torsdag 9 februari 2012

Rear Window



Titel: Rear Window / Fönstret åt gården
Genre: Mysterium/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1954
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: James Stewart, Grace Kelly, Thelma Ritter, Wendell Corey, Raymond Burr

Handling: Fotografen L.B. Jeffries, även kallad Jeff, är tillfälligt rullstolsbunden på grund av ett brutet ben och roar sig med att spionera på sina grannar. Han blir mer och mer övertygad om att en av dem har mördat sin fru...

Omdöme: Det är få regissörer som lyckats kombinera det lekfulla och lättsamma med blodigt allvar som Alfred Hitchcock. Och det är även därför, att det är så lyckat, som filmerna blivit så omtyckta, klassiska och fungerar än idag. Så är fallet även i det här fallet där favoriten James Stewart spelar fotografen "Jeff" som under ett par varma sommardagar sitter i rullstol i sin lägenhet efter att ha brutit sitt ben. Nyfiken och uttråkad som han är spionerar han på sina grannar.



Han får besök av den vackra Lisa (Grace Kelly) som jobbar på en modetidning och som verkar vara den perfekta kvinnan för Jeff. Men han är inte lika säker och letar hela tiden fel. Det gör att deras relation inte är så självklar och det blir inte mycket bättre av att Jeff finner större intresse i att spionera på sina grannar än av henne. Även Stella (Thelma Ritter) besöker hans lägenhet. Hon är främst där för att ge honom massage och hjälpa till i hemmet under tiden han har gipsat ben. Men hon är även den som låter honom höra precis hur det är eftersom hon inte kan hålla sina tankar och åsikter för sig själv.



Ju mer Jeff spionerar på sina grannar, ju säkrare blir han att en av dem dödat, styckat och gjort sig av med sin fru. Lisa, Stella och Jeffs kompis, polisen Doyle (Wendell Corey), är dock inte övertygade och har sina förklaringar till vad som kan ha hänt. Jeff är en ganska slug person som inte gärna gillar konfrontationer, men att sätta sina nära och kära i tuffa situationer har han inga problem med. Och det är ett av Hitchcocks kännetecken, lekfullheten som lyser igenom.



Man kan säga att Jeff spionerar på sju grannar under denna varma period. Alla har de öppna fönster för att få in lite luft, vilket givetvis gör det än mer intressant och enkelt för Jeff. Vi har det nygifta paret som iofs mest har dragit för av uppenbara skäl, dansösen som lättklädd hoppar runt i sin lägenhet, skulptösen under henne som är nyfiken av sig, paret som sover ute på balkongen och firar ner sin lilla hund på gården, den ensamma kvinnan på bottenvåningen som längtar efter att ha en man i sitt liv, kompositören som hela tiden spelar på sitt piano och har fester samt paret som hamnar i fokus där kvinnan är sängliggande och maken är en resande försäljare.



Historien tar lite tid på sig att komma igång. Till en början utspelar sig det mesta bara inne i Jeffs lägenhet där han och Lisa diskuterar, hon försöker göra allt för att visa honom hur mycket hon tycker om honom och han i sin tur är mer defensiv och vill ta det lugnt. Men när han så misstänker mord drar han in både Lisa, Stella och Doyle som övertygas allt mer att han faktiskt kan ha rätt.



James Stewart har alltid varit en stor favorit och han gör väldigt bra ifrån sig, trots en begränsad position han sitter i. Även Grace Kelly gör vad hon ska och kombinerar sitt utseende med en stil som är svår att stå emot, även för en som Jeff som måste ge med sig förr eller senare. Men den som kanske briljerar allra mest är Thelma Ritter i rollen som Stella. Hon är fullkomligt lysande och kommer med sköna repliker som hon levererar på ett sarkastiskt och klockrent sätt som ger flera skratt.



Filmens starkaste del är den andra halvan när tempet stiget och mysteriet tätnar. Man bjuds på en del spännande situationer samtidigt som humorn hela tiden finns runt hörnet. Det är inte den allra bästa Hitchcock-filmen, men likväl är den en av de främsta och det är främst sättet man lyckats filma och fånga allt på som är skickligt. Är det något som kanske kunde varit bättre så är det musiken. Den kommer till stora delar från kompositörens våning och passar förvisso in då det blir naturligt. Men i många fall hade det nog funkat bättre utan någon musik alls eller gärna passande och stämningshöjande musik vid rätt tillfällen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.7

8 kommentarer:

Anonym sa...

Är inte överdrivet förtjust i Hitchkocks filmer men den här är mycket bra.Har du sett "remaken" som kom för ett par tre år sedan den var också bra.

Movies - Noir sa...

filmitch: Jag är ju desto mer förtjust i Herr Hitchcocks filmer. Däremot tycker jag nog Rear Window är en film för topp fem, men inte bäst av alla hans härliga filmer.

Hmm, då antar jag att du syftar på Disturbia ? Ja, man har väl gjort en nyversion kan man säga där man ju istället använt sig av ett villaområde.

http://moviesnoir.blogspot.com/2008/07/disturbia.html

Plox sa...

Tror Filmtich syftar på remaken från 1998 med samma namn och Stålmannen i huvudrollen. Personligen riktigt sugen på att se den.

Jag håller ju Rear Window som en av Hitchcoks bästa och utan tvekan en av mina personliga favoriter av honom.

Fullkomligt älskar att han får ut så otroligt mycket av egentligen ingenting. Men behöver ta och se om den ytterligare en gång tror jag.

Kanske blir ett litet Rear Window-tema någon kväll med andra ord. :)

Movies - Noir sa...

Plox: Jag kände till remaken med Christopher Reeve i huvudrollen, men eftersom Filmitch syftade på en film som bara var tre år gammal kändes Disturbia vettigast ;)

Ja, jag hade för mig att detta var din Hitchcock-favorit. Har sett den ett par gånger nu och jag gillar den helt klart, men den saknar det lilla extra som jag gillar med mina favorit-Hithcocks.

Steffo sa...

Jag menar på fullt allvar att det här kan vara Hitchcocks kanske bästa någonsin!
Stilfullt spännande är vad det är!

Movies - Noir sa...

Steffo: Det kan jag förstå att du tycker. Det är många som håller den som sin favorit. Jag gillar den också, men föredrar ändå några andra av hans filmer.

Filmmedia sa...

Tempot som du syftar på tillhör tiden. Det var på den tiden då gemene man inte var hyperaktiv utan då folk faktiskt lyckades koppla av i biosalongen...

Movies - Noir sa...

Filmmedia: Jag gillar tempot, det är ju allt som oftast lite långsamare tempo i äldre filmer och det funkar allt som oftast bra. Det är definitivt en bra och smart film.