söndagen den 3:e juni 2012

Farewell, My Lovely



Titel: Farewell, My Lovely / Kör hårt, Marlowe!
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1975
Regi: Dick Richards
I rollerna: Robert Mitchum, Charlotte Rampling, Jack O'Halloran, John Ireland, Harry Dean Stanton, Sylvia Miles, Anthony Zerbe, Joe Spinell, Sylvester Stallone

Handling: Efter att just ha släppts ut från fängelset har gangstern Moose Malloy bara en tanke i huvudet; att finna sin försvunna flickvän Velma. Ett svårlöst uppdrag som kräver sin man, och Moose anlitar därför den bäste privatdeckaren som går att få - Philip Marlowe.

Omdöme: Denna Raymond Chandler-historia hade tidigare filmatiserats som Murder, My Sweet (1944). Den härliga dialogen känner man genast igen när Philip Marlowe, här spelad av veteranen Robert Mitchum, fäller den ena cyniska kommentaren efter den andra. Skulle någon gå runt och prata som han gör skulle jag utan tvekan brista ut i skratt, precis som jag gör när jag sitter och tittar på denna noir-remake.

"She gave me a smile I could feel in my hip pocket." - Philip Marlowe


Man har lyckats med det mesta som en film-noir har, förutom det svartvita fotot som här istället är i färg. Det funkar det med och använder en del skuggor och liknande, men det går så klart inte att få exakt samma stämning. Däremot har de flesta andra ingredienser prickats bra där t.ex. musiken kombinerat noir-toner med en del 70-tal.


Karaktärerna, tillsammans med dialogen, är nog det som är mest lyckat med filmen. Här har man allt. En bra deckare i Marlowe. En riktig femme fatale i Helen Grayle (spelad av Charlotte Rampling som påminner en del om Rachel Weisz). Gangster-tuffingen Moose Malloy (boxaren Jack O'Halloran i sin första filmroll). Eller varför inte den hale politikern Laird Brunette (en underskattad Anthony Zerbe). Och man får inte glömma hårdingarna i mindre roller, spelade av Joe Spinell och Sylvester Stallone.


Filmens handling är till en början ganska simpel. Marlowe ska försöka lokalisera en f.d. nattklubbstjej vid namn Velma åt gangstern Moose Malloy. Malloy är den enda som Marlowe har respekt för och känns underlägsen runt. Marlowe går igenom informationskällorna i ganska rask takt, men då flera av dem dör som flugor blir han själv misstänkt för några av morden. Intrigen tätnar och allt blir mer komplicerat inför upplösningen som dock löser alla frågetecken. En klart lyckad noir-remake som behållit det mesta som är bra med den typen av film.

"I sparred with the night clerk for a couple of minutes, but it was like trying to open a sardine can after you broke off the metal lip." - Philip Marlowe

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.0

4 kommentarer:

  1. Minns att jag tyckte att Murder, My Sweet var ganska bra men lite rörig. Dessutom gillade jag inte han som spelade Marlowe så jättemycket. Robert Mitchum är ju en favorit så han fungerar säkert bättre för mig. ;)

    Får ta och se den någon gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svart Noir: Dick Powell spelade Marlowe och är en skådis jag gillat i andra noir-filmer, men i Murder, My Sweet håller jag med om att han inte var klockren.

      Det blir lite rörigt ett tag här också, men tycker det reder ut sig ganska väl.

      Radera
  2. Jag gillade denna ganska bra. Min något obegripliga revy finner du här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Ah, intressant. Ska genast in och läsa. Men jag tyckte också denna var ganska bra. Gillade att den fångade dialogen så fint, gjorde det hela klart trevligare.

      Radera