onsdag 9 november 2011

Tinker Tailor Soldier Spy



Titel: Tinker Tailor Soldier Spy
Genre: Drama/Thriller
Land: Storbritannien/Frankrike/Tyskland
År: 2011
Regi: Tomas Alfredson
I rollerna: Gary Oldman, Colin Firth, Tom Hardy, John Hurt, Mark Strong

Handling: Efter att en agent tillfångatas under ett misslyckat uppdrag blir toppagenten George Smiley avstängd från sin tjänst inom Storbritanniens hyperhemliga kontraspionageprojekt. Men när ytterligare en agent träder fram och hävdar att det hela bara är toppen av ett isberg, får Smiley i uppdrag av regeringen att leda en utredning i ärendet och försöka hitta mullvaden.

Omdöme: Efter att för några år sen sett den brittiska mini-serien med samma namn från 1979 med Alec Guinness i huvudrollen som George Smiley, kände jag att det kunde gjorts bättre och skulle funka alldeles utmärkt som film då det fanns mycket man kunde vara utan. När så denna film började produceras med flera av de främsta brittiska skådespelarna, var det givet att det skulle bli bra. Med en så komplex historia skulle det bli intressant att se hur det hela skulle komprimeras till en film på runt två timmar. En sak är säker, man hade skådespelarna på plats.



Att Gary Oldman spelar George Smiley tycker jag känns nästan som en självklarhet. Trots detta lär de ha letat efter sin Smiley i runt 18 månader innan man "kom på" Oldman. Han borde varit bland de första man tänkte på med tanke på att det är brittiska skådespelare vi pratar om och han är en av de allra främsta. Hur som helst är det svårt, ja nästan omöjligt att reprisera rollen som Alec Guinness hade gjort till sin. Mycket riktigt tittade Oldman på hans prestation i mini-serien och tog inspiration från hans prestation för att George Smiley skulle bli rätt.



Filmen utspelar sig under tidigt 70-tal och man har definitivt lyckats fånga det gråa och trista London. Man har gjort det genom att använda sig av mycket grått och speciellt brunt, en favoritfärg på 70-talet. En annan sak man använt sig av är att ofta filma från lite avstånd, något som ger filmen den där känslan av att man iakttar historien och ser den utvecklas framför ögonen på en. Det här är dock inte en fartfylld spionfilm med en massa action, explosioner och vändningar utan snarare en dialogdriven film med en tät historia som grund. Lite roligt att känslan jag fick från mini-serien återvänder även i filmen, trots att filmen alltså bara är på runt två timmar.



Skådespelarna finns det inte mycket att säga om, de gör alla fina prestationer utan att någon direkt sticker ut. Gary Oldman hade mycket att leva upp till och då det är en karaktär som inte visar mycket känslor är det något han gör bra. De flesta andra hade man gärna sett mer av, som t.ex. Colin Firth som ger filmen lite humor och vars närvaro får en att bli lite upprymd då han inger pondus. Mark Strong har jag under en längre tid haft ett gott öga för och han visar igen att han hör hemma i storfilmer som dessa. Och gamle John Hurt visar att han kan än i rollen som Control som gärna hade fått få mer utrymme.



Problemet med filmen är att den saknar puls. Den har helt enkelt ett och samma läge nästan filmen igenom. Historien berättas väl och visuellt, skådespelarmässigt och rent produktionsmässigt är allt bra. Men tyvärr blir det lite för tråkigt och jag är besviken även om det är likt den känsla jag fick av mini-serien. Känner bara att det finns så mycket mer att ta fram ur storyn och avsaknad av spänning nästan rakt igenom finner jag som ett stort problem, en besvikelse. Filmen känns mer som en brittisk TV-film, fast snyggare paketerad. Egentligen borde jag inte vara förvånad, men trodde ändå att man skulle göra mer med materialet.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Red Carpet-visning, något jag gärna undviker, men denna gång var det enda alternativet. Efter att man blivit insläppt i foajen och sedan stått i kön en kvart börjar man släppa in. Men då det är Red Carpet med "mingel" så får man inte gå in i salongen utan endast röra sig utanför i gångarna där det finns dricka och tilltugg. Jag tar något att dricka och tugga på, och passar på att fråga när insläppet börjar. Volontären talar inte svenska, så jag frågar på engelska. Han har ingen aning, men tror det kan vara en halvtimme innan filmen börjar (det var en halvtimme innan filmen började som vi blev insläppta till "minglet"). Så jag går runt en sväng och frågar en annan volontär som säger att det är fem minuter innan filmens början. Jag passar på att gå på toa efter att ha druckit upp min dricka. På väg ut märker jag att jag varit inne på damtoan då dörren stod öppen när jag gick in. Ehem, ingen verkar klaga...

Går tillbaka till den första platsen jag var på (där jag tog min dricka) och efter ett tag fylls det på med en hel del folk. Trängseln har börjat och det är bara att följa med strömmen. Till slut öppnar de dörrarna till salongen och alla tränger sig för att komma in till salongen först. När jag väl kommer in i salongen, ja vad ser jag då ? Jo, de har redan släppt in från andra sidan så i salongen sitter det redan en massa människor. Hade man stannat på den sidan där toaletten var hade man alltså släppts in tidigare. Dålig organisation alltså och man får sitta ute på kanten, trots att man var före 90% till biografen. Nåja, inget att göra. Under reklamen sätter sig två män bredvid mig och snart känner jag lukten av vitlök. Varför man inte tar hänsyn till andra när man går på bio förstår jag inte, men denna lukt får jag sedan stå ut med filmen igenom.

Regissören Tomas Alfredson presenterar filmen och berättar lite kort om hur det var när han tog jobbet och träffade författaren John le Carré. Eftersom det ska vara ett Face2Face efter filmen ser jag fram emot att höra honom prata mer om filmen. Men det visar sig inte alls vara något Face2Face efter filmen. Det är ju efter att man sett filmen som publiken och den som intervjuar kan ställa frågor och det blir intressant. En sak är iaf säker, inga fler Red Carpet-visningar för egen del.

10 kommentarer:

  1. Har bara skummat igenom din recension lite snabbt (vill ju egentligen inte läsa den, men kunde inte riktigt låta bli). :)

    I alla fall den första recensionen jag skummar som inte tokhyllar filmen, vilket känns befriande på något sätt. Kommer ju alla dagar se den och precis som du skriver - är den ju om inte annat grymt snyggt paketerad. Nåja, den dyker väl upp här nere i skåneland inom sin tid. Tillsammans med Drive den filmen jag ser fram emot mest just nu.

    SvaraRadera
  2. Plox: Ja, du verkar få vänta till 25:e december innan Tinker... har premiär. Drive verkar ha premiär redan 18:e november så där har du en pärla att se fram emot.

    Det kändes som det var fler än jag som kände samma sak under visningen jag var på. Men det är svårt att säga att det är en dålig film. Kanske att den blir bättre om man ser om den, men just nu känner jag inget sug efter att se om den.

    Drive däremot, den ska jag se igen efter festivalen ;)

    SvaraRadera
  3. Det _är_ ju svårt att göra om le Carré till film eftersom hans böcker som du säger inte är av action-spiontypen utan en mer snacksalig variant.

    SvaraRadera
  4. Sofia: Exakt, det kan inte vara lätt. Saken var väl den att jag hoppades på att filmen skulle vara annorlunda än serien. Och med tanke på längden så borde man ha kunnat lyckas.

    SvaraRadera
  5. Underbar text om din upplevelse på visningen. Klassisk Czechflash, ja eller Movies - Noir då. Angående röda mattan-visningar så håller jag med. Fullständigt värdelösa. Man betalar mer, får möjligen ett glas rött i ett plastglas och kanske nåt godis men oftast betyder bara att man får vänta längre, stå i fler köer. Jag undviker Red Carpet när jag kan. Minns t ex när skulle se No Country for Old Men och hade vin kvar i ett plastglas och tänkte gå in i den salongen, ta en plats och sitta och mingelsnacka lite med mitt sällskap. Icke. Antingen svepa vinet eller lämna det.

    Har inte läst igenom recension då jag kommer se filmen senare under festivalen. Ska bli intressant att se vad jag tycker.

    SvaraRadera
  6. Jojjenito: ja, det var verkligen ett bra sätt att börja festivalen på, haha. Angående filmen tror jag nog du och andra kan uppskatta den mer. Det är som sagt ett gediget hantverk rakt igenom.

    SvaraRadera
  7. Är ganska förtjust i Carres filmer, inte läst ngn bok än, men de är ganska stillsamma och pladdriga. kan dock vara skönt att se som omväxling till andra våldsamma agenter. Blir nog DVD för mig.

    SvaraRadera
  8. filmitch: Det är sant att det skiljer sig från James Bond eller Jason Bourne. Här är det väldigt lite action, nästan ingen alls. Det är dialogdrivet och det är mycket att hålla reda på. Jag gillar det, men ändå saknas som sagt något för att jag verkligen ska gilla filmen (och serien för den delen).

    SvaraRadera
  9. Tycker inte filmen känns som en brittisk TV-film (för jag antar att du menar det i lite negativ bemärkelse), det är den för snygg för (såg nu att du skrev att den var snyggare paketerad också, haha). Däremot håller jag med om att den saknar spänning. Den påminner faktiskt lite om Låt den rätte komma in, det är lite samma undertryckta spänning som vill upp men som inte riktigt kommer upp. Det känns lite som Alfredsons stil. Fast i Låt den... fick vi en belöning i den makalöst snygga poolscenen i slutet. I Tinker... fanns kanske inte den belöningen, även om jag gillar bakgrundsfärgen i bilden på Oldman sittandes vid bordet med telefonen bredvid sig.

    SvaraRadera
  10. Jojjenito: Det var lite i negativ bemärkelse då jag var lite besviken på filmen som helhet. Men det var mer menat för själva spänningen som aldrig riktigt infinner sig, inte kvalitémässigt. Foto, skådespeleri och det mesta håller hög klass.

    Är av samma uppfattning som du är av Låt den rätte komma in. Där fick den fram mer av det jag ville känna så den lyckades bättre på det planet. Men i båda filmerna är scenografin väldigt bra, 60-/70-talet kommer verkligen fram.

    SvaraRadera