torsdagen den 29:e september 2011

Drive



Titel: Drive
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 2011
Regi: Nicolas Winding Refn
I rollerna: Ryan Gosling, Carey Mulligan, Albert Brooks, Ron Perlman

Handling: En stuntförare i Hollywood drömmer om att slå sig fram på de professionella racingbanorna. Samtidigt som han frilansar som förare i den kriminella världen retar han upp några av Los Angeles farligaste män. Det finns bara ett sätt för honom att överleva, att göra det han är bäst på.

Omdöme: Det första jag tänkte på när jag läste lite om filmens handling var om det är en remake på The Driver (1978). Svaret är nej, men i båda filmerna handlar det om en "getaway driver" i den kriminella världen. Föraren, spelad av Ryan Gosling, är lite av en ensamvarg, tystlåten, mystisk och berättar väldigt lite om sig själv. Det enda man kan vara säker på är att han är grym på att köra och har nerver av stål.



Med en gång, redan vid första scenen, känner jag att det här kan bli något. Musiken är riktigt skön och stämningsfull och har genomgående lite 80-tal över sig. Det tar därför inte lång tid innan man suktar efter mer. Efter en tät inledning saktar man ner allt och låter storyn byggas upp. Man är inte säker på vart det ska leda, men det är definitivt det bästa man kunde göra för att ge vår huvudkaraktär tillräckligt kött på benen för att visa vem han är.



Han börjar umgås med sin granne Irene (Carey Mulligan) och spänningen dem emellan stiger. Men hon har en liten son och hennes make ska snart bli utsläppt från fängelset. Komplikationer uppstår, men det är värre än en liten kärlekshistoria. För när filmen verkligen kommer igång menar den allvar, ordentligt allvar. Jag sitter som på nålar under andra halvan av filmen och känner hur handflatorna blir svettiga. Det här är min typ av film.



Ryan Gosling har under en längre tid varit en favorit och det är skönt att han börjar bli uppmärksammad allt mer, precis som det var med Christian Bale. Egentligen var det tänkt att Hugh Jackman skulle axla huvudrollen, men han blev alltså ersatt med Gosling och det tackar jag för. Han kan verkligen spela alla typer av roller och känns trovärdig i allt han gör i filmen. Carey Mulligan är jag inte så förtjust i, tycker hon är intetsägande. Trots det funkar hon, mycket tack vare att hennes karaktär är så pass nedtonad och aldrig blir jobbig.



Danska regissören Nicolas Winding Refn, kanske mest känd för Pusher (1996), lär ha handplockats av Ryan Gosling efter att han fått huvudrollen. Och det visade sig vara ett mycket bra drag för denna dansk hamnar inte i de klassiska Hollywood-fällorna och kommer istället med något nytt. Jag tycker mig se en del inspiration från Michael Mann, inte minst från Thief (1981) med huvudkaraktären, fotot och stämningen i filmen. Och regissören lär ha tagit hjälp av Gaspar Noé för en brutal scen i filmen.



Är det något man ska ha invändningar emot så är det kanske slutet som inte är så kraftfullt som det kanske kunde ha blivit. Men det är ändå inget som förstör eller går ifrån resten av filmen så man stör sig på det. Sen finns det kanske några små detaljer som kunde förbättrats. Med tanke på att filmen hade ganska låg budget och är lite konstnärlig så är det kanske inte en film för de som söker hjärndöd action. Men för en som älskar film är det en av årets bästa filmer.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.6

Trailer - Drive

Angels & Demons



Titel: Angels & Demons / Änglar och demoner
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2009
Regi: Ron Howard
I rollerna: Tom Hanks, Ewan McGregor, Stellan Skarsgård, Armin Mueller-Stahl

Handling: Robert Langdon, Harvardprofessor i religiös symbolik, upptäcker bevis på att det legendariska hemliga sällskapet Illuminati fortfarande är vid liv och på gång att ännu en gång hota sin urgamla mytomspunna fiende - den katolska kyrkan. Illuminati har lyckats stjäla en mycket kraftig bomb skapad med en ny teknik och meddelar att den skall placeras någonstans inom Vatikanstaten. Jakten på Illuminati och bomben blir en hård kamp mot klockan... och snart måste Langdon riskera mer än han någonsin kunnat förutse.

Omdöme: Uppföljaren till The Da Vinci Code (2006) har tagit sig från Paris till Rom och närmare bestämt Vatikanstaten. Robert Langdon (Tom Hanks) får nu inte lika mycket hjälp och måste klara upp det mesta på egen hand. Men det är så klart inga problem för vår hjälte som kommer på lösningarna innan man ens hunnit blinka. Vad som gör det än mer svettigt är att de bara har runt fem timmar på sig att lösa gåtan annars jämnas hela Vatikanstaten med marken.



