lördagen den 5:e juni 2010

Thief



Titel: Thief / Gatans lag
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1981
Regi: Michael Mann
I rollerna: James Caan, Tuesday Weld, James Belushi, Robert Prosky

Handling: Frank är frisläppt efter 11 år i fängelse. Han planerar att skaffa sig en ekonomisk grundtrygghet genom att begå ytterligare några brott. När han träffar Jessie och vill bilda familj med henne antar han erbjudandet av stadens gudfader i den undre världen om att utföra så kallade kontraktsinbrott. De förser honom med hus, bilar och till och med en adoptivson när de inte blir godkända som adoptivföräldrar. När det går upp för honom att just huset, bilen och sonen gör att han betraktas som tillsvidareanställd av maffian tvingas han på ett drastiskt sätt försöka frigöra sig.

Omdöme: Vi kastas in mitt i en diamantkupp där Frank (James Caan) och hans kumpan Barry (James Belushi) tar sig in i en lokal från en bakgata och börjar bryta sig in i ett kassaskåp och stjäla oslipade diamanter. Under de inledande tio minuterna har vi sparsamt med dialog, men desto mer perfekt musik av Tangerine Dream som håller på hela inledningssekvensen. Det tar inte lång tid innan man är helt inne i filmen och känslan och nerven är på topp från första bildrutan.



Att Michael Mann lägger stor vikt på att göra det så verklighetstroget som möjligt är något man känner av väldigt tydligt. James Caan bryter sig verkligen in i ett riktigt kassaskåp som hade köpts in för $10,000, vilket inte var någon liten summa på den tiden. Han använder riktiga verktyg och för att det verkligen ska vara äkta har man tagit hjälp av två f.d. stortjuvar, som för övrigt har roller i filmen - som poliser. Och poliserna i verkligheten får spela skurkar (bl.a. Dennis Farina). Det är en skruvad värld, men en härlig sådan Michael Mann bjuder på.



James Caan har själv sagt att det är hans favoritfilm han medverkat i, tillsammans med Gudfadern, och hans favoritroll. Han har även sagt att scenen på kaféet där han har en lång monolog är den scenen han är mest stolt över i sin karriär. Och det kan man förstå för hans prestation är i princip klockren och den scenen är också den som berättar allt man behöver veta om hans karaktär. Från den scenen förstår man verkligen vad Frank går för och varför han är så härdad som han är.



Tangerine Dreams musik är rent utsagt underbar rakt igenom filmen och jag kan inte tänka mig annan musik i den här filmen, de hör liksom ihop. Jag imponeras också av den nerv som bibehålls under hela filmen trots att jag sett filmen ett par gånger och vet vad som kommer ske. Michael Mann har verkligen gjort det här med kärlek och att den utspelas i Chicago är ingen slump - det är där han är född och uppväxt och känner till de olika platserna väl. Och om man sett hans övriga filmer finns här många likheter, inte minst den behärskning och beslutsamhet Frank visar mot slutet - underbart.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar