måndagen den 2:e januari 2012

Against All Odds



Titel: Against All Odds / Mot alla odds
Genre: Drama/Kriminalare/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Taylor Hackford
I rollerna: Jeff Bridges, Rachel Ward, James Woods, Richard Widmark, Jane Greer

Handling: Terry Brogan är ett arbetslöst fotbollsproffs i behov av pengar. Han tar på sig att leta reda på en nattklubbsägares kvinna mot en stor summa pengar. När Terry finner henne i Mexiko blir de förälskade, vilket får ödesdigra konsekvenser.

Omdöme: Jag kan inte hjälpa det men jag gillar oftast Jeff Bridges när han var ung. Han passar liksom så bra och har en avslappnad stil som allt som oftast funkar till karaktären han spelar. Här spelar han det amerikanska fotbollsproffset Terry Brogan som efter en skada får lämna sitt lag i Los Angeles. Utan inkomst och skulder att betala besöker han en gammal vän som han hört kanske kan hjälpa honom. Vännen är nattklubbsägaren Jake Wise (James Woods) som vid sidan av nattklubben även är en gambler. Givetvis har han affärer i görning och vill att Terry, mot bra betalning, ska ge sig ner till Mexiko för att hitta Jakes kvinna, Jessie Wyler (Rachel Ward).



När Terry inte ser någon annan utväg beger han sig ner till ön Cozumel utanför Mexikos östra kust. Lite semester skadar inte tänker han samtidigt som han letar efter Jessie. Det tar inte lång tid för de två att falla för varandra och med sina svettiga kroppar låta lusten ta över. Givetvis komplicerar detta situationen fullständigt då Jake inte tänker finna sig i att inte få några svar från Terry. Den heta passionen övergår snart till rädsla för vad som kan ske när Jake inser att han blivit lurad.



Filmen är en remake på film-noiren Out of the Past (1947), eller snarare nyversion då de skiljer sig åt ganska mycket. Att göra en nyversion på en av de allra mest hyllade och bästa filmerna inom film-noir är både vågat och dumdristigt. Man väljer att lägga till en halvtimmes introduktion av karaktärerna vilket förvisso berättar lite om Terry och varför han gör som han gör. Tyvärr gör det att filmen med sina nästan två timmar blir för utdragen. Filmen lyckas inte alls trots att man alltså har ett mycket bra grundmaterial att jobba med. Och det vackra Cozumel med det turkosa vattnet är himmelskt vackert så inga fel där inte.



Jeff Bridges gör utan tvekan vad han ska. Charmen, utseendet och den där genuiniteten finns helt enkelt där, vilket gör mycket. Rachel Ward är inte dålig, men inte heller något extra. Tycker hon funkar desto bättre i After Dark, My Sweet (1990), även det en neo-noir, men en klart bättre sådan. James Woods är alltid kul att se och jag önskar bara att han hade haft en större roll och fått visa mer elakhet. Sen är det kul att de båda veteranerna Richard Widmark och Jane Greer (som för övrigt var med i originalet) är med i större biroller.



Måste också berätta lite om musiken som inledningsvis är så där mystisk och sätter tonen direkt. Man känner att det kan bli något med stämningen som byggs upp. Tyvärr varar det inte särskilt länge då det blir allt sämre musik filmen igenom. Regissören Taylor Hackford lär ha velat ha Mark Knopfler som kompositör, istället har man två okända kompositörer där det nästan verkar som de delade på bördan och det blev då blandad kompott, tyvärr mest dålig. Dock avslutas filmen med Oscarsnominerade låten av Phil Collins - "Against All Odds (Take a Look at Me Now)" som så klart är bra och säkerligen hade vunnit om det inte varit för stark konkurrens.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 5.7

12 kommentarer:

  1. Detta är en sådan film som jag älskade som ung, men nu inte vet om den är bra, eller om den bara är en spegelbild av mina egna nostalgiska minnen av den... Stark fyra.

    SvaraRadera
  2. Henke: Oj, stark fyra. Alltså jag kan till viss del förstå det, men ändå inte ;) Den saknar i mitt tycke en hel del för att bli bra och minnesvärd. Men Jeff Bridges gör på egen hand väldigt mycket och att man trots allt inte tappar lusten.

    SvaraRadera
  3. Men du, Rachel Ward, wow!

    SvaraRadera
  4. Henke: Mmm, inte så konstigt att hon fick spela femme fatale i ett flertal filmer under 80- och 90-talet. Men gillar henne mer i After Dark, My Sweet (1990) och även Dead Men Don't Wear Plaid (1982). Kanske för att jag gillar henne med längre hår ;)

    SvaraRadera
  5. Den här har jag faktiskt lagt fram som kvällens film. Lite synd att den inte fått högre betyg av dig (eller någon annan förutom Henke för den delen), men jag hoppas ändå på en trevlig stund. Gillar även jag Bridges modell ung.

    SvaraRadera
  6. Jag håller med om att Rachel är ännu hetare i Dead men don't wear plaid. Hon suger så bra!

    Mycket nöjeikväll, Adde. Du får en ung Bridges, en het Rachel och inte att förglömma, en supersliskig James Woods!

    After dark, my sweet har jag inte sett. :-(

    SvaraRadera
  7. addepladde: Vad kul ! Ska bli intressant att läsa vad du tycker om den.

    SvaraRadera
  8. Henke: Haha, just det ;)

    "After Dark, My Sweet" är lite bortglömd, men klart intressant neo-noir. Tar ett tag innan man kommer in i den, men sen är den riktigt trevlig.

    SvaraRadera
  9. Har ingen relation till filmen, bara Phil Collins ;) Men det skulle ändå vara kul att se den, om inte annat för James Woods.

    SvaraRadera
  10. Sofia: Synd att Collins låt inte används under filmen och bara till eftertexterna. James Woods och Jeff Bridges gör filmen sevärd, absolut. Woods är lite av en favorit, speciellt när man ser honom i sliskiga roller som dessa ;)

    SvaraRadera
  11. Känns som att det var vanligare "förr i tiden", att en låt som blev populär i samband med en film oftast bara förekom i samband med för- eller eftertexter, inte att man utnyttjade den inom själva filmen. Men jag har egentligen inte reflekterat särskilt mycket över det, så jag kan mycket väl ha fel.

    SvaraRadera
  12. Sofia: Tror du kan ha rätt faktiskt, särskilt under 80-talet tror jag det var ganska vanligt.

    SvaraRadera