Att placera handlingen i Vatikanstaten känns ganska vågat, men ändå ett drag som man tycker borde funka för den här filmen. Men samarbetet mellan Hanks och Audrey Tautou från förra filmen finns inte kvar och det är en svaghet. Det allra största problemet är dock ett annat och det är att filmen går på för fullt från första början och det känns som ett enda långt utdraget slut. Nästan som att se Se7en (1995) eller TV-serien "24" på speed eller liknande utan spänning. Det funkar helt enkelt inte för mig.



Man har inte en lika bra story som i första filmen och att man vridit upp tempot gör att man tappar mycket av stämningen och det mystiska. Det blir mer av en actionfilm och jag gillar det inte. Finns inte mycket att engagera sig i även om man får en del brutala mord och ett mysterium lite vid sidan om att fundera på. Men även det mysteriet (hur påven dog) är genomskinligt och trist. Sen hjälper det inte att det kvinnliga intresset i filmen, spelad av Ayelet Zurer, känns väldigt blek.



Ewan McGregor gör inte bort sig, men känns inte direkt speciellt intresserad av projektet. Han gör sitt, men inte mycket mer. Detsamma gäller Stellan Skarsgård som spelar en schweizare ansvarig för säkerheten i Vatikanstaten. Här hade man t.ex. kunnat välja någon som Bruno Ganz i rollen (som är schweizare) eller liknande för att ge rollen lite mer tyngd. Och när man tror filmen är slut lägger man på ytterligare en kvart eller så för att "förklara" och göra allt övertydligt, och det hade man gärna varit utan.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.7

Trailer - Angels & Demons

tisdagen den 27:e september 2011

The Da Vinci Code - Extended Edition



Titel: The Da Vinci Code / Da Vinci-koden (Extended Edition)
Genre: Mysterium/Thriller/Äventyr
Land: USA
År: 2006
Regi: Ron Howard
I rollerna: Tom Hanks, Audrey Tautou, Ian McKellen, Jean Reno, Paul Bettany, Alfred Molina, Jürgen Prochnow

Handling: När symbolforskaren Robert Langdon kallas in efter att ett mord begåtts på Louvren i Paris har han ingen aning om att han snart kommer bli indragen i en jakt, inte bara på honom utan även något som kan vara den största hemligheten någonsin.

Omdöme: När boken blev en stor succé var det givet att en storfilm snart skulle följa. Ron Howard som regissör och Tom Hanks i huvudrollen sågs som ett recept för framgång. Jag har alltid haft lite svårt att se hyllade filmer eller storfilmer överhuvudtaget när de släpps. Därför kändes det skönt att nu se denna film fem år efter dess premiär. Eftersom jag inte läst boken eller egentligen visste så mycket om handlingen förutom att den katolska kyrkan och någon slags skatt/hemlighet skulle stå i centrum, var det bara att koppla bort allt runt omkring och låta filmen få tala för sig själv.



Tom Hanks i rollen som Robert Langdon känns inte helt fel. Man vet vad man får ut av honom, men det känns väl ändå att han inte behöver förta sig utan kör sin beprövade stil utan att behöva ta ut svängarna. Audrey Tautou är alltid fin att titta på, men ska jag vara ärlig gillar jag henne bättre när hon LER. Här ser hon hela tiden fundersam och allvarlig ut, och då blir hon inte lika effektiv i mitt tycke. Min favoritprestation i filmen ges av Ian McKellen som visar att gammal är bäst. Hans karaktär kanske tappar lite mot slutet, men han är härlig att skåda filmen igenom. Alfred Molina tycker jag också funkar bra och känns helt rätt som biskop.



Versionen jag såg var den förlängda som är runt 25 minuter längre. Det känns ganska mycket, men då jag alltså inte sett filmen tidigare kan jag inte jämföra, hylla eller kritisera. Det jag kan konstatera är att filmen har ett bra flyt från början till slut och den förlängda versionen gör iaf inte bort sig med onödiga eller långsamma extra scener som sänker tempot eller liknande. Det jag däremot har invändningar mot är att våra två hjältar (spelade av Hanks och Tautou) kommer på lösningar på problemen de ställs inför med en gång. Hade gärna sett de ställas inför lite mer svårigheter eller att det hela varit lite mer realistiskt. Fast detta är något jag väljer att acceptera ganska tidigt då jag vet att "det är en sån typ av film".



En annan sak jag tycker hade kunnat funka i filmen hade varit lite humor, något som brukar kunna funka i den här typen av film. Antingen det eller att man som nämnt borde försökt göra det hela mer realistiskt. Annars är det här en typisk storfilm, och till stor del lyckad sådan. Jag tycker t.ex. fotot och musiken fungerar bra, men det är inget som sticker ut så pass mycket att det höjer helheten på filmen. Eftersom jag inte kan jämföra med boken, som jag förstått är bättre, kan jag inte säga om man fångat stämningen och helheten. Däremot är det helt uppenbart att det saknas något då den varken är tillräckligt realistisk för att bli bra nog eller lättsam för att bli underhållande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.4

Trailer - The Da Vinci Code

måndagen den 26:e september 2011

Snowtown



Titel: Snowtown
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Australien
År: 2011
Regi: Justin Kurzel
I rollerna: Lucas Pittaway, Daniel Henshall, Louise Harris, Richard Green

Handling: Efter en turbulent tid för 16-åriga Jamie, hans två yngre bröder och mor, träder en karismatisk man in i deras liv och ger dem stabilitet och den fadersfigur de så desperat behöver. Denna man är John Bunting, Australiens värsta seriemördare...

Omdöme: Efter att ha sett trailern blev jag fast besluten att se denna australiensiska film baserad på verkliga händelser. Filmen utspelar sig i slutet av 90-talet i ett "white trash"-område i en förort i Adelaide. Jag skulle vilja säga att filmen är som en blandning mellan australiensiska Animal Kingdom (2010) och amerikanska Frozen River (2008) och Winter's Bone (2010), men den här är starkare och brutalare på det psykologiska stadiet.



Efter den traumatiska inledningen får familjen bestående av modern Elizabeth och hennes tre unga söner besök av en man vid namn Barry. Han och några andra i området har bildat en slags vigilante-grupp som tar hand om det polisen inte gör. I denna grupp finns John som kliver in i familjen och inger stabilitet och kraft som saknats.



16-åriga Jamie spelas av Lucas Pittaway som känns som en ung Heath Ledger. Han förändras genom filmen och blir allt mer påverkad av vad som händer runt omkring honom. Han är i en ålder då det är lätt att göra vad de äldre gör och så blir det när John Bunting kliver in i hans liv. John spelas av Daniel Henshall som är en elak jävel, men ändå visar han upp egenskaper som gör honom lätt att tycka om, speciellt för en ung kille som ser upp till honom.



Skådespeleriet håller hög nivå filmen igenom på alla håll och kanter. Man har verkligen valt ut rätt typer i respektive roll och här finns inga direkta snyggingar. Det bidrar också till att man verkligen känner vad familjen får gå igenom. Man lägger inte heller några fingrar emellan, här finns inga hjältar eller polis, bara baksidan av samhället. Det är därför ingen lätt film att ta sig igenom och det är det som gör den så mörk.



Det är egentligen inte det visuella som är den starkaste biten utan det man anar. Detta gör att filmen blir psykiskt påfrestande och den stämningsfulla musiken höjer bara tempen ännu ett snäpp. Man känner att det kan explodera när som helst, men även om det inte gör det vet man att det bara kan leda till något värre. Jag hade kanske förväntat mig en mer visuellt jobbig film, men det här är nästan jobbigare då det känns mer autentiskt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

Trailer - Snowtown

The Tree of Life



Titel: The Tree of Life
Genre: Drama
Land: USA
År: 2011
Regi: Terrence Malick
I rollerna: Brad Pitt, Jessica Chastain, Hunter McCracken, Sean Penn

Handling: Jack växer upp som en av tre bröder i en familj i mellanvästern. Modern är en känslig kvinna som står för kärlek och empati. Fadern, å andra sidan, försöker lära sina söner att i första hand tänka på sig själva och vara starka. Föräldrarna kämpar för sina olika åsikter, och Jack står mitt emellan dem.

Omdöme: Terrence Malick tillhör inte riktigt mina favoritregissörer, men ändå är det en regissör som sticker ut och gör sin typ av film. Så är även fallet här där man egentligen har en ganska ordinär historia som valts att berätta på ett lite annorlunda sätt. Men precis som Sean Penn lär ha sagt i en intervju så kanske det hade varit bättre att berätta historien med en mer konventionell berättarstruktur. Man tappar liksom lite av kraften storyn annars kunnat haft och det är så klart synd. Sen att man använder Sean Penn fel och alldeles för lite, det är en annan sak.



Det första jag slås av är hur snyggt och svepande fotot är. Det är verkligen poetiskt filmat och till viss del berättat. Ett långt mellanspel som kommer redan efter tjugo minuter kan kännas lite konstigt och väldigt konstnärligt, men här finns ändå något som drar in mig i det jag får se och höra. För musiken är också ett viktigt element som fungerar bra till vad man får se. Både den klassiska musiken och den av duktige kompositören Alexandre Desplat.



Brad Pitt, jag vet inte, men jag kan helt enkelt inte se hans prestation här som något speciellt. Han försöker, men det känns krystat och inte alls naturligt som det ska vara. Har läst att Heath Ledger var påtänkt för rollen, men ersattes alltså med Pitt efter sin död. Där tror jag man hade ett bättre alternativ och det finns många andra som hade lyckats bättre med den rollen. Men å andra sidan vet jag inte om helheten blivit så mycket bättre.



Jag gillar trots allt det poetiska man bjuds på och man sitter och väntar på att filmen ska komma någonvart, men det är lite av problemet, den har inte någon riktig riktning pga sättet man valt att berätta historien på. När filmen inleds och vi introduceras av Brad Pitt och Sean Penn i två separata historier tror jag helt enkelt man kommer hoppa mellan historierna, vilket hade varit det naturliga. Istället struntar man helt i Penn-delen och det känns som ett av misstagen.



Trots en del negativitet tycker jag det är en sevärd film som skiljer sig från det mesta man ser. Att den sen är mörkare än jag hade förväntat mig är egentligen inget som stör, men ändå annorlunda.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Trailer - The Tree of Life

lördagen den 24:e september 2011

m-o-v-i-e-p-o-s-t-e-r-s

Har idag lanserat min nya sida där jag kommer lägga upp nya filmaffischer och omröstningar med jämna mellanrum och där jag hoppas ni vill vara med och ta fram den snyggaste affischen av dem alla.

Klicka på filmaffischerna för att komma till sidan.

onsdagen den 21:e september 2011

Kvinnliga favoritskurkar

Det finns givetvis en mängd manliga skurkar (mina manliga favoriter). Men hur är det egentligen med kvinnliga skurkar ? Svaret är att de finns, men är mer sällsynta och oftast av lite annat slag än de manliga.

Jag har valt att inte ta med femme fatales från film-noir trots att det där finns ett stort urval kvinnliga skurkar som är värda att nämna. Men det får kanske bli en senare lista. Däremot har jag ett par moderna femme fatales. Jag har också svårt för övernaturliga skurkar så de försvinner ganska snabbt från min lista. Även skurkar från komedier och barnfilmer försvinner då jag inte tycker de är särskilt skrämmande eller så värst minnesvärda. Men det är så klart en smaksak. En del av namnen som återfinns på listan må inte vara jätteonda, men är ändå skurkar på ett eller annat sätt.

Som jag ser det finns det två sorters kvinnliga skurkar. De förföriska åt femme fatale-hållet och de psykopatiska och genuint elaka som inte förlitar sig på sitt utseende. Sen finns det givetvis en kombination av de två. De genuint elaka är nog de främsta kvinnliga skurkarna, men jag gillar även femme fatales som oftast är smarta med djävulska planer.

Har valt att granska dessa karaktärer med fyra kategorier där jag anger hur starkt jag upplever dem med följande:

Rött = Hög
Orange = Medel
Gul = Låg

KARAKTÄR: Alex Forrest
SKÅDESPELARE: Glenn Close
FILM: Fatal Attraction (1987)
TYP: Psykopatisk stalker
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Annie Wilkes
SKÅDESPELARE: Kathy Bates
FILM: Misery (1990)
TYP: Psykopatisk sadist
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:


KARAKTÄR: Baby Jane Hudson
SKÅDESPELARE: Bette Davis
FILM: What Ever Happened to Baby Jane? (1962)
TYP: Hämndlysten syster
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Bridget Gregory
SKÅDESPELARE: Linda Fiorentino
FILM: The Last Seduction (1994)
TYP: Femme fatale
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Catherine Tramell
SKÅDESPELARE: Sharon Stone
FILM: Basic Instinct (1992)
TYP: Femme fatale
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Eleanor Shaw Iselin
SKÅDESPELARE: Angela Lansbury
FILM: The Manchurian Candidate (1962)
TYP: Maktgalen och manipulativ
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Evelyn Draper
SKÅDESPELARE: Jessica Walter
FILM: Play Misty for Me (1971)
TYP: Psykopatisk stalker
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Janine "Smurf" Cody
SKÅDESPELARE: Jackie Weaver
FILM: Animal Kingdom (2010)
TYP: Manipulativ
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Marquise de Merteuil
SKÅDESPELARE: Annette Bening
FILM: Valmont (1989)
TYP: Manipulativ
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Marquise de Merteuil
SKÅDESPELARE: Glenn Close
FILM: Dangerous Liaisons (1988)
TYP: Manipulativ
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Matty Walker
SKÅDESPELARE: Kathleen Turner
FILM: Body Heat (1981)
TYP: Femme fatale
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET:

KARAKTÄR: Nurse Ratched
SKÅDESPELARE: Louise Fletcher
FILM: One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975)
TYP: Iskall sjuksköterska
FÖRFÖRISK:
SEXIGHET:
ELAKHET:
KUSLIGHET: