tisdag 9 november 2010

Touch of Evil



Titel: Touch of Evil / En djävulsk fälla
Genre: Kriminalare/Thriller/Film-Noir
Land: USA
År: 1958
Regi: Orson Welles
I rollerna: Charlton Heston, Janet Leigh, Orson Welles, Marlene Dietrich

Handling: En mexikansk narkotikapolis och hans fru åker på smekmånad till en amerikansk/mexikansk gränsstad. Väl där inträffar en rad händelser som inte kan tolkas som något annat än en konspiration.

Omdöme: Det här är en på alla sätt och vis intressant film Orson Welles ligger bakom, något som blir än mer uppenbart om man läser om turerna runt filmen, hur den kom till och efterspelet. Det hela börjar med en lång tagning som håller på i fem-sex minuter utan klipp innan en bil exploderar. Vi är i en liten gränsstad mellan Mexiko och USA och snart är myndighetsmän från båda sidor gränsen på plats för att ta reda på vad som hänt. Mitt i allt är mexikanen Miguel Vargas (Charlton Heston) och hans amerikanska fru Susie (Janet Leigh) som dras allt längre in i händelserna.



Vad man måste vara medveten om är att detta egentligen är en b-film med relativt låg budget och kort inspelningstid. Inledningsvis var det tänkt att Orson Welles endast skulle agera i filmen som skådespelare, men pga ett missförstånd trodde filmens stjärna Charlton Heston att Welles skulle regissera. För att få behålla sin stjärna tilläts Welles regissera. Welles ändrade en hel del i det redan klara manuset, gjorde Heston till mexikan och Leigh till amerikanska (rollerna skulle alltså från början varit ombytta).



När filmen så var klar var Orson Welles inte tillgänglig då han hade påbörjat en annan film i Mexiko. Filmstudion klippte då om hela filmen, tog bort en hel del scener och filmade nya. Welles fick sedan se den nya versionen innan filmen släpptes, men var givetvis besviken på de flesta ändringarna. Han skrev då ett 58 sidor långt memo till studion för att försöka få dem att ändra en del uppenbara fel och låta hans vision och tanke finnas kvar. Memot, som man trodde var förlorat för alltid, fanns i Charlton Hestons ägo. 1998 kunde man äntligen ta hjälp av det detaljerade memot för att försöka återskapa den film som Orson Welles hade tänkt sig.



Efter att ha läst hela memot (vilket i sig tog runt en timme), måste jag säga att man lyckats bra med vad han ville få fram. För i memot har han inte bara skrivit vilka ändringar han vill se, utan även varför och vilken effekt han vill få fram. Och inte bara med de enstaka scenerna, utan med hela storyn/filmen. Man märker verkligen hur han brann för att försöka rädda filmen så gott det gick. Alla ändringar som han skrev ner i memot hade jag inte velat ha med i den version vi nu har, men det mesta var både logiskt och rätt.



En sak jag inte riktigt gillar är musiken som i många fall använder sig av mexikanska takter och rock n' roll som jag inte tycker passar. Och med tanke på att Henry Mancini stod för den riktiga filmmusiken hade man gärna velat höra mer av den då den fungerar bra när den väl får utrymme. En annan sak jag tycker var mindre bra av Welles var att ge filmen en lite mer lättsam atmosfär medan studion ville att den skulle vara mörkare. Detta ska vara en mörk film och även om filmen blir allt mörkare hade den kunnat vara det tidigare och på så sätt säkerligen höjt helheten ännu ett snäpp.



Skådespeleriet i filmen är av blandad kvalité. Charlton Heston som mexikan ? Nja, det är givetvis inte helt lyckat, men det bryr jag mig inte om. Han sköter sin roll på ett helt godkänt sätt trots det uppenbara problemet att han inte ser ut som en mexikan. Janet Leigh gillar jag, även om hon hamnar lite i skymundan, men tankarna går helt klart till hennes karaktär i Psycho (1960). Här finns dock brister då jag inte gillar nattportiern på motellet som bara känns fånig och tillgjord. Har även svårt för Marlene Dietrich som har en mindre biroll som dock får betydelse. Hade velat stryka hennes roll helt, men det är inget fel på hennes prestation.



Ska man prata om skådespelarna måste man bara nämna Orson Welles. Han står inte bara för regin och manuset, hans står även för en minst sagt minnesvärd prestation som lätt hade vunnit honom en Oscar om filmen varit mer seriös, a-klassad och fått sättas ihop av Welles. För hans prestation är riktigt bra då han verkligen gått in för rollen och höjer sig över resten med hästlängder. Hans prestation är verkligen det mest minnesvärda med filmen, även om den har en hel del trevliga scener. Sen gillar jag även det svartvita fotot som har sina delikatesser men även är genomtänkt med ljussättningen och skuggorna. Börjar inte direkt som en film-noir men utvecklar sig till att definitivt bli en sådan.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar