måndagen den 12:e mars 2012

Femme Fatale



Titel: Femme Fatale
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Frankrike
År: 2002
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Rebecca Romijn, Antonio Banderas, Peter Coyote, Gregg Henry

Handling: En tio miljoner dollars diamantutstyrsel, en stulen identitet och ett nytt liv som hustru till en rik amerikansk diplomat. Laure Ash har satt mycket på spel och vunnit stort. Men en dag lyckas en paparazzi fånga hennes ansikte på bild i Paris. Plötsligt så vet Laures fiender från det förflutna vem och var hon är.

Omdöme: Trots att Brian De Palma stått för regin hade jag valt bort filmen. Den stora anledningen var Antonio Banderas som inte direkt tillhör A-skådespelarna. Men det kändes ändå som en film värd att kolla upp, inte minst med en så trevlig titel som för tankarna till den klassiska genren film-noir.


Filmen inleds med en scen ur klassiska noir-filmen Double Indemnity (1944). En halvnaken kvinna ligger på sängen och tittar på filmen, uppenbarligen en femme fatale själv. Denna femme fatale är Laure (Rebecca Romijn) och tillsammans med några kumpaner ska hon snart utföra en diamantkupp under filmfestivalen i Cannes. Kuppen går inte helt smärtfritt, men Laure lyckas komma undan. Hon måste nu byta identitet och försöka hålla sig borta från sitt förflutna.


De inledande tjugo minuterna med kuppen är eleganta på alla sätt och vis och påminner en del om Mission: Impossible (1996), även den regisserad av De Palma. Efter denna inledning känns det som filmen kommer fortsätta i den stilen, men istället byter Laure alltså identitet och blir Lily. Filmen går istället in i ett stadium där Lily är en svagare kvinna än vad Laure var, vilket även känns av i filmen under detta stadiet.


En sak är säker och det är att den inte är särskilt förutsägbar. Man följer inte direkt mallen över hur en sån här film brukar se ut och en annan De Palma-film tankarna går till är Body Double (1984). Precis som i den får man här en drömsk känsla där man inte riktigt vet om det är allvar eller inte.


Antonio Banderas i rollen som Nicolas Bardo får nu större utrymme och blir utnyttjad av femme fatalen spelad av Rebecca Romijn. Banderas lär ha tagit rollen efter att hans fru Melanie Griffith övertalat honom då hon kände att hon ville åtgälda De Palma som gav henne en chans i nämnda Body Double.


Man kan säga att Rebecca Romijn spelar rollen som Melanie Griffith hade i Body Double, fast i modern tappning. Och visst är hon en riktig femme fatale, speciellt utseendemässigt då hon är väldigt sensuell och förförisk, både med män och kvinnor. Tyvärr bjuds man på några scener som inte riktigt passar in på sina håll och det gör filmen svår att verkligen tycka om. Storyn är också lite tunn, även om man får ihop slutet på ett effektivt sätt.


Det är en film med två liv. Å ena sidan är den kärleksfullt gjord med typiskt foto för De Palma och likaså bildlösningar som ofta är en fröjd för ögat. Inte minst tagningarna ovanifrån som är lite av hans signum och som ingen annan regissör älskar att använda så ofta eller så bra som han gör. Split-screen får man också gott om även om den inte används till full effekt som i vissa av hans äldre filmer. Å andra sidan är storyn på sina håll överdriven och svår att acceptera.


3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar