lördag 21 augusti 2010

Airport



Titel: Airport / Flygplatsen
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1970
Regi: George Seaton
I rollerna: Burt Lancaster, Jean Seberg, George Kennedy, Dean Martin, Jacqueline Bisset, Van Heflin, Helen Hayes

Handling: Flygplatschefen Mel försöker hålla Lincoln International Airport öppen, trots att en kraftig snöstorm rasar där ute. När ett flygplan fastnar i snön ute på landningsbanan och ett annat måste nödlanda på densamma, gäller det att hålla huvudet kallt.

Omdöme: Förmodligen den första katastroffilmen som ledde till en rad liknande filmer under 70-talet. Men det är inte en utpräglad katastroffilm där huvudfokusen är just en katastrof. Istället bygger man upp karaktärerna och en mängd händelser som kretsar kring flygplatsen där en snöstorm dragit in. Det står snart klart att flygplatschefen Mel (Burt Lancaster) kommer få en tuff kväll framför sig när ett plan fastnat i snödrivorna på landningsbanan efter att ha svängt av för tidigt. Att få loss planet är ingen lätt uppgift så Mel kallar in Joe (George Kennedy) som är en god vän till Mel och lite av en expert på plan och att fixa problem. Förutom problem på flygplatsen dyker ett ännu större hot upp i form av ett plan som har en man ombord som är fast besluten att detonera en bomb.



Det är alltid kul att se så många kända ansikten samlade i en och samma film och även om de inte alltid brukar behöva prestera några jätteprestationer så är det allt som oftast sevärt. George Kennedy ger en varm och humoristisk prestation som allt-i-allon Joe, men den mest imponerande prestationen ger den för mig okända Helen Hayes som spelar en gammal tant som "tjuvflyger" genom att lura personal på olika sätt. Hon vann också en Oscar för denna prestation, sin andra Oscar efter att ha vunnit en redan 40 år (!) tidigare. Även kul att se Jean Seberg som jag endast kände igen som den korthåriga tjejen i Till sista andetaget (1960). Här ser hon faktiskt bra ut med sitt långa hår. Trist att hon hade ett så struligt liv och dog vid 41-års ålder.



Filmen, som är på över två timmar, har till en början ett långsamt tempo där det känns händelsefattigt och lite trist då alla karaktärer introduceras. Men detta är givetvis nyttigt för filmen längre fram och efter runt en halvtimme kommer man bra in i det hela. Introduktionen av Van Heflin (i sin sista långfilm) gör att filmen får extra spänning över sig och det är lite kul att själva katastrofkänslan kommer så pass långt in i filmen och inte direkt från början som det ofta blir. Men det är just detta som gör att filmen funkar som en vanlig film och inte bara katastroffilm för storyn är ganska välberättad. Kul också att man använder sig så mycket av splitscreen även om effekten inte alltid är nödvändig. Filmen blev så framgångsrik och populär att den fick tre, mindre lyckade, uppföljare under 70-talet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar