tisdagen den 24:e april 2012

The Street with No Name



Titel: The Street with No Name / Gatan utan namn
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: William Keighley
I rollerna: Mark Stevens, Richard Widmark, Lloyd Nolan, Ed Begley

Handling: När en mordmisstänkt blir mördad kort efter att ha blivit frisläppt, får FBI-agenten Gene Cordell i uppdrag att försöka lokalisera och infiltrera gänget som ligger bakom mordet.

Omdöme: När filmen börjar inleds det med text som klargör att historien man får ta del av baseras på ett verkligt fall hos FBI. Under den inledande kvarten får man sen på ett nästan dokumentärt sätt se tre personer bli dödade, ett rån begås och hur utredningen hamnar hos FBI. Det är här man plockar en lämplig agent direkt från FBI-skolan. Agenten är Gene Cordell (Mark Stevens) och går under täcknamnet George Manly. Han ska försöka locka till sig uppmärksamhet i Center City där man misstänker att ligan som begått brotten befinner sig.


Det tar inte lång tid för agenten att dra till sig uppmärksamhet med sin rappa käft och kaxiga attityd. Snart har ägaren till ett boxningsgym fått intresse för honom, och han är Alec Stiles (Richard Widmark). Agenten förstår snabbt att det är Stiles som har ett finger med i alla skumma affärer. Men uppdraget visar sig bli väldigt farligt då Stiles och hans gäng har en man på insidan, någon som ger dem information som bara FBI och polisen ska veta.


Det är inget snack om att filmen lever mycket på Richard Widmark och hans karaktär Alec Stiles. Så fort han kliver in i handlingen lyser skärmen upp. Detta var Widmarks blott andra roll, den första blev han Oscarsnominerad för (Kiss of Death (1947) där han spelar den kultförklarade skurken Tommy Udo) och här bygger han vidare på sin bad-boy image. Karaktären är kanske inte lika skön, men hans plötsliga utbrott och avsky för kalla utrymmen är uppenbar. Hans gäng består av några bra typer, men man hade gärna sett dem utföra några brott också för att se dem "i sin rätta miljö".


Eftersom man redan från början är noga med att poängtera att det baseras på verkliga händelser och man visar upp FBI:s noggranna arbete (väldigt propagandamässigt med irriterande munter musik), vet man ungefär hur det ska sluta. En riktigt bra film-noir ska för egen del vara mörk och gärna ha en sorglig upplösning. Här saknas även en femme fatale som man så gärna vill ha med. Den enda kvinnan som är med på ett hörn är Stiles kvinna som dock inte får mycket att jobba med. Det är en sevärd film om man gillar genren, mycket tack vare Widmark, men inte den första man rekommenderar.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.1

6 kommentarer:

  1. Hehe, FBI reklam alltså? Richard Widmark gillar jag. Regissören känner jag inte till förutom att han har gjort en av de sämsta James Stewart filmerna som jag har sett!

    SvaraRadera
  2. Svart Noir: Inledande kvarten är verkligen FBI-propaganda. Och den fjantiga musiken man slänger in där gör att det tar ett tag innan man kommer in i noir-stämningen. Men den tar sig fint efter det.

    Ja, Richard Widmark är en personlig favorit och de flesta filmerna blir bättre pga honom.

    Jaså ? Vilken film kan det vara tro ? Sällan man ser en dålig James Stewart film, så det kan bara vara regissörens fel ;)

    SvaraRadera
  3. Movies - Noir: Haha det var filmen No Time for Comedy eller Min man har en väninna som den heter på svenska. ;)
    Minns egentligen inte så mycket av filmen förutom att Stewarts karaktär heter Gaylord...

    SvaraRadera
  4. Svart Noir: Haha, låter som en höjdare... eller inte ;) Har varken sett eller hört talas om den tidigare. Tror jag låter det vara så.

    SvaraRadera
  5. Aha, så det här borde vara en av de filmer som J. Edgar pushade fram eller hur man nu ska uttrycka det för att skapa lite goodwill för sin byrå?

    SvaraRadera
  6. Sofia: Absolut, hans namn dyker dessutom upp ett par gånger när han bl.a. ger sitt godkännande och liknande.

    SvaraRadera