torsdag 5 april 2012

Written on the Wind



Titel: Written on the Wind / För alla vindar
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1956
Regi: Douglas Sirk
I rollerna: Rock Hudson, Lauren Bacall, Robert Stack, Dorothy Malone

Handling: Mitch och Kyle har varit bästa vänner sedan barnsben. Kyle är playboy och son till en oljemiljonär, och när de träffar Lucy blir de båda förälskade. Mitch å andra sidan är hett eftertraktad av Kyles påträngande syster Marylee.

Omdöme: Man känner här att Douglas Sirk finslipat sina färdigheter och lagt på ytterligare ett lager som saknats i några av hans tidigare filmer. Vi får inte bara en romans mellan två personer, nej här bjuds vi på ett kvadratdrama om fyra personer, två män och två kvinnor som är allt annat än lyckliga. Det går så långt att man lika gärna hade kunnat använda historien i en film-noir för det är så nära man kan komma, men fortfarande hålla det på det melodramatiska stadiet.


Kyle Hadley (Robert Stack) är son till en oljemiljonär. Han har alltså gott om pengar, gillar snabba bilar, vackra kvinnor och mycket alkohol. Men när han träffar Lucy (Lauren Bacall) som jobbar med reklam åt företaget, då vill Kyle ändra på sina vanor och bli den perfekta maken. Samtidigt är Kyles barndomsvän och kollega Mitch (Rock Hudson) det tredje hjulet. Han är den som tar hand om Kyles misstag och problem, och som gärna skulle vilja ha Lucy för sig själv. Som om det inte vore nog älskar Kyles syster Marylee (Dorothy Malone) Mitch sen de var små. Mitch älskar henne som sin syster, men inte mer än så.


Historien lär vara löst baserad på en tobaksjättes son med ett liknande öde. Lite överraskande är det inte Rock Hudson och Lauren Bacall som får de största rollerna, det är istället Robert Stack som den alkoholiserade Kyle (Oscarsnominerad för rollen) och Dorothy Malone som den smått besatta Marylee (Oscarsvinst för rollen) som får minst lika mycket utrymme, om inte mer. Och mycket riktigt var de två förtjänta att få uppmärksamhet för sina prestationer som överskuggar Hudson och Bacall.


Det känns till en början som Bacall inte riktigt kommer passa, som att hon är lite för gammal (hennes storhetsperiod var trots allt under 40-talet med sin make Humphrey Bogart). Men hon sköter sig bra och kommer in i rollen fint. Hon var normalt sett inte någon favorit, men hennes återhållsamma stil funkar väldigt bra och ger henne stil.


Här finns mycket att gilla och det mesta faller på plats, inte bara fotot och det melodramatiska alltså. Just doften av lite noir gör det lite vassare helt enkelt (där Marylee har rollen som femme fatale).

Älskar förresten de två sportbilarna i filmen, en röd och en gul, där den gula är en Allard J2X som endast gjordes i 83 exemplar. Gör sig väldigt bra i en sån här typ av film också när Kyle kör den som en galning...


4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.5

4 kommentarer:

  1. Alltså, den här verkar ju bara för bra. Färgerna, bilarna, alkoholen, melodram, stämningen, Bacall, Hudson. Ah, det finns nåt i Sirks filmer som lockar (mig). Det får helt enkelt bli att se några fler. Av nån anledning kommer jag även att tänka The Swimmer med Burt Lancaster.

    Och en annan grej. Titlarna på Sirks filmer är ju rena poesin/pekoralen: All That Heaven Allows, Written on the Wind, There's Always Tomorrow.

    SvaraRadera
  2. Kvinnofrisyrerna på bilderna du har lagt ut känns väldigt typiskt Sirk (eller kanske mer 50-talstypiska?). Som en blankpolerad hjälm, man är nästan orolig att de skulle krackelera om damerna fick något hårt i skallen.

    SvaraRadera
  3. Jojjenito: Jag kunde inte ha sagt det bättre. Denna hade allt jag kunde önska mig av en sån här film. Robert Stack minns jag främst som mannen i trenchcoat som brukade ha hand om "Unsolved Mysteries" på TV en gång i tiden. Men han var även en duktig skådespelare som han inte minst visar här.

    Håller även med om titlarna, de passar filmerna väldigt bra. Och jag måste säga att ända sedan jag såg den första filmen såg jag fram emot att se de övriga Sirk-filmer i temat...

    Det är något speciellt med hans filmer som liksom förtrollar.

    SvaraRadera
  4. Sofia: Jo, kvinnorna (och männen) har väldigt typiska 50-tals frisyrer måste man säga. Men jag gillar det. Det ger filmerna den där looken som passar helheten helt enkelt.

    SvaraRadera