torsdag 21 juni 2012

Mina favoritfilmer - 2009

En ganska skön blandning filmer med en del intressanta filmer även vid sidan av de tio som listas. Vilken som var nummer ett var ganska självklar, även om det fanns några starka utmanare.

På topp tio återfinns filmer från:

4 USA
3 Storbritannien
1 Frankrike
1 Kanada
1 Mexiko


#10 Harry Brown (Daniel Barber)



Harry Brown har sett hur hans hemtrakter förvandlats till en osäker miljö med droger, hot och misshandel. När hans närmaste vän faller offer för denna kriminalitet, beslutar han sig för att det får vara nog.

Faktiskt inte alls dum Death Wish typ av film och en av de bättre hämndfilmerna i genren. Det hjälper givetvis att ha en duktig Michael Caine i huvudrollen. Intressant nog är filmen högst aktuell för hur samhället ser ut, inte bara i Storbritannien.


#9 A Single Man (Tom Ford)



Det hela utspelar sig i Los Angeles 1962, mitt under Kubakrisen, och är berättelsen om George Falconer, en brittisk collegelärare som kämpar för att finna meningen med livet efter att Jim, hans partner sedan lång tid tillbaka, gått bort. George lever i det förflutna och har svårt att tro på framtiden. Vi får följa honom under en dag i livet, en dag då möten och en serie händelser leder till att han måste bestämma sig för om han tycker att det faktiskt finns någon mening med livet.

En av de vackrare filmerna från året och med en utmärkt Colin Firth som var bättre här än i sin Oscarsvinnande prestation året efter (för The King's Speech). Filmen regisserades av kläddesignern Tom Ford och man märker att mannen har känsla för detaljer. Trailern till filmen var förresten riktigt bra.


#8 City Island (Raymond De Felitta)



Välkommen till familjen Rizzo, där ingen talar sanning och alla har minst en hund begravd - från förklädda strippjobb, via obskyra sexuella fetischer till okända avkommor; "City Island" är en både varm och skruvad komedi om en lätt dysfunktionell New York-familj.

När jag gick och såg den här filmen visste jag inte mycket om den. Trodde det skulle vara ett familjedrama, men istället visade den sig vara klart lättsammare och roligare. Andy Garcia gör en av sina bättre rollprestationer och karaktärerna är skönt skruvade, utan att vara för mycket.


#7 Sin nombre (Cary Fukunaga)



Med önskan om att få komma till det förlovade landet, Amerika, beger sig en ung tjej från Honduras, Sayra, med sin far och farbror på en odyssé att ta sig igenom det gatlopp som den latinamerikanska landsbygden är på väg till USA. Längs vägen korsar hon vägar med en tonårig mexikansk gängmedlem, El Casper, som försöker komma ifrån sitt våldsamma förflutna.

Det här är en film som jag såg med "fel musik". Versionen jag såg använde sig av musik av Cliff Martinez (bl.a. musik till Drive) och gjorde väldigt mycket för filmen. Förstod senare att detta endast var innan man använde sig av komponerad musik av en helt annan kompositör. Hur som helst är det en bra och intressant film.


#6 Moon (Duncan Jones)



Astronauten Sam Bell räknar sina dagar på Lunar Industries där han varit i tre år. Nu vill han tillbaka till Jorden igen. Han ser ensam över traktorerna på månen som samlar helium från månens ytskikt, men längtar efter sin fru och dotter och bearbetar arbetets monotoni med att sköta om blommor, fortsätta på sin föregångares träskulpturer och interagera med stationens dator Gerty. Hans krafter börjar dock sina och när han en dag vaknar efter en lång vila börjar han ana att hans närvaro på månen inte handlar om vad han först trodde.

Sam Rockwell gör en sjuhelsikes bra prestation som han inte ens blev Oscarsnominerad för. Denna budget sci-fi lyckas skapa en tät stämning och med små medel få en att börja lista ut vad som egentligen pågår.


#5 Polytechnique (Denis Villeneuve)



En dramatisering av skolmassakern i Montreal, 1989, där filmen följer såväl förövaren som offren.

En oerhört stark, gripande och dyster historia som måste ses på franska (de spelade in filmen på engelska också). Man blir definitivt inte på bra humör när man ser den, men samtidigt är det realismen som är så viktig här.


#4 In the Loop (Armando Iannucci)



Politisk fars om brittiska ministern Simon Foster som skickas till Washington där han desperat försöker att verka viktig. Han träffar amerikanska departementskvinnan Karen Clark och general Miller som ser honom som en lierad i kampen mot krig.

Det är sällan jag skrattat så mycket som under den här filmen. Man bjuds på en hel del humor och den som tar priset är karaktären Malcolm Tucker (skönt spelad av Peter Capaldi). Han svär stup i kvarten och är oerhört aggressiv och osympatisk, fast på ett sådant sätt att man bara måste älska honom.


#3 District 9 (Neill Blomkamp)



Det har gått över 20 år sedan utomjordingar anlände till Jorden. Mänskligheten förberedde sig då på ett fientligt möte med överlägsen teknologi. Men ingenting skedde. Istället blev utomjordingarna kvar som flyktingar. Varelserna placerades i provisoriska hem i Johannesburgs District 9, allt medan nationerna debatterade deras fortsatta öde.

Detta var en av de mest omtalade filmerna på förhand, men jag var skeptisk efter att ha sett trailern. I biosalongen satt jag sedan och njöt av de härliga effekterna som var tveksamma i trailern. Med en skön huvudperson blev det här en succé och en av mina favoriter från året.


#2 Un prophète (Jacques Audiard)



Malik El Djebena är dömd till sex års fängelse. När han anländer till fängelset kan han varken läsa eller skriva. Han känner ingen på insidan eller utsidan och då han endast är 19 år är han yngre och vekare än de andra fångarna. När ledaren till ett korsiskt gäng som styr fängelset tränger in honom i ett hörn, börjar han få ett antal "uppdrag", som allt eftersom gör Malik tuffare medan han vinner gängledarens förtroende. Malik är dock modig och har lätt att lära sig och vågar därför göra upp sina egna planer...

När jag först såg denna franska fängelsefilm (som i mitt tycke borde vunnit Oscarn för bästa utländska film) blev jag överrumplad. Jag hade inte förväntat mig en så bra och stark film. Den är lagom brutal, men filmens starkaste sida är ändå karaktärerna och dess skådespelare.


#1 Inglourious Basterds (Quentin Tarantino)



Frankrike är ockuperat av nazisterna under andra världskriget. En grupp judisk-amerikanska soldater kända som "The Basterds" är speciellt utvalda för att sprida skräck genom Tredje riket med hjälp av skalpering och brutalt mördande.

Man var lite orolig att QT hade tappat stinget efter att inte ha gjort något riktigt bra på ett tag, men här visade han verkligen var skåpet ska stå. Från första till sista scenen satt man på helspänn där dialogen fängslade innan plötsliga utbrott var grädden på moset.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

The Cove
Fish Tank
Hachiko: A Dog's Story
The House of the Devil
The International
L'affaire Farewell
La doppia Ora / The Double Hour
Mammoth
Män som hatar kvinnor
Public Enemies
The Time Traveler's Wife
Winnebago Man

---

Sämsta filmen: Drag Me to Hell

Borde hetat Drag Me to Sleep. Riktigt bottennapp, trots att många gillar den. Skrattretande dålig och blev mest komisk till slut.


Största besvikelsen: The Road

Besviken när jag såg den och gav den en ny chans, men blev åter besviken. Borde varit bättre, däremot är Viggo Mortensen strålande.

22 kommentarer:

  1. Jag har redan kommenterat om dessa filmer på din "gamla" 2009-lista. Mina synpunkter där har inte förändrats mycket, så det enda jag vill tilläga här är att jag sedan dess har sett A Single Man, och den var fantastiskt bra. Hade jag gjort en ny version på min egen 2009-lista så hade den helt klart landat högt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Emil: A Single Man hade jag nog lite för höga förväntningar på efter att ha sett och älskat trailern. Det är ingen tvekan om att det är en mycket bra film och jag är glad att du också gillade den.

      Radera
  2. Både I.B och Une Profete är mycket bra filmer. D9 var helt ok och Harry Brown gillade jag men jag är svag för hämndfilmer. Moon gillade jag också även om tvisten avslöjades för snabbt. Resten av filmer har jag inte sett men de ligger på den numera oändliga ska se listan.
    Är du allvarlig med Män som hatar kvinnor eller är det ironi? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Jag är allvarlig med "Män som hatar kvinnor" ;) Tyckte den funkade bra och var klart nöjd med den. Gav den en svag fyra.

      Radera
  3. Jag väntar med att läsa din lista allt för noggrannt tills jag själv har komponerat min 2009-lista.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Ah, jag förstår. Bättre att bilda sin egen uppfattning...

      Radera
  4. Återigen ett lite för nytt år för min del, jag hittar många många filmer som jag är sugen på och tror är bra. Men av de jag har hunnit se skulle en lista se ut ungefär så här:
    1. District 9
    2. I.B.
    3. Watchmen
    4. The Road
    5. 500 Days of Summer
    6. Up
    7. Monsters vs Aliens
    8. Coraline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Ja, det krävs så klart att man ser lite mer för att känna sig klar med en lista.

      Watchmen har jag inte sett än, men den lockar lite, trots att jag inte gillar superhjältefilmer ;)

      The Road ville jag gilla, men den var för tråkig. Gav den en andra chans, men ingen skillnad. Viggo Mortensen skulle dock ha haft åtminstone en Oscarsnominering.

      500 Days of Summer borde jag se om. Fanns potential där, men något saknades tyckte jag.

      Up gick inte hem hos mig. Den var ok, men förstod inte riktigt tjusningen med den (animerade filmer ska helst inte handla om människor i mitt tycke).

      Monsters vs Aliens och Coraline har jag inte sett.

      Radera
  5. Watchmen är ju en rätt annorlunda suprehjältefilm, men har å andra sidan en speciell visuell stil som inte är för alla. Åhå, du är nästan den förste jag hört som inte gillar The Road. Jag var förvånad själv, trodde inte jag skulle tycka så pass bra om den som jag gjorde. Och gillar du inte animerade filmer som innehåller människor ska du kanske undvika både Coraline och MvsA ;) Fast de innehåller ju inte bara människor förstås.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Jo, jag har sett inledningen av Watchmen och den verkar vara visuellt intressant. Fick känslan av att den är ganska mörk också så den kanske kan tilltala mig trots allt.

      Så pass ? Jag trodde de flesta var besvikna på The Road, haha. Såg den på Filmfestivalen när den kom och hade ganska höga förväntningar på den.

      Radera
  6. Har sett: 8,6,4,3,2,1

    Mest sugen att se 10, den verkar bra, blir nog att ge den en chans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Kolla in #9 också, vore kul att höra vad du tycker om den. Men Harry Brown och Michael Caine är aldrig fel.

      Radera
  7. Mina 10 favoriter från 2009:
    10 Whiteout
    09 Up
    08 Solomon Kane
    07 Drag Me to Hell (Tja, jag gillade den iaf. 😉)
    06 44 Inch Chest
    05 Fanboys
    04 Fish Tank
    03 Millennium-trilogin (Buntar ihop dessa filmer)
    02 State of Play
    01 The International

    Bubblare: Dorian Gray, Harry Potter and the Half-Blood Prince, Adventureland, The Damned United, Night at the Museum: Battle of the Smithsonian

    Sämst: Sorority Row, 2012

    Har sett dina #10 (seg), 3 och 1 (bägge helt okej. IB är dock för lång vilket inte är ovanligt med QTs filmer)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din lista! En titt på din lista:

      10. Ej sett, men tack för påminnelsen. Kanske inget strålande, men kan vara värd en titt.
      9. Tyckte den inte var mer än ok.
      8. Aldrig hört talas om, men så är det inte en genre jag brukar gilla.
      7. Haha, ja den var rolig om inte annat, men det var nog inte tanken ;)
      6. Ej sett. Bra rollista, men inte fått så bra kritik.
      5. Ej sett, men kanske kan vara värd en titt.
      4. Gillade denna som liksom satt sig.
      3. Endast sett den första, men den var ganska bra.
      2. Inte dålig, men blev lite besviken. Hade kunnat bli något mer.
      1. Åh, en överraskande etta. Men jag gillar den. Sett den ett par gånger och tycker den är lite underskattad, även om något saknas för att jag ska gilla den fullt ut.

      Finns många filmer på min lista du borde se (tycker jag då).

      Radera
    2. Mja, jag tyckte också Drag Me var rolig och det duger för mig. Jag blir ändå aldrig rädd av skräckfilmer. 😌
      The International är riktigt skön och som du säger lite underskattad. Får mig önska att Clive Owen skulle fått göra ett par filmer som Bond.

      Jo, det är så mycket filmer man borde se. Just nu lägger jag dock fokus på 60 o 70-talsfilmer.
      Så blir mycket western och krig. 😛

      Radera
    3. Det är sant, få skräckfilmer lyckas vara skrämmande. Men vissa är bättre än andra. Drag Me to Hell fann jag tyvärr inte speciellt bra.

      Jo, jag har också tänkt mig Clive Owen som Bond, men det var ett tag sen det kändes aktuellt.

      Filmer från 60- och 70-talet är inte alls dumma, så jag förstår om du fördjupar dig där.

      Radera
    4. Antar att Owen var aktuell efter Brosnan, men han kanske ansågs för gammal för en rookie-Bond. Fast Craig var väl inte så himla ung så jag vet inte.
      Hoppas förövrigt serien rycker upp sig, tycker både Skyfall och Spectre blev rätt svaga trots att dom tar så lång tid på sig med filmerna nu för tiden.

      Radera
    5. Precis, det var då han var aktuell.

      Håller med. Casino Royale var klart bra. Quantum of Solace var ok. Skyfall var också bra, men svagare än CR. Spectre blev jag besviken på då jag förväntade mig mer. De kunde och borde ha gjort mer med organisationen Spectre.

      Radera
    6. Tycker att Spectre var snäppet bättre än Skyfall, men båda är bland dom 5-6 svagaste i serien i mitt tycke.
      Tror kanske det hade varit bättre att inte ta in Spectre igen och kört vidare på Quantum även om dom iofs bakade in det också, men jag tyckte dom hade något intressant där som dom tyvärr gav upp iom att Mendes kom in.
      Tycker det känts lite forcerat i Mendes filmer att ta in gamla karaktärer igen.

      Radera
    7. Gillade nog Skyfall lite mer än Spectre, men behöver se om Spectre.

      Ingen av dem tillhör den övre halvan, kanske mittenfilmer med Spectre på den undre halvan.

      Svårt det där med regissörerna. Tidigare i Bond-serien brukade ju samma regissör göra ett par filmer med oftast ganska lyckat resultat. Men på senare tid har det varit olika som stått för regin. Kan förstå varför de ville ta in Mendes igen, men det kändes inte riktigt som han hade mer att ge.

      För egen del skulle det optimala vara om Christopher Nolan kom in och fick fria händer (Bond-fan och allt). Fast då skulle Bond nå en helt annan nivå och det är kanske inte aktuellt...

      Radera
    8. Jo, det hade varit intressant att se vad Nolan hade gjort med Bond.

      Samtidigt kan jag känna att problemet med att ta in stora namn är att dom vill sätta en tydlig prägel på filmen/filmerna och det är kanske inte alltid det bästa i såna här serier.

      Radera
    9. Det är sant som du säger. Svår avvägning det där. Man vill kanske inte ta in ett helt okänt namn, men å andra sidan vill man ha någon som är hungrig och kan bidra med en bra balans av både det som gör Bond till Bond och något nytt.

      Radera