mason ger en fin prestation som den typiskt brittiska betjänten som spelar ett dubbelspel. Filmen bjuder även på en del humoristiska scener utan att de förstör spänningen. Ett plus till att det blir en del nerv i filmen går till Bernard Herrmann som komponerat musiken. Och även om det inte är hans bästa så är den passande till vad som försiggår.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8

måndagen den 13:e april 2009

Swingers



Titel: Swingers
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1996
Regi: Doug Liman
I rollerna: Jon Favreau, Vince Vaughn, Ron Livingston, Heather Graham

Handling: Mike har lämnat sitt livs kärlek i New York för att försöka sig på en karriär som skådespelare i Hollywood. Men Mike har svårt att släppa taget, han spenderar nästan all sin tid hemma i väntan på att hon ska ringa. Till slut får hans vänner nog av hans tjurande. Deras plan är mycket enkel - att få ut honom på banan igen. Klubbarna väntar, det är dags för lite hålligång.

Omdöme: Denna 90-talare regisseras av Doug Liman (vars nästa film var Go och som lite senare även gjorde The Bourne Identity) med manus och huvudroll av Jon Favreau. Det hela handlar om Mike (Jon Favreau) och hans vänner med Trent (Vince Vaughn) i spetsen som alla försöker bli skådespelare i Hollywood. Det är inte så lätt som de först trodde och måste ta små roller och andra ströjobb. För Mikes del är det ännu tuffare då han ex-flickvän i New York hittat en ny kille och inte hört av sig på ett halvår. Trent och de andra tycker det är dags för Mike att komma över henne och det hela börjar i Las Vegas.



Om det finns något som "90-tals känsla" så är det det här. Filmen har en oerhört charmig dialog, en avslappnad atmosfär och klockrena karaktärer. Jon Favreau och Vince Vaughn passar båda alldeles utmärkt och verkar ha haft väldigt kul under inspelningen, nästan som om de känt varandra en längre tid. I själva verket är filmen baserad på Favreaus erfarenheter av när han kom till Hollywood från New York och både Vince Vaughn och Ron Livingston var nära vänner till honom innan filmen gjordes. Och som sagt så märks det. Det är en skön film utan att den har det typiskt Hollywoodska i sig.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6

söndagen den 12:e april 2009

Hard Times



Titel: Hard Times / Streetfighter
Genre: Drama/Action
Land: USA
År: 1975
Regi: Walter Hill
I rollerna: Charles Bronson, James Coburn, Strother Martin, Jill Ireland

Handling: Under depressionen i USA försörjer sig Chaney på att delta i illegala boxningsmatcher. Han når framgång när han får hjälp av promotorn Speed. Speed har dock ett spelberoende och hamnar i knipa, något som en konkurrent inte är sen med att utnyttja...

Omdöme: Denna Charles Bronson-rulle har jag velat se ett tag då den efter hans fyra stora (Once Upon a Time in the West, The Great Escape, The Dirty Dozen och The Magnificent Seven) tillhör de mer uppskattade. Han spelar Chaney som är en tystlåten medelåldersman som gillar att ta till knytnävarna mot betalning. Efter att han visat upp sig i en match ser promotorn Speed (James Coburn) sin chans att tjäna en hacka. Men då Speed har ett spelberoende tar det inte lång tid innan han sätter sig själv och Chaney i en svår sits. Då en konkurrent väldigt gärna vill vara med och tjäna lite pengar på Chaney måste de två fatta ett svårt beslut.



Filmen är relativt välproducerad, men depressionen blir ofta lite tråkig på film (vilket den tiden nog också var). Men man har iaf samlat tre duktiga skådisar i form av Bronson, Coburn samt Strother Martin (som spelar konkurrerande promotorn Poe) som får hålla upp filmen tillsammans med några svettiga matcher. Själva slagen ser man många gånger att de bara är luftslag, men då det känns som en amerikansk variant på de asiatiska martial arts-filmerna, utan att vara överdrivet, blir det ändå till belåtenhet. Det är nog ljudeffekterna som gör mycket, plus att Chaney är en cool karaktär. Lite kuriosa att regissören Walter Hill var missnöjd med Jill Irelands prestation (inte så konstigt) och tog upp detta med Charles Bronson (som på den tiden var gift med henne). Bronson uppskattade inte detta och vägrade göra fler filmer med Walter Hill som gärna hade velat jobba med Bronson igen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

fredagen den 10:e april 2009

What Doesn't Kill You



Titel: What Doesn't Kill You
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 2008
Regi: Brian Goodman
I rollerna: Mark Ruffalo, Ethan Hawke, Amanda Peet, Brian Goodman

Handling: Två barndomsvänner från södra Boston ger sig in på brottets bana för att ta sig fram i livet - ett val som får svåra konsekvenser för dem.

Omdöme: Jag trodde på förhand att detta var ännu en polisfilm om inte helt ärliga poliser. Jag brukar gilla den sortens filmer, så jag hade inget emot att se ytterligare en. Men istället för polisfilm så är det en film om andra sidan lagen då man får följa två barndomsvänner som faller in i den brottsliga banan. De jobbar åt en man som ger dem olika uppdrag, men efter femton år känner de sig fortfarande som springpojkar åt bossen. När han så hamnar i fängelse tar de chansen att jobba åt sig själva. Det innebär större vinst, men även större risker.



Talangfulle Mark Ruffalo spelar Brian som har två söner med sin vackra hustru Stacy (Amanda Peet). Hon är relativt ovetande om var han får pengarna ifrån, även om hon inte frågar så mycket så länge allt är lugnt. Men Brian börjar ta droger och dricker allt mer, något som påverkar hans privatliv allt mer. Samtidigt är hans vän Paulie (Ethan Hawke) en ganska hetlevrad person som vill åt de stora pengarna. Det är bara en tidsfråga innan de hamnar i fängelse, frågan är bara vilken väg de tar när de får en andra chans.



Filmen baseras på verkliga händelser från regissören och manusförfattaren Brian Goodmans liv. Att det är hans regidebut märks en del då filmen har lite problem med tempot, olika scenval och det stundtals hackiga berättandet. Filmens skådespelarinsatser, främst av Mark Ruffalo, är bra samtidigt som musiken påminner om den stämningsfulla huvudmelodin i Blood Simple. Tycker man kunde utnyttjat denna musik bättre även om den fick allt mer utrymme, men scenerna borde varit starkare när chansen fanns där.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

torsdagen den 2:e april 2009

Normal



Titel: Normal
Genre: Drama/Thriller
Land: Tjeckien
År: 2009
Regi: Julius Sevcík
I rollerna: Milan Knazko, Pavel Gajdos, Dagmar Havlová, Miroslav Táborský

Handling: Baserat på verkliga händelser utspelar sig denna psykologiska thriller i 1930-talets Tyskland. Den unge och ambitiöse advokaten Justus Wehner får sitt första stora fall - att försvara den brutala seriemördaren Peter Kürten. Wehner är övertygad om att Kürten lider av en svår mental sjukdom, och för att bevisa det gräver han djupt i mördarens förflutna, motivation och psyke.

Omdöme: Seriemördaren Peter Kürten och hans mord lär ha varit inspirationskälla åt Fritz Lang och hans M. Detta var något jag inte visste när jag såg filmen Normal som behandlar fallet ur advokatens ögon som intervjuvar honom. Justus Wehner är en orutinerad advokat som får detta tunga fall och som inte riktigt klarar av att handskas med det. Han kommer under den närmsta tiden försöka förklara vad som drivit denna hänsynslösa mördare samtidigt som han måste bekämpa sina inre demoner.



Peter Kürten spelas av Milan Knazko som påminner om en viss Anthony Hopkins (som "Hannibal") medan Justus Wehner spelas av Pavel Gajdos som i sin tur påminner om Adrien Brody. Då kan man lätt föreställa sig spelet mellan de två och det är stundtals intressant, men ger inte så mycket i längden. Överhuvudtaget känns filmens manus inte särskilt originellt eller av något större intresse. Man har trots allt en bra story att berätta, men då tycker jag definitivt man hellre bör se Manhunter, När lammen tystnar eller Antikörper för att se något klart bättre på samma tema.



Något som dock imponerar är filmens foto som inte bara har en snygg, kall och mörk look, utan även genomtänkta vinklar. Det är kanske som så att man koncentrerat sig för mycket på ytan och glömt bort att det faktiskt också ska betyda något. Som det blir nu är det för tomt för att ytan ska betyda något, men man blev gång på gång överraskad av de cinematografiskt skickligt genomtänkta lösningarna. Musiken liksom skådespeleriet gjorde sitt, men lyckades inte höja filmen trots att fotot alltså gjorde ett tappert försök.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7