fredag 26 februari 2010

Shutter Island



Titel: Shutter Island
Genre: Drama/Mystik/Thriller
Land: USA
År: 2010
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Michelle Williams

Handling: Året är 1954, mitt under det brinnande Kalla kriget. Sheriff Teddy Daniels och hans nye partner Chuck Aule kallas till Shutter Island för att undersöka det osannolika försvinnandet av en kvinnlig massmörderska, som tycks ha rymt från ett låst rum på det ogenomträngliga Ashecliffe Hospital. Omgivna av snokande psykiatriker och livsfarliga psykopater på en avlägsen, vindpinad ö förstår de båda poliserna snart att inget är som de först trott.

Omdöme: Eftersom jag visste väldigt lite om handlingen gick jag in helt ovetandes om hur filmen skulle utveckla sig. Men med tanke på att regissören är Martin Scorsese vet man att det kommer bli ett gott hantverk. Och ett gott hantverk får man verkligen. Det hela inleds på ett perfekt mystiskt sätt som får en att direkt komma in i filmen. När så blickarna på båten vänds mot ön Shutter Island och den rysliga musiken börjar, känner jag direkt att detta kommer bli en film i min smak.



Leonardo DiCaprio spelar sheriff Teddy Daniels som tillsammans med sin nya partner Chuck Aule (spelad av den alltid stabile Mark Ruffalo) är på väg med färjan till Shutter Island. Ön är ett enda stort fängelse för kriminella mentalpatienter och den som bestämmer är chefspsykiatikern Dr. Cawley (Ben Kingsley). Eftersom en kvinnlig patient oförklarligt rymt, får Teddy och Chuck chansen att få en inblick i hur fängelset/anstalten fungerar. Då en storm är på väg att dra in över ön, beslutar sig de två poliserna att stanna för att försöka luska vidare i försvinnandet och ett annat fall som Teddy är intresserad av.



Det som funkar väldigt bra med filmen är att många trådar och karaktärer involveras vilket gör att handlingen hela tiden förs framåt. Man använder sig även mycket av tillbakablickar och här slängs det in en del olika typer av scener som bygger upp en bakgrund till varför Teddy så gärna ville komma till ön. Jag tycker kanske att vissa av tillbakablickarna inte är helt nödvändiga och att filmen vissa gånger tappar lite fart när nya karaktärer introduceras. Men intresset hålls trots det hela tiden uppe och en mörk atmosfär genomsyrar filmen och gör att man aldrig kan vara säker på vart filmen är på väg.



DiCaprio är inte en favorit, men i rätt roll fungerar han. Och detta är rätt roll för honom, tycker jag. Han har en bekymmersam blick hela tiden och verkar inte ha någon sinnesfrid när han tillsammans med sin partner försöker gå till botten med mysteriet på ön. Samtliga i respektive roll känns rätt, utan att någon egentligen får chansen att verkligen briljera. DiCaprio är definitivt den som får mest att jobba med och man har inte mycket att klaga på med hans agerande. De övriga känns dock som de går lite för mycket på säkerhet och tar inte riktigt ut svängarna, även om alla som sagt är bra.



Filmen är nog aningen för lång och kunde kanske tagit bort en kvart, men när så upplösningen kommer känner jag ändå att det var ganska bra att de tagit med så mycket som de faktiskt gjort. Det gör att filmen kan ta många olika vägar och att man aldrig kan vara säker på hur allt ligger till. Ja, även vid upplösningen måste man ställa sig frågande till om allt verkligen är som det verkar, och det gillar jag. Och så här i efterhand känner jag allt mer att det är en film med små, men ack så viktiga detaljer. Känner även att det är en film man gärna ser om för att ta till sig alla detaljer ännu mer.



Martin Scorsese har kanske inte skapat en perfekt film, men en mångbottnad sådan som helt klart skiljer sig från mallen och mängden, något som alltid uppskattas. Att filmen utspelar sig 1954 är också något jag uppskattar och man har lyckats väldigt väl med att få till 50-talets look. Fotot måste man ge ett extra plus för och är som vanligt mycket starkt i en Scorsese-film. Gillar kanske utomhusscenerna bäst där man lyckats riktigt bra med den kalla känslan.



Musiken gillar jag på det stora hela, men vissa gånger drar man på lite för mycket av den pampiga stämningsmusiken som blir lite för utdragen på sina håll. Likaså har jag lite svårt för den klassiska musiken i vissa partier, även om den passar i andra. Avslutningsvis gillar jag inte riktigt att de använder sig av vissa svordomar som var ytterst sällsynt på den tiden. Men det är en ganska betydelselös grej som inte påverkar filmen på något sätt.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar