lördagen den 18:e september 2010

Safe



Titel: Safe
Genre: Drama/Mysterium
Land: USA/Storbritannien
År: 1995
Regi: Todd Haynes
I rollerna: Julianne Moore, Xander Berkeley, Peter Friedman, Kate McGregor-Stewart

Handling: Hennes nästan perfekta liv förändras drastiskt då hon blir sjuk. Vad som börjar med en allergisk reaktion förvandlar så småningom Carols liv till en fasansfull terror...

Omdöme: Jag har alltid trott filmen på något vis går ut på att Julianne Moore i huvudrollen blir attackerad eller liknande i sitt hem. Men så är alltså inte fallet och det blev till en annorlunda upplevelse som jag till stora delar verkligen gillade. Julianne Moore spelar Carol som är gift med den rike Greg (Xander Berkeley). Hon är hemmafru och även om hon har ett trivsamt och bra liv, träffar sina väninnor och inreder sitt fina hem, så verkar hon inte riktigt vara i balans.



Man lyckas bygga upp en otrolig stämning med hjälp av den ypperliga musiken och upplägget som inte förklarar utan istället låter tittaren dras in i denna smått skrämmande situation. Jag tänker faktiskt på en film som Rosemary's Baby under filmens första timme då hennes situation förvärras och man bara kan tro det värsta. Filmen ligger då på en fyra och jag är nyfiken på hur det hela ska utveckla sig. Men så under andra timmen, ja sista trekvarten, går filmen ifrån det så framgångsrika konceptet då Carol anländer till Westwood där hon ska få hjälp.



När filmen börjar tror jag genast att det är Angelo Badalamenti som står för musiken, för det är väldigt likt och bra. Men det visar sig vara okända Ed Tomney. Och det är faktiskt många gånger lite David Lynch över sättet som filmen är gjord på, klart lyckat. Samtidigt är det en långsamt berättad film i stil med Stanley Kubrick. Det långsamma tempot fungerar förvånansvärt bra under stora delar av filmen och många gånger är det just detta som gör att man känner den krypande terrorn mer än med en massa snabba klipp.



Jag är dock besviken på filmens sista tredjedel som gör att filmen liksom stannar upp och inte fortsätter utvecklas. Mycket synd att den inte lyckas hela vägen, men samtidigt har den mycket att säga och det är lite intressant att den utspelas 1987 då det mer känns som en historia som utspelas i framtiden. Julianne Moore måste jag också hylla för en fin prestation. Hon känns nästan frånvarande och det är grymt att se henne lida så som hon gör utan att hon får ett riktigt sammanbrott som man nästan väntar sig.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.9


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar