tisdagen den 29:e november 2011

Senna



Titel: Senna
Genre: Dokumentär
Land: Storbritannien
År: 2010
Regi: Asif Kapadia

Handling: Filmen handlar om Ayrton Sennas liv och tragiska död vid kraschen i San Marino 1994. En enkel man som var och förblir nationalhjälte i Brasilien och i stora delar av världen.

Omdöme: Formel 1-föraren Ayrton Senna var och är min favorit inom Formel 1. Jag var under början av 90-talet ganska intresserad av tävlingarna och följde dem i princip bara för Sennas skull. Efter hans krasch och död blev jag djupt ledsen och slutade i princip att titta på formel 1. På senare år har intresset sakta kommit tillbaka, men långt ifrån som det var där i början av 90-talet. En av orsakerna heter givetvis Ayrton Senna för han var något utöver det vanliga.



Dokumentären inleder egentligen när Senna kommer till Formel 1, även om man pratar och visar en del från hans tid inom gokarten som visade att han är en stor talang inom motorsporten. Senna kom från en välställd familj och när de såg hur han i tidig ålder brann för motorsporten stöttade de honom till hundra procent. Men även om han med hjälp av familjens goda ekonomi tog sig ända till Formel 1 så var det hans körförmåga och vinnarinstinkt som gav honom chansen och förde honom till toppen.



Det är inte så mycket racing som jag trodde på förhand, istället handlar mycket om politiken inom Formel 1 på den här tiden där hans störste konkurrent, fransmannen Alain Prost, ofta fick fördelar av dåvarande presidenten för Formel 1, fransmannen Jean-Marie Belestre. Detta gjorde bl.a. att Senna gick miste om en titel då man i efterhand diskade honom trots att det var Prost som orsakade krocken. Detta politiska spel har man lyckats fånga bra och det är inte varje dag man får en sådan inblick i hur det faktiskt gick till.



Så även om dokumentären handlar om Senna får rivaliteten med Prost ganska stort utrymme. Man får även se en oerhört samlad, seriös, intelligent och troende Senna som blev hyllad av en hel nation där hemma i Brasilien, men även hela racingvärlden (kanske med undantag de som var Prost-anhängare då). Just i Brasilien blev han en stor idol och förebild då landet gick igenom en svår period utan så mycket positivt att se fram emot. Han var förmodligen större än Brasiliens fotbollslandslag och det säger det mesta om hans storhet.



När man kommer till det oundvikliga slutet där man vet vad som väntar en, så känner jag en klump i magen, sorgen och känslan jag hade 1994 återkommer och det blir nästan jobbigt att sedan se kraschen som jag inte sett sedan det hände. Senna ser uppenbart tagen ut inför tävlingen då olyckan är framme och kanske var det så att han kände att hans tid var kommen. Han sitter i sin bil på startlinjen och skakar liksom lite oroligt på huvudet som om han visste. Lite kusligt faktiskt och det är sällan jag är så nära till tårar av en film som jag var här.

Betyg:
IMDb: 8.7

10 kommentarer:

  1. Oj, M-Noir rörs (nästan) till tårar, det är inte ofta om nånsin (?). Jag tror faktiskt jag själv såg kraschen live när den hände, även om jag inte alls är eller var nåt större fan av Formel 1. Men det var nåt speciellt med Senna, det minns jag och det var en tråkig händelse. Däremot har jag svårt att tro att jag kommer bli så berörd som du blev när jag ser filmen (vilket jag väl får göra nu efter att både du och Fiffi lovebombat den). Det känns som om jag har lite mer vad ska man säga... distans eftersom jag inte följde Formel 1 och var så insatt.

    Alltid "trevligt" när du blir känslosam och skriver från hjärtat. Det gör du säkert i vanliga fall också men det märks direkt när det är nåt extra. Minns t ex en gammal recension av Livets hjul. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fasiken, jag har alltså kommenterat här tidigare, om att jag sett kraschen live (well, live på tv i alla fall). Ja, det konstiga är att när jag såg filmen så tänkte jag inte på det men nu när jag tänker efter så stämmer det nog.

      Senna var nåt speciellt. Han var racing, inte politik.

      http://jojjenito.wordpress.com/2013/10/16/filmspanar-tema-biopics/

      Radera
    2. Jojjenito: Ja, det var något speciellt med honom och dokumentären får fram det mycket bra. Den är rörande och man kan inte begära så mycket mer av en dokumentär.

      Radera
  2. Jojjenito: Du har helt rätt, det känns alltid extra speciellt när man känner något extra och det blir genast enklare att skriva från hjärtat. I detta fall önskar jag dock att jag inte hade haft skäl till att göra det :(

    Tror faktiskt du och andra som inte var/är så insatta också blir påverkade av det hela. Har läst flera som inte följer/följt F1 som tyckt den är riktigt bra. Och du som såg kraschen när den hände lär få tillbaka lite av samma känsla som du hade då, det är oundvikligt.

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att du sett filmen och att den berörde sig så mycket. :)

    Jag tror att även någon som är fullkomligt ointresserad av F1 kan titta på den här dokumentären med stor behållning för den är ju filmad som en "film", inte som något navelskådande för snabba-bil-nördar. På det sättet har filmmakaren lyckats med något som många dokumentärfilmare misslyckas med.

    SvaraRadera
  4. Fiffi: Ja precis. Är övertygad om att de som inte är insatta också finner den intressant och bra. Har läst andra som just inte varit insatta och varit lite emot F1 som gillat den.

    SvaraRadera
  5. Den här ska jag genast kolla in nu när Oscarsgalan är över, då kritiken har varit enhälligt god och många har haft den på sina listor.

    Många nämner just den där känslomässiga styrkan som dokumentären har men som många kanske inte räknar med just å grund av att det är om en bilsportprofil i en glassig sport - kan jag tänka mig.

    En fråga; Såg du 1.40-versionen eller den långa 2.48-versionen? Vet inte vilken jag borde se men som jag förstått det är den korta bioversionen betydligt mer fokuserad med mindre talking heads-intervjuer som hyllar Senna och det låter nog mest passande att se den då?

    SvaraRadera
  6. Jimmy: Du kommer inte ångra att du sett den, det är en sak som är säker.

    Jag förväntade mig att jag skulle bli känslomässigt engagerad, men de har lyckats med mer än så. De har berättat en historia som intresserar även vid sidan av det uppenbara.

    Jag såg den kortare versionen och tror det är bäst att börja med den. Gillar man den kan man senare ta och se den längre, vilket jag kommer göra.

    SvaraRadera
  7. Rörande film absolut. Och bra. Och rörande.

    Min revy kommer upp i kväll.

    SvaraRadera
  8. Henke: Det ser jag fram emot att få läsa. En av de där speciella dokumentärerna som väcker känslor. Får lite rysningar bara jag tänker på den faktiskt.

    SvaraRadera