måndagen den 16:e juli 2012

Buffalo '66



Titel: Buffalo '66
Genre: Drama/Komedi/Kriminalare/Romantik
Land: USA
År: 1998
Regi: Vincent Gallo
I rollerna: Vincent Gallo, Christina Ricci, Ben Gazzara, Anjelica Huston, Mickey Rourke, Rosanna Arquette, Jan-Michael Vincent

Handling: Billy Brown släpps ut efter fem år i fängelse. Snart kidnappar han Layla, en tonåring som han sedan tar med till sina föräldrar. Han ber henne låtsas att de är lyckligt gifta inför sina föräldrar. Frågan är vad Billy egentligen har planerat att göra nu när han är fri.

Omdöme: Denna indiefilm blev regidebuten för Vincent Gallo som även står för manus, huvudroll och musik. Det är en lågbudgetfilm, en indiefilm som har en del konstnärliga inslag, men som aldrig går till överdrift. Det är även en intressant blandning av komedi, romantik och drama där man aldrig kan vara säker på vart det ska leda eller vad Billy (Gallo) ska göra härnäst.



Billy visar tidigt prov på sina underliga sidor när han utan direkt anledning kidnappar Layla (Christina Ricci) när hon är på danskurs. Han är relativt aggressiv och temperamentsfull runt henne, helt enkelt oberäknelig. Hon verkar inte direkt rädd för honom trots detta, förmodligen för att han ändå uppvisar en viss charm.



När det så är dags att träffa Billys föräldrar instruerar han henne om hur hon ska bete sig. De ska vara lyckligt gifta, hon ska heta Wendy Balsam och givetvis vara övertygande och älskvärd. Vad man får är en minst sagt dysfunktionell familj där mamma Jan (Anjelica Huston) är ett stort Buffalo Bills-fan (amerikansk fotboll) medan pappa Jimmy (Ben Gazzara) är en gammal sångare, vilket väcker Laylas intresse. Här sjunger sedan Jimmy en fin låt för henne, en låt som en viss Vincent Gallo Sr. står för, alltså Vincent Gallos far.



Efter att ha sett denna film är det lite av ett mysterium att Vincent Gallo inte är mer känd som skådespelare. Killen kan agera och gör det övertygande. Frågan är bara om det inte är så att han kanske spelar sig själv då han lär vara lite speciell även i verkligheten. Karaktären han spelar är iaf väldigt egenkär och det inbringar en del skratt i sig. Filmen utspelar sig även i hans hemstad Buffalo och de minnesvärda scenerna hemma hos föräldrarna är inspelade i hans riktiga barndomshem. Här bjuds man för övrigt på finurligt foto när de fyra sitter runt matbordet och man filmat på ett speciellt sätt, något som lär vara en hyllning till japanske regissören Yasujirô Ozu.



Förutom Vincent Gallo får man även bra prestationer av Christina Ricci som aldrig tillhört mina favoriter, men som har något speciellt över sig vilket funkar här. Anjelica Huston och Ben Gazzara är som gjorda i rollerna som hans föräldrar. De har ett skönt samspel och är så där lagom dysfunktionella utan att gå till överdrift. Och så har man 70-tals ikonen Jan-Michael Vincent som tyvärr är rejält sliten, men som jag inte kan låta bli att bli glad över att se här.



Filmens lättsamma stil i kombination med Billys plötsliga utbrott och inblick i hans konstiga familj gör att man känner en stor osäkerhet inför andra halvan av filmen. Vart det hela ska leda och vad Billy tänker göra är en stor gåta. Det är något som ger filmen lite spänning och gör att man bibehåller intresset. Tempot är relativt långsamt, vilket är bra i den här typen av film. Filmens upplösning ger blandade känslor. Man bjuds på två alternativa slutscenarier, varav båda funkar, men där jag nog personligen föredrar det första alternativet.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3

10 kommentarer:

  1. Tack för påminnelsen! Har velat se den här ett tag men det har inte blivit av. Yasujirô Ozu låter ju inte helt fel. ;)

    Sen verkar ju soundtracket härligt med Yes och King Crimson!

    SvaraRadera
    Svar
    1. svartnoir: Ja, det är en helt klart lite annorlunda film. Inte direkt revolutionerande, men inte mainstream direkt.

      Soundtracket tänkte jag faktiskt inte särskilt mycket på, förutom sången av Vincent Gallo Sr. som är svår att missa ;)

      Radera
  2. Svar
    1. dominic: Välkommen hit! Ja, Ricci har ett unikt utseende och besitter även en del fina skådespelarkvalitéer.

      Radera
  3. Ett tag såg jag och min fru i stort sett bara lite mindre publikfriande filmer. Blev mkt tyskt o franskt snabbt många idiefilmer. Den här var en av många filmer vi såg och gillade. Håller med om Gallo - han är en bra skådis men verkar vara "besvärlig" att jobba med om man ska tro på skvallret. Såg Essential killing härom veckan - helt ok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Låter trevligt det där och jag håller med, denna gillade jag också. Man visste inte riktigt vart den skulle ta vägen, vilket bara var positivt.

      Radera
  4. Åh, en gammal indie/kultfavorit. Det här var en av de första filmer som fick att mig inse att det fanns mer filmer än de vanliga. Minns att jag blev väldigt fascinerad men minns egentligen inget av filmen förutom att jag tyckte Ricci såg så konstigt ut, som ett stort barn (ett riktigt babyface). Ja, Gallo verkar vara något av ett mysterium.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Du har rätt, har läst att denna är en kultfavorit i indiesammanhang, och det kan man förstå.

      Ricci har ett speciellt utseende, minst sagt. Baby-face är passande, haha. Grejen är också den att det är svårt att veta om hon är 18 eller 28 (även om hon ser ut som typ 15 här).

      Radera
  5. Jag gillar oftast Ricci, hon sprider sig verkligen brett med sina filmer. Här var det väl snarare karaktärerna som jag inte fixade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Det kan jag förstå, att du inte föll för karaktärerna. De är inte direkt älskvärda om man säger så ;) Fast föräldrarna minns jag som klart bra. En udda film är det så det blir lätt fågel eller fisk i betyg.

      Radera