måndag 12 september 2011

Win Win



Titel: Win Win
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2011
Regi: Thomas McCarthy
I rollerna: Paul Giamatti, Amy Ryan, Alex Shaffer, Bobby Cannavale

Handling: Den nedstämde advokaten Mike Flaherty, som extraknäcker som brottningstränare på en skola, råkar av en slump träffa en ung stjärnbrottare i samband med en tvivelaktig affär han blivit inblandad i. Allt ser ut att vända för Mike när pojkens mamma dyker upp, nyligen utsläppt från rehab och luspank.

Omdöme: Jag har ibland lite svårt för Paul Giamatti, men jag tror det har att göra med karaktärerna han ofta får spela. Lite udda, men ändå duktig. Här får han spela en väldigt ordinär person, Mike Flaherty, en familjefar vars affärer som advokat går knackigt och han är desperat efter en bonusinkomst. En dag ser han sin chans då en av hans klienter börjat bli dement och behöver en förmyndare. Då man inte lyckas lokalisera mannens dotter, ser Mike sin chans. Om han blir mannens förmyndare får han $1500 i månaden. Snart dyker dock mannens lite konstiga sonson Kyle upp vilket blir en vändning för Mike. Han tar hand om Kyle och märker att han är en utomordentlig brottare, något som hjälper honom att fokusera.



Regissören Thomas McCarthy har tidigare gjort The Station Agent (2003) och The Visitor (2007) och denna fortsätter på independentlinjen. Det finns egentligen inget nytt med den här filmen, samtidigt dras man in i Mikes och Kyles problem och gemenskap. Något jag stör mig på, men det har inget med filmen att göra, är att Mikes fru (spelad av Amy Ryan) blir upprörd på sin make när hon beskyller honom för att äventyra sin familjs ekonomi. Men precis som de allra flesta kvinnorna i amerikanska filmer är hon hemmafru. Istället för att klaga kanske hon borde se sig om efter ett jobb och inte trycka ner sin make som redan jobbar hårt för sin familj. Men detta är alltså ett amerikanskt problem som jag ofta stör mig på.



Trots denna allvarliga syn från min sida är filmen relativt lättsam. Mike och hans fru Jackie lever ett trevligt familjeliv med sina två döttrar, ja plus Kyle som flyttar in hos dem. Jag gillar även Mikes vän Terry som separerat från sin fru som bedragit honom med snickaren. Han är bitter på hela situationen, men är samtidigt väldigt energisk och frispråkig. Man märker att Mike skäms en del när han är med honom och han får sina små utbrott. Samtidigt är han en god vän som han kan prata med om allt. Sen gillar jag även den unge Kyle mer än jag trodde från början. Han har sin stil och är allt annat än jobbig för Mike och hans familj. Trevlig liten film även om den som sagt inte bjuder på något nytt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Trailer - Win Win

8 kommentarer:

  1. Verkar klart intressant, har till skillnad från dig alltid ett gott öga åt Giamatti. Tycker han är bra i allt, inte minst i sådana här mindre produktioner. Så kommer att kollas upp.

    Jäkligt snygg ny design också! Ett klart lyft!

    SvaraRadera
  2. Först och främst, tack för dina ord kring designen ! Jag hade i princip inte ändrat grunddesignen sen jag startade sidan ;)

    Vad gäller Giamatti så brukar han oftast vara bra, men det är karaktärerna han spelar jag inte alltid brukar uppskatta. Här gjorde jag det.

    SvaraRadera
  3. Win Win var en bra film med bra skådespelare. Paul Giamatti är jag också kluven till men det är nog oftast hans rollkaraktär och inte själva prestationen som jag inte gillar. Det är en duktig skådespelare.

    Din sida har blivit snygg helt klart. Bra jobbat.

    SvaraRadera
  4. Tack Conny ! Trevligt att se dig titta förbi och vi verkar tycka väldigt lika om Giamatti.

    Var förbi din sida också och märkte att du sett en hel del filmer jag sett på sistone.

    SvaraRadera
  5. Verkar vara en trevlig liten film som du skriver. Jag tokgillar ju The Station Agent, som du inte har sett!!!!? Har inte sett The Visitor, som verkar vara lite av samma sköna indie-vara.

    SvaraRadera
  6. Jojjenito: Det stämmer, har inte sett The Station Agent som jag vet att många gillar. Är helt enkelt inte så säker på att jag kommer gilla den lika mycket om jag ser den.

    SvaraRadera
  7. Det jag kan ha lite svårt för när det gäller Giamatti är att han så ofta känns lite kushad, efter ett tag vill man ju bara säga åt karln att ta sig i kragen. Men den här låter ju rätt intressant, gavs det någon anledning till att man återupplivat Michael J Fox's klassiska namn?

    Och när det gäller hemmafruar: nu vet jag ju inte hur det är i filmen, men jag har uppfattat att det för många amerikanska män är ett nederlag att inte kunna försörja sin hustru. Det är alltså inte säkert att det för alla hemmafruar skulle vara ok att börja förvärvsarbeta även om familjens ekonomi skulle må bra av det. Dessutom finns det nog många saker i det amerikanska samhället som skulle kosta en vacker slant om man inte har någon som sköter markservicen "gratis". Plus att många hemmafruar (sannolikt inte lika vanligt nu för tiden) har förhållandevis lite utbildning.

    SvaraRadera
  8. Sofia: Precis, denna är intressant och Giamatti funkar bättre än vanligt för egen del. Angående namnet tänkte jag också på det, men kunde inte komma på var jag hade hört det tidigare, haha. Nej, det verkar bara vara en slump faktiskt.

    Det är nog som du säger gällande hemmafruar. Jag kan förstå det på ett sätt, men jag gillar inte när de klagar och trycker ner sin hårt arbetande make istället för att försöka hjälpa till eller stötta honom. Här var det inte så allvarligt, men tendenserna fanns ändå där.

    SvaraRadera