söndagen den 31:e maj 2009

The Boy in the Striped Pyjamas



Titel: The Boy in the Striped Pyjamas / Pojken i randig pyjamas
Genre: Drama
Land: Storbritannien/USA
År: 2008
Regi: Mark Herman
I rollerna: Asa Butterfield, Vera Farmiga, David Thewlis, Cara Horgan

Handling: Åttaåriga Bruno är son till en tysk officer under andra världskriget, vars befordran tar hela familjen från trygga Berlin till en öde plats där Bruno inte har något att göra eller någon att leka med. Uttråkad och nyfiken trotsar han sin mors uppmaning om att inte utforska bakgården och springer iväg till "farmen" han har sett från sitt sovrumsfönster. Där träffar han Shmuel, en pojke i hans egen ålder som lever i en annan värld på andra sidan taggtrådsstängslet. Brunos möte med pojken i randig pyjamas leder till en mycket speciell vänskap.

Omdöme: Filmen bygger på boken med samma namn och är berättelsen om den åttaåriga Bruno som får se ett koncentrationsläger från utsidan utan att veta vad det är. På ett väldigt enkelt, men effektivt sätt får man följa den lilla pojken i hans utforskande. Hans far är en sann nazist som blivit befordrad till att leda lägret, något han inte talat om för sin familj då de flyttar till ett närliggande hus. Hans fru förstår snart vad det handlar om, men vet inte hur omfattande det är. Hon blir allt mer emot det hela när hon förstår vad som försiggår på koncentrationslägret.



Det är ett väldigt effektivt och smart sätt att låta åttaåriga Bruno få vara den som har huvudrollen och med vars ögon man ser allt. Det är nog därför det är en enkel film i grunden, men som lyckas berätta mycket och förmedla starka känslor. Det hela förhöjs av James Horners stämningsfulla musik och det svepande, nästan drömlika fotot. Och med en kraftfull avslutning kan det inte annat än bli bra. Filmen var inte som jag hade väntat mig, vilket bara är positivt. Ett minus är att det handlar om tyskar, men det talas brittisk engelska (då det är en brittisk film). Hellre detta än att man har tysk brytning, och efter ett tag tänker man inte på det. Men givetvis hade filmen gjort sig bäst på tyska, det är väl filmens enda negativa sida.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9

Traffic



Titel: Traffic
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2000
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Michael Douglas, Benicio Del Toro, Catherine Zeta-Jones, Don Cheadle

Handling: Domare Robert Wakefield har fått i uppdrag att leda USA:s kamp mot den ökade droghandeln. När han sedan upptäcker att hans egen dotter hamnat i drogträsket hamnar han i ett känslomässigt dilemma. Parallellt följer vi knarkkuriernas spel för att få varorna över landgränsen mellan USA och Mexiko.

Omdöme: Fyra historier med ett dussintal olika karaktärer att följa när drogerna står i fokus. Michael Douglas som domare Wakefield i Washington, Benicio Del Toro som polisen Javier i Mexiko, Catherine Zeta-Jones som knarkkungs fru Ayala i San Diego samt Don Cheadle som narkotikapolisen Montel i Kalifornien. Dessa personer utgör huvudpersonerna i de fyra olika historierna, men lägg därtill ett tiotal andra högklassiga prestationer av flera duktiga skådespelare så får man en riktigt välspelad film.



Regissören Steven Soderbergh valde att ha tre olika typer av filter där mexikanska partierna har en gulaktig ton som ger en väldigt dokumentär känsla (även med mycket handhållen kamera). Delarna om familjen Wakefield har en iskall blå ton som ger en klar nyans mellan det varma Mexiko och det kalla tillståndet hos familjen Wakefield. Och lägg därtill en näst intill drömsk look för storyn om Helena Ayala. Det hela gör att man får en väldigt speciell atmosfär filmen igenom och som inte är där för att vara konstnärlig, utan den betyder verkligen något.



Jag är imponerad över hur väl filmen flyter hela tiden och det är nog tack vare ett skickligt klippningsarbete och manus. Det jag speciellt gillar är att man spenderar lagom mycket tid på varje story utan att hoppa för mycket eller dra ut på scenerna. Det gör att alla delarna hela tiden rör på sig och ingen känns onödig eller ointressant. Alla är de sammankopplade, men utan att behöva nästlas in i varandra. Däremot kan de korsa varandra (några skickliga övergångar mitt i en tagning) vilket bara förstärker känslan av att allt hänger ihop utan att de inblandade behöver veta om det.



Trots att jag sett filmen tidigare bjuder den på både spänning och underhållning då det händer så pass mycket att man lätt glömmer hur allt låg till. En sak som slog mig ett flertal gånger var hur lik den mexikanska delen var med några filmer av Costa-Gavras. Tror det främst har att göra med den dokumentära stilen och den gula tonen, men det är något väldigt autentiskt med detta och det var något Costa-Gavras gjorde väldigt bra i sina filmer på 70-talet. Kan tänka mig att Soderbergh tagit inspiration från hans filmer när han ville få sin look till de mexikanska delarna. Men även den mörka tonen rakt igenom filmen känns väldigt mycket Costa-Gavras.



Avslutningsvis måste jag säga något negativt och det är att den enda skådespelaren jag inte riktigt tycker passar är Erika Christensen i rollen som dottern till domare Wakefield. Hon spelar trovärdigt, men passar inte riktigt. Även Dennis Quaid i rollen som familjen Ayalas advokat/rådgivare tycker jag kändes lite svagare än resten av gruppen skådespelare. Men han hade också en roll som var lite vek. De fyra stora - Michael Douglas, Benicio Del Toro, Catherine Zeta-Jones samt Don Cheadle ger dock riktigt bra och starka prestationer i en kvalitetsfilm.

5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8

lördagen den 30:e maj 2009

Komm, süsser Tod



Titel: Komm, süsser Tod / Come, Sweet Death
Genre: Mysterium/Komedi/Thriller
Land: Österrike
År: 2000
Regi: Wolfgang Murnberger
I rollerna: Josef Hader, Simon Schwarz, Barbara Rudnik, Michael Schönborn

Handling: Ex-polisen Simon Brenner jobbar nu som ambulansförare och vill slippa trubbel, men blir trots allt inblandad i en mordutredning när ett par mord begås inom gruppen.

Omdöme: Filmen baseras på en bok av Wolf Haas, som också skrivit manuset. Det är första filmen om ex-polisen Simon Brenner som spelas av Josef Hader, som påminner en del om en ung Bruno Ganz. Filmen visade sig vara ganska lättsam långa stunder, så när det väl inträffar något allvarligt som mord, blir effekten av det hela inte lika stark. Men den svarta humorn lyser igenom genom hela filmen och visar upp ett Österrike med glimten i ögat trots att ämnet är allvarligt.



Jag blev inte speciellt imponerad av filmen, hade trots allt väntat mig mer thriller än komedi, men jag tycker det var tvärtom. Det är trots allt ett ganska bra mysterium som får sin twist mot slutet och det gör man bra. Det jag annars tycker är roligast att se är att man lagt ner lite tid på fotot och fått flera smarta lösningar, som t.ex. när man följer med i baksätet i ambulansen med Brenner och hans kollega och där kameran sedan går utanför bilen och filmar utifrån och in istället, helt utan klipp.



Jag hade gärna varit utan stora delar av humorn för att ge filmen den rätta tonen, men det är inte vad man velat göra, uppenbarligen. Hade det bara varit Brenner som kommit med bitska kommentarer och varit allmänt sliten och inte brytt sig så hade det nog blivit bättre och mörkare. Nu känns det som man inte tar någon på riktigt allvar och det förstör vad som kunde blivit till en bra, tät thriller. Nu blir det bara mediokert med en del bra humor och några inte så spännande scener.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9

The Limey



Titel: The Limey
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1999
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Terence Stamp, Luis Guzmán, Peter Fonda, Barry Newman

Handling: Wilson är en hårdnackad engelsman som åker till Los Angeles för att söka svar på vad som hänt hans dotter. Snart ligger han i krig med Los Angeles tuffaste skurkar som alla begår samma fel; de glömmer att Wilson inte är som dem och är mycket tuffare än de trodde från början.

Omdöme: En film jag på förhand inte hade några direkt förväntningar på, men som snart visar sig vara annorlunda än vad man är van vid. Wilson (Terence Stamp) har nyligen blivit frisläppt från fängelset hemma i Storbritannien och är nu i Los Angeles för att söka svar på vad som hänt hans dotter. Han får hjälp av Eduardo Roel (Luis Guzmán) och tillsammans får de upp ett spår som leder dem till skivproducenten Terry Valentine (Peter Fonda). Wilson får snart ögonen på sig från flera håll när han visar att han inte bryr sig.



Filmen går i ett ganska lugnt tempo där det emellanåt kommer partier då det inte händer så mycket. Men den blixtrar också till och har några välgjorda och bra scener. Jag gillar karaktären Wilson, jag gillar även andra karaktärer som sliskige Valentine, hans högra hand - "säkerhetsansvarige" Jim Avery (Barry Newman) samt småskurken Stacy (Nicky Katt) som anlitas när de behöver någon för de riktigt smutsiga jobben. Kanske kunde filmen varit ännu lite mörkare istället för att ha lite humor, men å andra sidan gillade jag det här mer än jag kanske borde. Elegant foto, bra stämning och ganska så bra musik också. Sevärd liten film utan att vara strålande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.0

fredagen den 29:e maj 2009

DeepStar Six



Titel: DeepStar Six
Genre: Action/Sci-Fi/Skräck/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: Sean S. Cunningham
I rollerna: Greg Evigan, Nancy Everhard, Cindy Pickett, Miguel Ferrer

Handling: På kärnkraftbasen DeepStar Six, som befinner sig under vattnet, måste besättningen kämpa mot en varelse som dras till ljuset och dödar allt i sin väg.

Omdöme: Året 1989 kom den mest kända och antagligen den bästa undervattensfilmen om något som döljer sig djupt under vattenytan. Det var The Abyss av skicklige James Cameron - en klassproduktion. Men det var också året då konkurrenter dök upp på samma ämne. En av dem var Leviathan med bl.a. Peter Weller (strax efter RoboCop) som är en sevärd film i genren. Och så då även denna film med regissören till originalet av Fredagen den 13:e, utan några direkt kända namn i rollistan. Storyn stod en vän till James Cameron för, något han inte alls tog väl och de två pratade inte med varann förrän 1995 i och med Titanic.



Filmen saknar allt var karaktärsutveckling heter och man får väldigt lite bakgrundsinfo om de vi får följa. Det gör inte alltid så mycket så länge man under filmens gång bygger upp detta. Men här är det pang på utan att man ens försöker bygga upp några karaktärer. Eller rättare sagt så gör man det delvis med en och det är Snyder som spelas av Miguel Ferrer (som också är den mest kända skådespelaren). Han får en ganska rolig karaktär att jobba med som är stor i käften och ständigt kaxig, men som skriker som en liten skolflicka när det hettar till. Han lyfter själv filmen - väldigt lite måste dock sägas. Inte en urusel film, men likväl kan man hoppa över den och se de två övriga nämnda filmerna på temat.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
IMDb: 4.0

torsdagen den 28:e maj 2009

Undertow



Titel: Undertow
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 2004
Regi: David Gordon Green
I rollerna: Jamie Bell, Devon Alan, Josh Lucas, Kristen Stewart

Handling: En trasig familj boende i Georgia försöker hanka sig fram efter mammans död. Pappans bror Deel dyker oväntat upp på besök efter en tid i fängelset. John Munn är beredd att försonas med sin bror och glömma alla gamla problem - allt för att få lugn och ro i familjen. Men Deel känner sig förorättad och har samlat på sig en massa hat genom åren som kommer upp till ytan och barnen drivs på flykt rädda för sina liv.

Omdöme: Regissören David Gordon Green fick mig att vilja ha mer genom hans Snow Angels som jag fann som en positiv överraskning. Därför hoppades jag på något liknande med filmen han gjorde innan den. Det hela inleds på bästa möjliga sätt där en perfekt flytande musik skapar otrolig stämning och där man i några korta ögonblick kastats rakt in i en jakt till fots där en ung kille blir jagad genom gräs och skog. Denna inledning gör att mina förväntningar och förhoppningar stiger med en gång.



Men här slutar hyllningarna då filmen, och musiken, tar konstiga beslut och jag tappar allt mer intresset och lusten att se något som kunde blivit så bra. Det första som irriterar mig är musiken som ju var så bra inledningsvis. I eftertexterna visar det sig att det är tre personer som stått för musiken. Det förklarar varför stämningsfull musik plötsligt blir till körsång mitt i en spännande scen. Själva handlingen är egentligen inte så mycket att klaga över. Visst, det kunde varit bättre, men i grund och botten förstör den så ojämna musiken det mesta. Skådespeleriet är inte strålande, men jag har inte heller några direkt invändningar här. Filmen faller helt enkelt platt efter en riktigt lovande inledning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.8

The Big Sleep



Titel: The Big Sleep / Den stora sömnen
Genre: Kriminaldrama/Mysterium
Land: Storbritannien
År: 1978
Regi: Michael Winner
I rollerna: Robert Mitchum, Oliver Reed, Edward Fox, James Stewart

Handling: Privatdetektiven Philip Marlowe får i uppdrag att avslöja den rike general Sternwoods utpressare. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort...

Omdöme: Nyinspelningen av klassiskern med samma namn från 1946 har förflyttats från Kalifornien till Storbritannien och slutet av 70-talet. Man har tagit ett gäng avdankade skådespelare och en minst sagt medioker regissör och fått ett resultat som inte direkt får en att sukta efter mer. Robert Mitchum repriserade här sin roll som Philip Marlowe tre år efter Farewell, My Lovely, som i sin tur var en remake på noiren Murder, My Sweet från 1944. Att man förflyttat det hela till det så typiskt brittiska gör att filmen förlorar mycket av sin charm, plus att det mer känns som en TV-produktion.



Det är egentligen bara Oliver Reed som känns någorlunda intressant i sin skurkroll, annars är det mest tråkiga och träiga insatser rakt igenom. James Stewart ser ut att vara uppemot 90, men var "bara" 70. Det är minst sagt tungt att se honom i den här åldern då man gärna minns honom från hans guldtid mellan 30- och 50-talet. Filmen har ett par ganska bra scener och storyn är så där invecklad och mystisk så man lätt skulle kunna tycka om det, men inte i det här utförandet. Det händer trots allt en del utan att det blir intressant. Originalet har jag inte heller på mina topplistor, men det är iaf ett gediget hantverk.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
IMDb: 5.4

Kurz und schmerzlos



Titel: Kurz und schmerzlos / Short Sharp Shock
Genre: Kriminaldrama
Land: Tyskland
År: 1998
Regi: Fatih Akin
I rollerna: Mehmet Kurtulus, Aleksandar Jovanovic, Adam Bousdoukos, Regula Grauwiller

Handling: Tre vänner med olika bakgrund blir inblandade i ett liv fyllt av kriminalitet. En film om vänskap, kärlek, pengar och kriminalitet.

Omdöme: Min första film av tysk-turkiska regissören Fatih Akin var också hans långfilmsdebut. Man märker att budgeten inte är så hög, men tanken finns hela tiden bakom varje scen och man bjuds på lite av varje i denna tysk-turkisa gangsterfilm som får mig att tänka på danska Pusher - stundtals rolig, men allt som oftast blodigt allvar. Så är det för de tre vännerna som har kul tillsammans, men som också dras allt längre in i den kriminella undervärlden i Hamburg.



De tre består av turken Gabriel (Mehmet Kurtulus), serben Bobby (Aleksandar Jovanovic) och greken Costa (Adam Bousdoukos) som träffas igen efter det att Gabriel kommit ut ur fängelset efter två år. Gabriel tänker börja leva ett ordnat liv och börjar köra taxi. Men Bobby vill komma upp sig i världen och hans idol är Al Pacino och Scarface - något som leder honom till den albanska maffian som är inblandad i vapenhandel. Costa är en simpel tjuv vars speciellitet är bilar. Saker och ting kompliceras också av att Costa är ihop med Gabriels syster samtidigt som Gabriel blir förtjust i Bobbys flickvän och hon i honom.



Med lite högre budget, lite snyggare foto och bättre musik hade detta kunnat bli hur bra som helst. Jag blev lite, inte besviken, men icke belåten av sista biten på filmen när allt fick sin upplösning. Regissören visar hur som helst att han har potential i och med denna film och han får också ut det mesta av sina skådespelare. Ett bra exempel är att han talade om för Aleksandar Jovanovic (Bobby) att verkligen träffa med sin örfil på en av de kvinnliga skådespelerskorna. Det gjorde han och det gav också önskad effekt på reaktionen och scenen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Taking Chance



Titel: Taking Chance
Genre: Drama
Land: USA
År: 2009
Regi: Ross Katz
I rollerna: Kevin Bacon, Paige Turco, Gordon Clapp, Victor Selzak

Handling: Löjtnant Michael Strobl anmäler sig frivilligt för att eskortera den 19-årige marinsoldaten Chance Phelps kropp hem till hans hemstad i Wyoming. Baserat på verkliga händelser.

Omdöme: En liten film gjord med mycket omsorg och hjärta. Man kan kalla det patriotiskt och flaggviftande när amerikaner gör film om de stupade soldaterna i tjänst. Men jag väljer inte att se det så då det kan handla om precis vem som helst, rättare sagt någon man känner, en familjemedlem. Och ser man det på det sättet får också filmen en helt annan innebörd, tyngd. Allt behöver inte vara svart och vitt.



Kevin Bacon spelar Löjtnant Michael Strobl som valt att stanna i USA med kontorstjänst istället för att åka över till Irak en andra gång 2004. Han har fru och två unga barn som han vill träffa varje dag, men något drar honom ändå tillbaka. Istället tittar han på listan över stupade i kriget och letar efter någon från hans hemtrakter i Colorado. Så hittar han Chance Phelps och bestämmer sig för att eskortera hem hans kropp till familjen. På många sätt ett starkt och vackert drama som lyckas fängsla i 50 minuter, men när man nått slutdestinationen tappar den lite av sin kraft. Det är ungefär som Strobl säger om Chance - "Så länge han var i rörelse kändes det som han fortfarande levde. När de begravde honom slutade han att röra sig." Filmen lever i 50 minuter och dör tyvärr sakta men säkert sista 15-20.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3