onsdagen den 21:e mars 2012

The Dancer Upstairs



Titel: The Dancer Upstairs
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: Spanien/USA
År: 2002
Regi: John Malkovich
I rollerna: Javier Bardem, Juan Diego Botto, Laura Morante, Elvira Mínguez

Handling: En polis är fast besluten att sätta dit en gerillaledare, i en fiktiv historia med många rötter i den peruanska och maoistiska Sendero Luminoso-rörelsen.

Omdöme: Att John Malkovich är en duktig skådespelare råder inget tvivel om i mina ögon. Att han däremot skulle vara en duktig regissör, det var frågan. Detta är hans debutfilm som regissör och ett inte helt enkelt projekt för en debutant, inte minst med tanke på att han nog inte har grunderna en utbildad regissör har. Det är inte heller helt vanligt att man väljer att göra sin första film med en grupp till stor del okända och icke-engelskspråkiga skådespelare och låta dem prata engelska.


Nu är så klart Javier Bardem ingen dussinskådis och han hade redan blivit Oscarsnominerad innan denna film. Men han och de övriga skådespelarna pratar engelska trots att det utspelar sig i Sydamerika och de uppenbarligen ska tala spanska. Det är något som man stör sig på, inte bara till en början, men under stora delar av filmen. Hade det dock varit det enda man hakar upp sig på hade man haft överseende med det. Eftersom det är många andra detaljer som inte funkar blir det istället ett av flera problem.


Själva historien är ganska intressant i sig där en gerillaledare som kallar sig Ezequiel ger sig på den sittande presidenten och andra anhängare. Döda djur hängs upp i lyktstolpar med meddelanden och hot, sprängdåd och avrättningar sker landet runt. Ett land som aldrig nämns vid namn, men som lär baseras på händelser i Peru under början av 90-talet. Här finns alltså bra material att jobba med och tankarna går självklart till Costa-Gavras politiska filmer, inte minst État de siège (1972) som nämns och scener visas. Men utförandet har mer att begära.


Det allra största problemet är att filmen gång på gång missar att förklara viktiga saker och introducera karaktärer som man ska gissa sig till. Ett exempel är när en ung kvinna förföljs av två poliser som griper henne. Ingen berättar vem hon är eller hur de kom på att hon skulle gripas. Eller när huvudpersonen Agustín Rejas (Bardem) får ett telefonsamtal som nämner ett par gatunamn, för att det i nästa scen plötsligt sker ett brutalt bombdåd mot ett café. Men dessa har inget samband och man förklarar aldrig det ena eller det andra. Och vad är förhållandet till frun egentligen, det verkar som det hänt något som man inte får se. Detta och mycket mer får man istället försöka pussla ihop med egna teorier.


Har inget emot att försöka lista ut saker och ting, men när det inte finns någon anledning till att utelämna viktiga förklaringar av karaktärer och händelser, ja då vet man att det är filmens fel. Om det sedan är regissörens eller manusets fel är en bra fråga. I det här fallet känns det som det är regissörens som själv vet hur allt ligger till och inte tror att man behöver förklara saker och ting. Inte heller att de ska fungera tillsammans utan istället få en lösryckt historia där man ska gissa sig fram och förstå saker. Tyvärr är det frustrerande att se en sån här film som hade haft potential med en skickligare regissör.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.9

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar