söndag 29 maj 2011

Breakdown



Titel: Breakdown
Genre: Action/Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1997
Regi: Jonathan Mostow
I rollerna: Kurt Russell, J.T. Walsh, Kathleen Quinlan, Jack Noseworthy

Handling: På väg från Boston till San Diego får Jeff och hans fru Amy motorstopp, mitt ute i ödemarken i Arizona. Amy får lift med en långtradare till närmsta kafé för att därifrån ringa efter hjälp. Jeff får igång motorn och beger sig efter Amy, men på kafét finns hon inte och Jeff förstår att något har hänt henne.

Omdöme: Denna lilla roadmovie skapar med en gång stämning när filmen drar igång där Jeff (Kurt Russell) och hans fru Amy (Kathleen Quinlan) färdas genom det vackra landskapet ute i ödemarken. Jag får direkt en känsla av utmärkta The Hitcher (1986) med tanke på inspelningsplats och ämnet. Den har även likheter med holländska Spoorloos (1988) och dess amerikanska remake The Vanishing (1993) med tanke på att hans fru spårlöst försvinner. Det är definitivt inte negativt, snarare tvärtom då jag gillar denna typ av film.



Vad jag gillar är att man bibehåller spänningen och farten filmen igenom. Man går egentligen aldrig till överdrift med actionscenerna vilket jag föredrar då jag gillar de mer realistiska filmerna framför de som försöker sig på häftiga actionsekvenser som går till överdrift. J.T. Walsh passar också bra som "bad guy" och det är en tuff sits hans karaktär sätter Kurt Russell i. Och på tal om Kurt Russell gillar jag det han gör med rollen. Han är medelålders och känns vardaglig. Det är helt enkelt en trevlig film som man blir nöjd med.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.9

Trailer - Breakdown

lördag 28 maj 2011

The Long Kiss Goodnight



Titel: The Long Kiss Goodnight
Genre: Action/Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Renny Harlin
I rollerna: Geena Davis, Samuel L. Jackson, Brian Cox, David Morse

Handling: Efter en bilolycka börjar Samantha få tillbaka sitt minne från när hon var CIA-agent, men har nu hamnat på organisationens dödslista. Hon tar hjälp av Mitch - en ärrad f.d. snut. De två jagas som villebråd i en allt vansinnigare hetsjakt.

Omdöme: Renny Harlin är ingen mästerregissör, långt därifrån. Han har dock en viss känsla för action och hade några framgångsrika filmer under 90-talet. Denna skulle lätt kunna bli i klass med The Bourne Identity (2002), inte minst för att historierna påminner om varandra. Skillnaden är att det här handlar om en kvinnlig agent som för åtta år sen tappade minnet och istället lever ett vanligt familjeliv. Man tänker även på Salt (2010) som har en liknande historia utan "tappa minnet" delen.



Det klart intressantaste med filmen är dess actionscener som det finns gott om. Tyvärr blir vissa lite överdrivna och overkliga, men det går inte att undkomma att det är välgjort och fyllt med adrenalin. Förutom att det blir lite för overkligt ligger även problem i storyn som inte riktigt funkar. Det är synd att filmen är för lättsam och inte är allvarlig och realistisk som t.ex. Bourne-filmerna.



En sak som funkar är replikerna som bjuder på en del skratt som främst levereras av Samuel L. Jackson. Hans karaktär är klart den skönaste i filmen med replikerna och klädstilen. Geena Davis har jag aldrig sett som en bra skådespelerska, hon sköter sig ändå ganska bra när hon förvandlas från mamma till lönnmördare.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.6

Trailer - The Long Kiss Goodnight

fredag 27 maj 2011

Ball of Fire



Titel: Ball of Fire / Jag stannar över natten
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1941
Regi: Howard Hawks
I rollerna: Gary Cooper, Barbara Stanwyck, Dana Andrews, Dan Duryea

Handling: En nattklubbssångerska möter den naive professorn Bertram Potts som är helt insnöad i sina undersökningar. Nattklubbssångerskan, som heter Sugarpuss O'Shea, är förlovad med gangstern Joe Lilac. När hon möter professor Potts ser hon sin chans att gömma sig undan distriktsåklagaren som vill att hon ska vittna.

Omdöme: Regissören Howard Hawks räknas till de stora från den klassiska eran. Med filmer som bl.a. Scarface (1932), Rio Bravo (1959), His Girl Friday (1940) och The Big Sleep (1946) för att nämna några, gjorde han storfilmer i olika genrer. Med manus av Billy Wilder och alla fina skådespelare vet man att det är kvalitet. Gary Cooper har jag aldrig sett som en av mina favoritskådespelare trots att han var en av de allra största. Jag får inte samma glädje av honom som med t.ex. James Stewart, James Cagney, Cary Grant, Gregory Peck m.fl. Med det sagt var han en duktig skådespelare.



Men här fick han ändå kliva åt sidan åt Barbara Stanwyck som på ett skönt, lite kaxigt, men ändå charmigt sätt gör mycket för filmen. Vad vi egentligen har är två historier som man försökt integrera och göra något bra av. Tyvärr är filmen inte på långa vägar så rolig som den borde kunnat vara. Det är endast vid ett fåtal tillfällen som jag skrattar lite lätt och det är främst åt en av professorerna som pratar som Peter Sellers stundtals gör i Rosa Pantern-filmerna.



Det som är mest synd är att filmens starkaste sida vad gäller historien inte får vara med mer redan från början. Det är delen med gangstern Joe Lilac (Dana Andrews) och hans två hejdukar ledda av Pastrami (Dan Dureya). Denna gangsterhistoria kunde ha utvecklats och egentligen varit huvuddelen till filmen istället för en sidohistoria. För både Dana Andrews och Dan Duryea var två duktiga skådespelare som på egen hand gjorde en film intressant. Tror kanske Billy Wilder själv hade kunnat göra mer av historien om han regisserat.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9

Trailer - Ball of Fire

Space Cowboys



Titel: Space Cowboys
Genre: Äventyr/Action/Thriller
Land: USA/Australien
År: 2000
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Tommy Lee Jones, Donald Sutherland, James Garner, Marcia Gay Harden, James Cromwell

Handling: Fyra minst sagt erfarna piloter drömde en gång om att bli astronauter. Nu, efter att framgångsrikt ha arbetat som piloter under många år, får de en andra chans att realisera sin ungdomsdröm. NASA vill fortfarande helst inte veta av dem men när en satellit kommer på villovägar i rymden behöver man deras hjälp.

Omdöme: Hade nog inte sett filmen sen den först kom så jag hade en bild av den som överdriven och med för mycket humor. Men det visade sig inte riktigt stämma. Filmen har en gnutta humor filmen igenom, men utan att det sticker iväg för mycket och blir löjligt. Av de fyra "gubbarna" gillar jag Clint Eastwood och Donald Sutherland mest. De känns rätt för respektive roll och speciellt Sutherland är skön som kvinnotjusare. Tommy Lee Jones funkar också till viss del, men jag är inte så förtjust i honom som skådespelare. James Garner får den minsta rollen och känns lite tråkig.



Kanske hade filmen blivit intressantare om man bytt ut Tommy Lee Jones och James Garner. Kanske med Sean Connery och Jack Nicholson som båda lär ha varit aktuella för filmen. Karaktärerna introduceras annars bra och man kommer lätt in i filmen. Det stora problemet är väl egentligen manuset som inte bjuder på något nytt där det mesta med själva rymdäventyret känns som man sett förr. Filmens charm ligger annars främst i att följa dessa fyra på marken när de tränar inför äventyret.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.3

Trailer - Space Cowboys

tisdag 24 maj 2011

The Invisible Man



Titel: The Invisible Man / Den osynlige mannen
Genre: Sci-Fi/Drama/Skräck/Thriller
Land: USA
År: 1933
Regi: James Whale
I rollerna: Claude Rains, Gloria Stuart, William Harrigan, Henry Travers

Handling: En vetenskapsman kommer på ett sätt att göra sig själv osynlig, men som biverkning blir han galen. Han terroriserar landsbygden som en osynlig mördare.

Omdöme: Jag visste faktiskt inte vad jag skulle förvänta mig av denna klassiska sci-fi/skräckis. Men på ett oerhört övertygande sätt lyckas den från allra första början dra in mig i en kuslig atmosfär och utan konstigheter. Med sin korta speltid på runt 70 minuter slipper man en massa onödiga mellanspel och sidohistorier. All fokus ligger på den osynlige mannen som efter ett experiment försöker hitta rätt formel för att ändra tillbaka sig själv till normal. Men eftersom han använt en farlig drog i sitt experiment får han mordiska tankar och sätter skräck i ett helt samhälle.



Jag fastnar direkt för den osynlige mannens utseende när han dyker upp med hatt, rock, handskar och solglasögon på den lokala puben som även hyr ut rum. Claude Rains spelar den osynlige mannen och detta kom att bli hans debutfilm som ledde till en framgångsrik karriär med fyra Oscarsnomineringar. Han lånar främst ut sin röst som man snabbt fastnar för och i ärlighetens namn är inte skådespeleriet en av filmens starkare sidor. Han sköter sig bra, men många av birollerna känner man kommer från stumfilmseran. Regissören James Whale gjorde 1931 sin mest kända film med klassikern Frankenstein, men denna slår nog ändå den i mitt tycke.



Det är visuellt faktiskt ganska imponerande, speciellt när man tänker på att filmen är från tidigt 30-tal. Effekterna man lyckas med är övertygande i de allra flesta fallen och hela mystiken byggs upp ypperligt, även om man självklart vet "hemligheten" redan innan man sett filmen. Filmen försöker inte vara överdrivet skrämmande vilket nog är ett plus då det annars kanske blivit fånigt. Istället slängs en del humor in vilket inte är helt fel. Det svartvita fotot är skarpt och snyggt och det känns som James Whale hade kunnat ha en lång och fin karriär inom film-noir genren om han gjort film lite senare. Jag gillar helt enkelt det här, det är en skön klassiker som funkar än idag.

2 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8

Trailer - The Invisible Man

måndag 23 maj 2011

Fallen Angel



Titel: Fallen Angel / Fallen ängel
Genre: Drama/Film-Noir
Land: USA
År: 1945
Regi: Otto Preminger
I rollerna: Dana Andrews, Linda Darnell, Alice Faye, Charles Bickford

Handling: Eric Stanton blir avslängd från bussen i den lilla staden Walton, eftersom han inte har råd med en bussbiljett till San Francisco. På det lokala fiket "Pop's" träffar han Stella och blir kär. Stella är inte intresserad av någon kort affär, utan vill gifta sig och lämna stan. Eric tror sig ha en plan för att skaffa pengar och vinna Stellas hjärta.

Omdöme: Jag gillar upplägget med att en okänd och mystisk man kliver in på ett fik i en liten stad. Det är upplagt för att han ska skapa trubbel eller iaf föra dit trubbel om han är jagad. Men riktigt så är inte fallet när Eric Stanton (Dana Andrews) anländer. Istället blir denna vältaliga och charmiga man förtjust i den sexiga servitrisen på stället, Stella (Linda Darnell). Han inser snart att han inte är ensam om att tycka om henne och hon är en tuff brud som går ut med vem hon vill, när hon vill. Enda sättet att få henne på fall är om han kan erbjuda henne ekonomisk trygghet och äktenskap.



Det tar kanske en halvtimme innan filmens första intressanta vändning kommer vilket höjer temperaturen ett snäpp. Tyvärr går det lite för långsamt innan nästa vändning kommer nästan en timme in. En del saker går lite för lätt, nästan osannolikt, samtidigt som filmen aldrig riktigt når upp till en nivå som många andra noir-filmer. Regissören Otto Preminger gjorde ett par riktiga pärlor i genren och den här är sevärd. Det finns dock en avsaknad av spänning och ordentlig stämning även om det finns partier där den höjer sig.



Intressant att skådespelerskan Alice Faye, som hade en av de två kvinnliga huvudrollerna, lär ha blivit vansinnig på att filmen gjordes om så hennes karaktär inte blev lika stark som den borde varit. Det resulterade i att hon lämnade filmbolaget, slutade med film helt och hållet fram till 1962 då hon gjorde en liten roll. Det talar för att man ändrat på mycket, kanske till det sämre. Man fick hur som helst ingen riktig kraft ur historien mot slutet vilket hade betytt mycket för helheten.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

Trailer - Fallen Angel

söndag 22 maj 2011

A Perfect World



Titel: A Perfect World
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Kevin Costner, Clint Eastwood, Laura Dern, T.J. Lowther

Handling: Butch Haynes är på flykt undan ett fängelsestraff för väpnat rån. Som en desperat "säkerhetsåtgärd" har han kidnappat en 8-årig pojke. Den ärrade sheriffen Red Garnett leder jakten på Haynes. För honom är det inget rutinuppdrag - han vill till varje pris stoppa Haynes i en värld som är allt annat är perfekt...

Omdöme: Clint Eastwood har här regisserat en road-movie som utspelar sig under tidigt 60-tal där Butch Haynes (Kevin Costner) rymmer från fängelset, kidnappar den lilla pojken Phillip Perry (T.J. Lowther) och ger sig ut på vägarna runt Texas. På vägen kommer de stöta på olika sorters människor och även lära känna och respektera varandra. Samtidigt är sheriffen hos Texas Rangers, Red Garnett (Clint Eastwood) tillsammans med sina medhjälpare, dem på spåren och närmar sig allt mer.



Jag tycker filmen visar upp två sidor. Den ena är en kompetent och intressant historia om en intelligent man som hamnat på fel sida om lagen och skapar ett speciellt band till den lille pojken han kidnappat. Den andra är en lite trist och nästan slarvigt utförd historia som följer sheriffen med sina medhjälpare som inte är ett dugg intressant att se och bjuder inte på något nytt. Det är två världar som kolliderar och personligen hade jag gärna tagit bort "jägarna" från filmen och bara koncentrerat mig på huvudhistorien som är bra.



Den lilla pojken må inte vara den bästa barnskådespelaren jag sett, men han är inte heller jobbig och man lär sig tycka om honom. Det tycker jag är en viktig del i filmen och gör att filmen förs framåt. Samtidigt överraskar filmen vid ett flertal tillfällen då den oftast är lite lättsammare för att plötsligt förändra synen på den "perfekta världen". I sina bästa stunder är filmen bra och har potential att vara mycket bra, men den når inte hela vägen pga sidohistorien med "jägarna" vilket är synd.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

fredag 20 maj 2011

Der Räuber



Titel: Der Räuber / The Robber
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Tyskland/Österrike
År: 2010
Regi: Benjamin Heisenberg
I rollerna: Andreas Lust, Franziska Weisz, Florian Wotruba, Markus Schleinzer

Handling: Den sanna berättelsen om Johann Rettenberger, en maratonlöpare som började råna banker som en hobby och kom att bli Österrikes mest eftersökte man.

Omdöme: Visste väldigt lite om denna film, inte mer än att det handlar om en atlet som utför ett par bankrån. Johann Rettenberger har precis avtjänat ett fängelsestraff för att ha försökt råna en bank. Under fängelsevistelsen har han tränat dagarna i ända och när han kommer ut ställer han upp i maratonlopp och blir känd över en natt. Men som hobby begår han bankrån, och han är iskall när han utför dem. Det är inte pengarna som lockar honom, det är adrenalinkicken.



Han är en svår karaktär att lära känna och komma nära. Han är inte direkt sympatisk och man känner inte särskilt mycket sympati för honom, men ändå kan man inte sluta titta. Ingenting verkar bita på honom och hans kalkylerat utförda rån är häpnadsväckande. Filmen har en väldigt lågmäld stämning och trots att han inleder ett förhållande med en kvinna, som man inte riktigt vet om han haft ett förhållande med tidigare eller inte, visar han inte mycket känslor. Det är mycket man inte vet svaren på och trots ett par rån förblir stämningen i filmen blek och avvaktande.



Men trots detta ligger något i luften och rätt vad det är förändras situationen och filmen tar nästa steg. Den utvecklas med små steg till att bli en smått kraftfull inblick i en mans onormala strävan efter upphetsning, utan att han visar prov på att det faktiskt påverkar honom. Hur långt han är villig att gå är det ingen som vet. Att filmen låter mycket vara osagt är inte dumt och jag gillar den allt mer. Påminner en del om österrikiska Revanche (2008), som dock hade ett irriterande slut, men har även en liknande stämning som franska L'adversaire (2002) och några tidiga Tom Tykwer-filmer. Som helhet saknar den det där lilla extra, men klart intressant.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

Trailer - Der Räuber

torsdag 19 maj 2011

To Hell and Back



Titel: To Hell and Back / Åter från helvetet
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1955
Regi: Jesse Hibbs
I rollerna: Audie Murphy, Marshall Thompson, Charles Drake, Jack Kelly

Handling: Filmen är en biografi över huvudrollsinnehavaren Audie Murphys upplevelser under Andra världskriget. Under striderna i Europa utspelade sig många tuffa strider, samtidigt som Murphy vann alltmer respekt bland sina stridskamrater.

Omdöme: På ytan är detta bara ytterligare en krigsfilm från Andra världskriget. Men då huvudrollsinnehavaren heter Audie Murphy och spelar sig själv, måste man berätta lite om hans bakgrund för att förstå varför han var en så stor hjälte. Han var inte längre än 165 cm, hade en ganska ljus röst och var 18 år när han gick med i armén 1942. Han kom att bli den mest dekorerade amerikanske soldaten från Andra världskriget och steg i rank i rask takt. Detta pga hans hjältemodiga insatser och omtänksamhet gentemot sina medsoldater. De flesta utmärkelserna fick han innan han ens nått 20-års ålder.



Till en början tackade han nej till att porträttera sig själv då han inte ville att folk skulle tro att han gjorde det för pengarnas skull. Han rekommenderade istället sin vän Tony Curtis som han hade lärt känna under inspelningen av tre filmer de gjorde tillsammans. Men till slut gjorde han alltså rollen själv och varför inte när han ändå var skådespelare efter kriget. Filmen kom att bli en stor kassasuccé för Universal Studios och dess rekord lär inte ha slagits förrän Jaws (1975).



Filmen har egentligen inte mycket till handling eller karaktärsuppbyggnad. Vi får helt enkelt följa Audie Murphy från det att han är liten pojke och resten handlar om honom och de slag han var med i. Hade gärna velat lära känna några av de andra soldaterna runt honom lite mer för att filmen skulle gripa tag i en mer när någon blev dödad, för det var många. Efter en lite trevande inledning tar filmen ordentlig fart och det är krigsscenerna som är filmens starka sida med Murphy i spetsen som riskerar sitt liv om och om igen. Audie Murphy omkom i en flygolycka 1971 och hans gravplats lär vara den som besöks allra mest efter President John F. Kennedys.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Trailer - To Hell and Back