fredagen den 25:e maj 2012

Die Brücke



Titel: Die Brücke / The Bridge / Bron
Genre: Drama/Krig
Land: Västtyskland
År: 1959
Regi: Bernhard Wicki
I rollerna: Folker Bohnet, Fritz Wepper, Michael Hinz, Frank Glaubrecht

Handling: Under slutet av andra världskriget blir en grupp nyligen inkallade tyska pojkar beordrade att försvara en liten bro i deras by. Massor av besegrade, cyniska soldater flyr från de amerikanska trupperna, men de unga pojkarna, entusiastiska över den nazistiska "blod och ära"-ideologin, stannar och försvarar bron.

Omdöme: Det här är ett tyskt krigsdrama jag länge velat se. Att se en historia från andra världskriget från tyskarnas sida brukar oftast vara bättre än det mesta Hollywood skapar. Med tanke på att filmen gjordes så pass kort efter andra världskriget ger filmen än mer tyngd i mitt tycke. Det är också den tidigaste tyska film om andra världskriget jag sett och är även en av de mest hyllade. Och det kan man förstå med tanke på hur väl man berättar en tragisk, sann historia.


Det hela utspelas i en liten stad i Bayern dit kriget ännu inte nått. Amerikanska trupper närmar sig, men ungdomarna verkar inte vara nämnvärt bekymrade över detta. De tror på sitt rike, sina ledare och ser kriget nästan som en dröm. En dröm som går i uppfyllelse när pojkarna i den lilla staden blir inkallade för tjänstgöring. Mammorna är givetvis ledsna och upprörda över att deras söner kallas in, inte minst med tanke på att de vet att man närmar sig slutfasen av kriget.


Krigets fasa blir snabbt väldigt påtaglig för de unga männen. Men då är det redan försent när de är mitt uppe i eländet och inte har något annat val än att slåss för sin heder, men framförallt sina liv. De blir dock inte skickade till fronten, som de hoppats på. Sju av dem får kliva av redan vid utsidan av sin lilla stad där de ska vakta bron de brukade besöka som civila. Vad de inte vet är att bron i själva verket är oviktig och planeras att sprängas av de egna.


Det hela kan delas upp i tre delar. Den första introducerar ungdomarna och i viss mån deras föräldrar. Man följer ingen mer än någon annan och det hela blir till en transportsträcka. Men givetvis en viktig sådan för att visa vilka de är och deras karaktär. Den andra delen trappas det hela upp ett snäpp när de blir inkallade och får sin utbildning. Och så den avslutande tredje delen när de får vakta bron och allt intensifieras ytterligare när fienden dyker upp.


Även om jag visste att det var en krigsfilm förväntade jag mig nog mer ett rent drama med ett fåtal krigsscener. Men under sista tredjedelen av filmen brakar helvetet löst och det blir under ett tag non-stop skjutande, detonationer och både starka och spännande scener. Det är på det stora hela mycket välgjort och man känner verkligen av hur meningslöst allt är, vilket även de unga männen gör. För här måste de verkligen bli män, och det snabbt.


Filmen lyckas väl med att visa förvandlingen från skolpojkar till unga män som slåss för sin ära och sina liv. Det är en stark antikrigsfilm med ett väldigt tydligt budskap, utan att för den delen glorifiera eller peka finger. Här finns inga hjältar, inte heller några direkta fiender. Det är kriget som sådant som är boven i dramat, inte de som slåss för sitt land. Det är svårt att inte bli påverkad och uppskatta det goda hantverket och sättet historien, som alltså är sann och bygger på en bok av Manfred Gregor, allt mer fångar en i sitt nät.


3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. filmitch: Varsågod ! Den börjar lite trevande, men det är ingen tvekan om att den är mycket bra.

      Radera
  2. Verkar klart intressant av det jag läste av din text och såg av bilderna. Ville inte läsa för mycket, jag vet att du förstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Absolut gör jag det. Och jag tror nog du skulle uppskatta den om du ser den en dag.

      Radera