söndagen den 18:e mars 2012

Beetlejuice



Titel: Beetle Juice / Beetlejuice
Genre: Komedi/Fantasy
Land: USA
År: 1988
Regi: Tim Burton
I rollerna: Alec Baldwin, Geena Davis, Michael Keaton, Winona Ryder, Jeffrey Jones

Handling: Adam och Barbara är lyckliga i sitt hus vid den lilla staden Winter River. Men underliga saker börjar hända och sakta går det upp för dem att de har omkommit i en bilolycka och förvandlats till spöken. Nya människor flyttar in i huset. Adam och Barbara måste lära sig att spöka och får oväntad hjälp av spöket Beetlejuice.

Omdöme: Det är något med Tim Burton och hans filmer. Varje film är en unik upplevelse som man antingen älskar eller hatar. Jag kanske inte hatar hans filmer, men det räcker oftast att se filmerna en gång. Det händer så klart att jag ser om vissa av hans filmer, främst för att se om de faktiskt var bättre än jag kom ihåg dem. Ett sådant exempel var Batman (1989), där filmen faktiskt var sämre än jag kom ihåg. En annan är denna som inte alls gick hem hos mig vid första titten.


Det hela börjar relativt idylliskt när Adam (Alec Baldwin) och hans fru Barbara (Geena Davis) precis påbörjat sin semester. De ska spendera de två veckorna med att dekorera om i sitt hus. Men så är olyckan framme och paret omkommer i en olycka. Utan att veta vad som hänt dem dyker de upp i sitt hem. Snart inser de att de är fångar i sitt egna hem då de är döda. Och när en ny, jobbig familj flyttar in, ja då måste de komma på ett sätt att få bort dem.


Adam och Barbara behöver hjälp och då vänder de sig till en expert på området - Beetlejuice. Säg hans namn tre gånger och han kommer hjälpa dig. Problemet är bara att han är omöjlig att samarbeta med, han är äcklig och oberäknelig. Men så länge han kan få jobbet gjort, varför inte tänker Adam och Barbara. Beetlejuice spelas av Michael Keaton och är en karaktär som är minst sagt "out there". Han har inga spärrar och är en riktig dåre.


Filmen funkar till viss del ganska väl faktiskt. Adam och Barbara är relativt normala och historien hade kunnat funka om man utelämnat vissa karaktärer och händelser. Beetlejuice är iofs en hyfsat charmig och vulgär karaktär, men samtidigt jobbig och skrikig. Karaktären Otho, vän till den nyinflyttade familjen, skulle man helst vilja slippa helt och hållet. Han påstår sig vara synsk och är allmänt jobbig filmen igenom.


Det största problemet är de många stop-motion sekvenserna i filmen som ser taffliga ut och sänker filmen totalt. Denna teknik var ganska vanlig på 80-talet och förstörde många filmer. Visst kan man se förbi detta om man gillar filmen i övrigt, men när det är på gränsen till uselt redan innan så blir det inte direkt bättre av det här. Å andra sidan är filmen en fantasykomedi så man får tolerera lite överdrivna saker. Det hör liksom till. Och filmen fungerar faktiskt lite bättre nu än första gången jag såg den. Kanske har jag högre tolerans eller så är filmen inte SÅ usel som jag hade fått för mig. Den går att se utan kramper.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

4 kommentarer:

  1. Haha, "Den går att se utan kramper". Klockrent. :)

    Om du av nån anledning VILL ha kramper så ska du se Burtons Pee-wee's Big Adventure.

    SvaraRadera
  2. Jojjenito: Haha, jag var faktiskt väldigt tveksam till att se om den, men kände att det var kul med en två-om-en recension hos Fiffi.

    Som tur var gick den helt klart att titta på så det var skönt att filmen fick lite revansch.

    Usch, den där undviker jag nog till varje pris. Har endast sett omslaget eller om det var någon bild på Pee-Wee och vet direkt att jag skulle få rejäla kramper ;)

    SvaraRadera
  3. Jag håller absolut inte med, tycker den här är ett riktigt charmtroll!

    SvaraRadera
  4. Sofia: Ja, jag har förstått att den går hem hos många. Och jag tycker egentligen inte filmen är dålig, det är bara inte min grej. Tim Burton har aldrig gått hem hos mig helt enkelt.

    SvaraRadera