tisdagen den 29:e maj 2012

Tisdags Dok: Armadillo



Titel: Armadillo
Genre: Dokumentär
Land: Danmark
År: 2010
Regi: Janus Metz

Handling: En skildring av unga, adrenalinstinna danska soldater stationerade i Camp Armadillo, en bas belägen i Helmand-provinsen i Afghanistan. I takt med att striderna mot talibanerna blir blodigare, ökar soldaternas isolering från den afghanska befolkning man är där för att hjälpa. De unga soldaterna blir alltmer cyniska och desillusionerade.

Omdöme: Krig på film och krig i verkligheten, som det är här, är två vitt skilda ting. Det är sällan en långfilm som handlar om krig påverkar mig riktigt starkt, men jag gillar dem allt som oftast. Här känner man ett obehag nästan med en gång, en ångest redan innan de danska killarna gett sig iväg hemifrån.


Att soldaterna till stora delar skulle vara unga män var väntat. Men att det i princip skulle vara pojkar var desto mer oväntat. Man kan tro att de möjligtvis är gamla nog att mönstra. Flera av dem verkar bo kvar hos sina föräldrar och känns inte alls redo för krig, speciellt inte i Afghanistan. Men det är precis vad de kommer få stöta på och det är inte likt något de varit med om tidigare.


Här finns ingen berättarröst eller intervjuer med de inblandade, familj och vänner. Istället följer man med som en i gänget när grabbarna är i lägret, på möten inför uppdragen och ute på fältet. Många gånger känner killarna stor tristess, men de kan aldrig veta när det kommer hända något. Detsamma gäller oss tittare. Här kan vem som helst vara en fiende, det kan finnas landminor och faror överallt. Vissa kommer inte klara sig och ingen förblir opåverkad av vad de kommer att utsättas för.


Det är utan tvekan en av de starkare dokumentärerna jag sett. Kanske inte rent visuellt, men för att man känner en ständig oro i magen och ändå upp i halsgropen. Man förstår inte hur någon frivilligt kan vilja vara med om något liknande. Visst, kamratskapet kan jag förstå fullt ut, men att utsätta sig själv för risken att dö eller blir allvarligt skadad är rent dumdristigt.


Det hela är ett lotteri. Går du någon meter till höger eller vänster är du död. Det spelar egentligen ingen roll om du är helt grön eller har tjugo års erfarenhet, du kan ändå inte skydda dig från farorna du inte ser. Det är ingen tvekan om att man har stor respekt för militärer världen över. Det är bara otroligt synd att de ska behövas. Finns få saker som är så onödiga som krig, och människan verkar aldrig lära sig. Armadillo lär inte ändra på mycket, men en "bättre" inblick i denna värld är svår att få.

Betyg:
IMDb: 7.6

2 kommentarer:

  1. Kul att den kom med i ditt tema och ännu roligare att du gillade filmen. Ja, visst är det skillnad på krig på film och krig i verkligheten. Det kändes verkligen i magen när man såg filmen. Blev också tagen. Mina tankar hittas här:

    http://jojjenito.wordpress.com/2010/10/25/armadillo/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Jag hade haft ögonen på den en längre tid, men väntat med den då jag inte kände för krig. Men ger man den chansen får man en bra och stark dokumkentär.

      Ska hoppa över och läsa hos dig nu.

      Radera