söndagen den 6:e november 2011

Stockholm Filmfestival 2010

The Silence (4/5) - Tyskland
The Town (4/5) - USA
Biutiful (4/5) - Mexiko
I Saw the Devil (-4/5) - Sydkorea
Another Year (-4/5) - Storbritannien
Lights Out (-4/5) - Frankrike
Gone with the Pope (+3/5) - USA
The Hunter (+3/5) - Iran
A Serbian Film (+3/5) - Serbien
Outrage (+3/5) - Japan
Bedevilled (+3/5) - Sydkorea
Welcome to the Rileys (3/5) - USA
Dream Home (3/5) - Hong Kong
Mr. Nice (-3/5) - Storbritannien
Red Hill (+2/5) - Australien
Gudar och människor (-2/5) - Frankrike
Confessions (-2/5) - Japan

2010

Onsdag 17:e november:

Mr. Nice (-3/5) - Storbritannien
Om visningen: Som första film på festivalen för egen del var man lite taggad även om man inte förväntade sig allt för mycket av filmen. Var på filmen med några vänner så det blev en avslappnad stämning redan från början. Fick ganska dåliga platser ute på kanten eftersom vi var fyra plus att vi kom ganska sent. Inget jag hade gjort om det varit en film jag såg fram emot att se.

Filmen börjar - eller gör den det förresten. Nej, de sätter på en fransk film (vet dock ej vilken) innan de kommer på det efter kanske en halv minut. Filmen stängs av och belysningen tänds. Årets filmfestival är äntligen här ! Maskinisten kommer ut och informerar oss om att det var fel film men att det tar två minuter för honom att byta film. Publiken ropar "men gå och gör det då!". Fem minuter senare kan vi äntligen sätta igång RÄTT film.

Allt är frid och fröjd fram till mitten av filmen. Plötsligt är filmen upp-och-ner samt att ljudet är baklänges. Låter plötsligt som de pratar tyska eller något. Efter en minut av detta stängs filmen av och ljuset tänds åter igen. Maskinisten kommer ut igen och säger att det som hänt är ett stort problem och att han måste spela igenom hela filmen i realtid plus spola tillbaka och fixa lite. Detta ska ta runt tjugo minuter säger han (då har det redan gått ett par minuter sen felet uppstod).

Eftersom filmen började strax efter kl. 21 (kanske kvart över pga fel film där i början), är det flera som lämnar salongen då det ändå är vardag. Runt en halvtimme senare kommer maskinisten åter in i salongen och säger att han under sina tio år som maskinist aldrig varit med om ett sånt här stort fel. Det låter som det bara är att gå hem för oss. Men nej, han har fixat felet och vi kan fortsätta ! Kvarvarande åskådare (det var ändå ganska många kvar) ropar då "men sätt igång filmen då!" och maskinisten går iväg. Filmen kommer strax efter igång och allt flyter sen på. Filmen slutar strax innan midnatt (istället för elva).

Torsdag 18:e november:

Gone with the Pope (+3/5) - USA
Om visningen: Inga problem faktiskt. Filmen kom igång som den skulle och allt flöt på bra. Efter filmen hade man ett kort Face2Face med filmens klippare Bob Murawski, Oscarsvinnare för sin klippning av The Hurt Locker (2008). En del intressanta saker fick man höra om hur filmen hittades, sattes ihop och lite bakgrundsinfo om filmens regissör och stjärna Duke Mitchell. Hade gärna velat veta mer om honom, men tyvärr skulle nästa film snart börja i salongen så det blev bara runt 20 minuter med Bob. Skön film var det hur som helst och mer lågbudget än jag trodde då jag inte hade sett någon trailer eller liknande. Blev iaf väldigt sugen på att hitta och se hans andra film som ska vara något i hästväg (försöker överträffa självaste Gudfadern !)

Notering: Filmen var Massacre Mafia Style som jag sedan dess har sett, men som inte kom upp i samma fina klass.

The Hunter (+3/5) - Iran
Om visningen: Det mesta gick smärtfritt även här. Lite trist att det tog extra lång tid för filmen att dra igång efter reklamen (känns som reklamen är längre för varje år, jäkligt trist). Filmerna börjar också minst tio minuter senare än de ska vilket kan skapa problem om man ska på en annan visning kort efter. Hur som helst fanns inte mycket att klaga på. Jo, ena armstödet på min stol var trasigt och satt ganska så löst. Men eftersom filmen var så pass intressant tänkte jag inte på det efter ett tag, haha.

Fredag 19:e november:

Bedevilled (+3/5) - Sydkorea
Om visningen: Filmens regissör var på plats tillsammans med tolk och fick introducera filmen innan den sattes igång. Eftersom det tog lite tid gick en av festivalens volontärer fram till tolken och regissören tre gånger för att få dem att snabba på och avsluta så filmen kunde komma igång. Förståligt iofs, men väldigt oproffsigt och respektlöst. De borde sagt åt dem från början att de ska vara kortfattade, inte stressa dem i efterhand.

Visningen gick utan problem och efter filmen var det ett litet Face2Face med regissören. Tolken och en annan volontär ställde frågorna och det var nog det långsammaste Face2Facet jag varit med om. Volontären ställde allt som oftast tråkiga frågor och allt tog sedan lång tid när regissören skulle svara. Det mest intressanta var väl i slutet när de försökte avsluta Face2Facet och min vän ställer frågan om hans kommande projekt som lär vara om problemen runt gränsen mellan Nord- och Sydkorea sett från Nordkoreas sida.

Och just det, Jojjenito syntes till på visningen och satt nästan intill regissören under visningen. Hade ingen möjlighet att hälsa eller fråga vad han tyckte om filmen, men ser nu i efterhand att han gav den en fyra på Filmtipset.

I Saw the Devil (-4/5) - Sydkorea
Om visningen: Inga klagomål om själva visningen i sig, däremot satt det en kvinna till höger om mig (två tomma stolar mellan) som somnade till tre-fyra gånger (!) under filmens gång. Hur man kan somna under en sådan film är lite av ett frågetecken, men så gick filmen kl. 23 så lite förståligt var det. Hur jag märkte att hon somnade ? Jo, hon andades väldigt tungt, nästan snarkande ljud, så jag vände mig mot hennes håll och såg hur hon hade gamnacke, haha. Killen som satt framför henne reagerade också andra eller tredje gången och vände sig om för att se vad det var som lät.

Lördag 20:e november:

Gudar och människor (-2/5) - Frankrike
Om visningen: Vid insläpp är det ganska mycket folk och självklart vill ALLA vara först, trots att salongen tar nästan 600. Det spelar ingen roll om man är först eller nummer tio, tjugo, man får ändå den plats man vill ha. Nåja, eftersom volontärerna (två) endast hade en mojäng för att läsa biljetterna går den andra för att hämta en till. Istället för att be att få komma förbi mobben puttar hon till/tränger sig förbi en äldre kvinna som står framför mig så hon håller på att tappa balansen. Jag kan bara skaka på huvudet när jag ser hur folk uppför sig, pinsamt.

Visningen gick sedan smärtfritt (ja, förutom att filmen var tråkig). När så filmen lider mot sitt slut och man med text ska förklara vad som hände sen (eftersom det var en verklighetsbaserad historia), vad tror ni händer då ? Jo, ridån går ner över duken, hahaha. Som tur är kan man se igenom vad det står på duken, men vad pinsamt att ta ner den innan eftertexterna ens börjat rulla. Och det var inte tal om någon tidsbrist då filmen därpå skulle börja om 45 minuter, vilket är en evighet på filmfestivalen då filmer oftast brukar sluta tio minuter innan nästa ska börja.

Welcome to the Rileys (3/5) - USA
Om visningen: Jag blev försenad till biografen, men då jag skulle gå med några vänner var jag inte orolig om platserna då de skulle ställa sig i kö. Jag anländer till biografen tio minuter försenad och vad ser jag ? Jo, mina vänner står längst bak i kön ! Det visar sig att de också blev försenade och kom strax innan mig. Även om det inte är en film man måste ha bra platser till känns det ändå lite irriterande. Som tur är får vi ganska ok platser under omständigheterna.

Under reklamen är det dålig skärpa på bilden och min ena vän påpekar det. Jag tror först det är för att vi sitter lite ute på kanten. Efter reklamen när volontären introducerat filmen (fel film för övrigt, säger att vi ska se The Killer Inside Me), säger två killar till volontären att skärpan var dålig under reklamen och även på förra filmen och att de sagt till men inget har uppenbarligen gjorts för att fixa det. Hon säger att de ska fixa det och lämnar salongen.

Efter några minuter är det så dags. Filmen kommer igång, men först är det fel format så de måste byta ett par gånger, och sen stänger de av filmen och tänder belysningen på nytt. Visar sig att det förutom fel format hade fastnat ett hårstrå på filmen (vilket jag noterade). Efter ett tag kan filmen äntligen komma igång, men inte från början utan där man stoppade den. Detta gör att man missade inledningen av filmen då en bil brinner (vilket jag förstod senare under filmen). Tack än en gång för en strålande visning !

Söndag 21:a november:

The Silence (4/5) - Tyskland
Om visningen: Innan filmen började var det presentation av två regissörer. Det var nämligen svensk premiär för den svenska kortfilmen Ett tyst barn (A Silent Child) innan huvudattraktionen. Denna kortfilm på 13 minuter kändes faktiskt kortare än så, men var ändå inte särskilt bra. Väldigt mörk och dyster film med låååånga tagningar. Inte dåligt, men kändes trots allt ganska meningslös.

Visningen av huvudfilmen kom snart igång efter att kortfilmen var klar och allt gick smärtfritt. Efter filmen bjöds det på Face2Face med regissören Baran bo Odar som verkar vara en skön kille (född 1978) som man fick en hel del intressanta fakta om. Kortfattat är han särskilt förtjust i filmer från 70- och 80-talet, hans två favoritfilmer är Blade Runner (1982) och Lawrence of Arabia (1962) och hans nästa film verkar bli en kidnappningsthriller.

En kvinna i publiken frågade om den gravida polisen i filmen var tagen från Fargo (1996), som han för övrigt sa att hans nästa film skulle vara lik. Hans svar var ganska roligt och intressant. Nej, saken var den att skådespelerskan som fick rollen inte avslöjade att hon var gravid vid castingen. När de sedan upptäckte att hon var gravid sa hon att hon var i tredje månaden, men när filminspelningen skulle börja märkte de att hon var längre gången än så. Visade sig vara i sjätte månaden ! Men om man ser filmen visar det sig att det passar mycket bra, speciellt i en viktig scen under senare delen av filmen.

Efteråt gick jag och en vän fram till honom och frågade om hans nästa film kommer vara tysk eller amerikansk. Han svarade att han vill göra den på engelska för att nå ut till en större publik. Men osäker på om han med det även menade att den kommer göras i Hollywood. Hur som helst är det en regissör jag ska hålla ögonen på.

Lights Out (-4/5) - Frankrike
Om visningen: Faktiskt även smärtfritt här, nästan helt fullsatt (liten salong på Saga iofs). Jag var först in i salongen, alltid något, haha. Det enda jag har att säga är att jag hade en ledig plats bredvid mig (för jackan så klart) och blev allt oroligare för att någon skulle tränga sig förbi och sätta sig där. Men som tur var fick jag behålla min extra stol (vilket kom till användning då jag behövde sträcka på benen åt sidan då man annars inte kan sträcka på benen på Saga-salongerna).

Två bra filmer denna dag, utan några missöden. Det tackar vi för !

Måndag 22:a november:

Outrage (+3/5) - Japan
Om visningen: Det mesta gick bra fram till filmen skulle börja. Då upptäcker jag att en man med golvmoppsfrisyr satt sig framför mig, och han sitter väldigt rakryggad. Jag försöker sätta mig lite snett för att se bredvid hans huvud/hår, men det är i vägen ändå. Får själv sitta rakryggad nästan hela visningen, men eftersom duken sitter så pass högt upp på Skandia-biografen störde det till slut inte allt för mycket.

Annars gick visningen bra. Eller förresten, volontären som skulle presentera filmen sa att vi skulle se filmen Outbreak innan han blev rättad. Vi trodde för ett tag att de skulle visa 90-tals filmen med Dustin Hoffman...

Tisdag 23:e november:

Another Year (-4/5) - Storbritannien
Om visningen: Var bland de första in i salongen på Sture vilket var tur då det i princip var fullsatt och kön sträckte sig ända till entrén (kanske utanför) innan de började släppa in. Man vill verkligen inte komma sent till en sån här visning på en biograf där det inte finns allt för många bra platser. Fick hur som helst min favoritplats och allt var frid och fröjd.

Märkte snabbt att det var mycket kvinnor och äldre på filmen, lite ovanligt mycket faktiskt. Hur som helst kände jag en bit in i filmen att någon hade lite gaser och släppte sig i närheten av mig. Detta fortskred sedan ungefär var tionde minut i princip genom hela filmen. Inte så där fruktansvärt äckligt som det kan vara, men trots allt inte en lukt man vill känna när man andas in. Fick ta min tröja över näsan ett par gånger då det blev värre. Antar att det är sånt man får räkna med när man har en hel del som närmar sig pensionsålder i publiken...

A Serbian Film (+3/5) - Serbien
Om visningen: Jag var lite överraskad över att det var så pass många tjejer i publiken (även om det var mansdominerat) och framförallt att det var så få som reagerade starkt på de riktigt starka scenerna som t.o.m. jag tyckte var lite att ta i (och jag brukar tåla det mesta). Bakom oss (mig och en vän) satt det ett gäng serber som pratade en hel del innan filmen och kändes som de kunde bli ett problem under filmens gång. Som tur var höll de sig relativt lugna, men ett par gånger var det lite småtjatter så man fick vända sig lite och skaka på huvudet så de slutade. Men överlag gick det bra.

Detta hade varit en perfekt film att ha ett Face2Face på och höra regissörens tankar och kanske problem med att göra filmen och distributionen av den. Förra året var det The Human Centipede (2009) som var festivalens sjukaste film, året innan dess var det Martyrs (2008). Båda dessa hade Face2Face, men alltså inte denna...

Onsdag 24:e november:

Biutiful (4/5) - Mexiko
Om visningen: Pga kraftigt snöfall i Stockholm tar det extra lång tid att ta sig fram med t-bana (samma visa varje år, fattar inte att man inte kan fixa detta när det faktiskt är vinter VARJE ÅR). Trots att jag är ute i god tid märker jag att det kommer bli tight. Inte att jag inte skulle hinna till filmens början, men eftersom filmen är utsåld är jag rädd för att få dålig plats på en film som är nästan 2.30 lång. Eftersom t-banan går så långsamt (tar minst dubbelt så lång tid), hoppar jag på bussen från Odenplan som tar mig direkt till bion. Bussen står och väntar precis när jag kommer runt hörnet så jag har tur med timingen.

Väl framme på biografen har det redan bildats kö, och då är det c:a 30, kanske 25 minuter kvar innan filmen ska ta och börja. Som tur är har kön inte blivit så där jättelång. Snart slingrar sig kön ända till entrén och innan insläppet är det givetvis människor som försöker tränga sig förbi genom att "diskret" ställa sig bredvid kön och prata med sina vänner (som också står bredvid kön) för att sedan bara traska med kön. Nåja, väl inne i salongen är min favoritplats ledig så jag kan inte klaga.

Innan filmen tar och börjar säger först volontären att det fortfarande är en del som ska komma in så de kommer ha efterinsläpp. Ja, detta pågår minst fem minuter in i filmen, kanske mer. Människor går omkring med sina mobiler som om det vore ficklampor och lyser för att försöka hitta platser. Detta tycker jag blivit värre under mina år på festivalen. Tidigare släppte man inte in människor på föreställningar som hade börjat, men nu verkar de inte bry sig för att de antagligen inte orkar tjafsa. Störande är det iaf och om man är sen är det väl bara att sätta sig längst fram och vara tyst.

Dream Home (3/5) - Hong Kong
Om visningen: Då föreställningen börjar kl. 22 visar det sig inte vara särskilt många på filmen. Jag räknade det till 7-8 ensamma killar/män, ett killpar och två tjejpar, sammanlagt 9-10 killar och fyra tjejer alltså. Haha, ja när man sitter där och väntar på att filmen ska börja så börjar man räkna får, eh jag menar människor. Visningen gick sedan ganska så smärtfritt förutom att jag insett att det är något fel på ljudet inne på Grand 2. Detta var min fjärde film på salongen under festivalen och jag har hört samma fel tidigare, men först trott det var fel i filmerna, men nu insåg jag att det var vid vissa ljud som det lät lite konstigt. Hur som helst inget som stör så där jättemycket.

Just det, killen som satt bredvid mig verkade vara ett riktigt skräckfan då han vid upprepade tillfällen skrattade högt under dödsscenerna och andra äckligare scener. Iofs var vissa av dem småroliga, men inte så man måste skratta högt. Haha, ja mig störde det iofs inte så värst, men så var jag också den enda andra som fann filmen småkomisk verkade det som.

Lördag 27:e november:

Red Hill (+2/5) - Australien
Om visningen: Satte mig ner i ett väldigt öde Saga 1 med en vän och såg denna australiensiska film. Allting gick bra och det var egentligen en av de lugnare visningarna jag varit med om på årets filmfestival. Det var en person som lämnade salongen efter kanske en halvtimme. Synd att filmen inte kunde bygga vidare på vad den hade på gång för det är alltid kul att se en film som överraskar som få ser. Man gillar ju att hitta pärlor, men tyvärr blev detta inte en sådan.

Söndag 28:e november:

Confessions (-2/5) - Japan
Om visningen: Det hela inleds med att filmens regissör är på plats och via tolk säger några ord om Sverige och filmen. Han har flygit över 20 timmar för att komma till denna visning och han ska snart gå och äta köttbullar. Han tycker även det är väldigt kallt och grått i Stockholm. Sen säger han kort om filmen att han vill att vi förutom att läsa textremsorna även försöker titta på det visuella. Och så avslutar han med att vi inte ska tro att alla japaner är som på film, där någon bl.a. dödar någon. Nej, en av tio är faktiskt "goda", haha. Skön person alltså.

Själva visningen kommer igång med att det är fel format (slår aldrig fel, alltid är det något som inte ska fungera på Saga 2). Filmen är extremt ihopkrypmt uppifrån och nerifrån. Men efter ett tag fixar de till det. Detta var den film som flest lämnade salongen innan filmen var klar. Och jag förstod dem även om jag aldrig skulle lämna. Och SÅ dålig film var det inte, men eftersom den var annorlunda och lite konstig blev det nog för mycket för vissa.

The Town (4/5) - USA
Om visningen: Det mesta gick smidigt vid insläpp trots att det var mycket människor på visningen på Saga 1. Vad jag kan minnas var det en lugn och bra visning där man inte hade några direkta missöden. Skönt att avsluta festivalen med en mycket trevlig film och en visning utan bekymmer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar