onsdag 16 november 2011

Matchmaking Mayor



Titel: Nesvatbov / Matchmaking Mayor
Genre: Dokumentär
Land: Slovakien/Tjeckien
År: 2010
Regi: Erika Hníková

Handling: Invånarna i den lilla slovakiska byn börjar sina och borgmästaren Jozef Gajdos bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Han planerar att föra samman alla singlarna i området i hopp om att de ska "hitta varandra" och producera barn.

Omdöme: Denna dokumentär (där originaltiteln betyder något i stil med "Ogiftsbyn") följer den omtyckte borgmästaren Jozef Gajdos och ett par utvalda människor i en by i kris. Jozef använder flitigt och gärna högtalarsystemet som når ut till hela byn och uppmanar singlarna att familj är det som gäller, ensamhet är inte naturligt. Problemet är bara att många av invånarna är fyllon och de övriga är inte särskilt intresserade av att byta bort sina singelliv.



Med träffsäkerhet och en särskilt charmig borgmästare bjuds man givetvis på en del skratt. Det är opretentiöst och känns aldrig så där tillrättalagt som många dokumentärer kan vara. Man vill givetvis följa de olika karaktärerna och se om borgmästaren lyckas med sitt mål. Han har tidigare utlovat en stor summa pengar till de som gifter sig och skaffar barn inom ett år - ingen nappade. Så nu anordnar han en bankett dit alla singlar från området blir inbjudna. Storslagna planer alltså och han hoppas på att kanske en tredjedel finner varandra.



Dokumentären börjar roligt och med ett bra tempo vilket den inte riktigt bibehåller rakt igenom. Man fortsätter få sig en del spridda skratt, men den utvecklingen man hoppades på kommer aldrig riktigt. Det går så långt att borgmästaren själv känns uppgiven och man kan säga att hans humör styr filmen. När humöret är på topp är filmen på topp. Eftersom den inte är tillrättalagd blir man lite besviken när det är slut och man inte följer upp vad som egentligen hände med karaktärerna vi fått följa. Även om man inte hade något speciellt att berätta hade lite rolig text med "vad som hände sen" varit välkommen.

Betyg:
IMDb: 7.4

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Insläppet och visningen gick utan problem. Något oroväckande händer dock runt en kvart in i visningen då jag förmodar att ventilationen kom igång för plötsligt började jag känna lukten av bensin/avgaser. Detta blev sedan lite värre och jag fick under långa stunder dra upp min tröja för att slippa det värsta. Verkade inte som några andra direkt brydde sig, men mannen bredvid mig tittade sig omkring lite nervöst under filmens gång så kanske kände han samma sak. Inte direkt kul att bli ihjälgasad under en filmvisning...

6 kommentarer:

  1. Hahaha. Jag skrattar högt åt din sista kommentar. Du verkar ha oflyt på dina visningar!

    SvaraRadera
  2. Henke: Haha, nästan varje visning är det något, det är därför jag började skriva om mina upplevelser för två år sen. Jag har varit i den salongen tidigare under festivalen (Victoria 2) och då kände jag inget. De måste helt enkelt ha tagit luften från gatan med bilköer ;)

    SvaraRadera
  3. Ihjälgasad??? Hahaha, vad det inte det du höll på att bli av den där gamlingen en gång förut?;)

    SvaraRadera
  4. Fiffi: Javisst, men det var så klart en annan typ av gas (naturlig). Frågan är om den inte var värre iofs då denna aldrig blev riktigt stark, men låg hela tiden i luften (från en kvart in i filmen alltså).

    Förmodar att jag har bra luktsinne eftersom jag stöter på en massa lukter hela tiden. Uppenbarligen inte alltid positivt ;)

    SvaraRadera
  5. Era (ni som är på festivlaen) "om visningen"-texter är väldigt roliga att läsa. Verkar vara kaos varje gång.

    SvaraRadera
  6. Pladd: Eftersom det är onumrerade platser, volontärer och en massa annat "onormalt" när det är festival så blir det helt klart annorlunda än de vanliga biobesöken. Det är en del av charmen med festivalen.

    SvaraRadera