onsdagen den 11:e juli 2012

City of God



Titel: Cidade de Deus / City of God / Guds stad
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Brasilien
År: 2002
Regi: Fernando Meirelles
I rollerna: Alexandre Rodrigues, Leandro Firmino, Phellipe Haagensen, Alice Braga

Handling: Raketen, som han kallas av vännerna, växer upp i en av Rios kåkstäder där våld och brutala gänguppgörelser är en del av vardagen. För att hålla sig vid liv utan att vara delaktig i gängens verksamheter och åtnjuta deras beskydd tvingas Raketen att balansera mellan lojaliteter och gängledares välvilja.

Omdöme: I en värld helt otänkbar för de flesta av oss är det droger och vapen som gäller. Detta är vardagen i de brasilianska kåkstäderna under 60- och 70-talet. Denna verklighetsbaserade historia följer ett par barn/ungdomar som växer upp i kåkstäderna och går från att se sina äldre bröder leka rövare till att de själva styr drogverksamheten och sätter skräck i ett helt samhälle.



En av alla som växer upp under dessa förhållanden är Raketen (Alexandre Rodrigues) vars storebror är en av de ökända banditerna under 60-talet. Men Raketen själv försöker hålla sig borta från den kriminella banan och plugga istället. Hans största dröm och passion är fotografi. Här berättar han historien om sin väg där de kriminella ligorna, ledda av Lillen, Moroten, Svartingen och de övriga, ständigt slåss om makten runt omkring honom.



Det är oundvikligt att inte komma in i världen som presenteras. Man använde sig till stora delar av amatörskådespelare, barn och ungdomar mellan 6 och 20 år som kom från kåkstäderna. Man valde ut flera hundra som under fem månaders tid fick gå på så kallade "workshops" där de dagligen fick lära sig om skådespeleri, hantera kameranärvaron och en massa coaching. På så vis var sedan de utvalda redo när inspelningen väl kom igång och kände sig komfortabla med sina roller och att ha en kamera på sig hela tiden.



Det känns hur minutiöst planerat och genomtänkt allt är när man ser filmen. Man hade t.ex. spelat in en kortfilm på plats där långfilmen sedan spelades in, inte bara för att skådespelarna skulle vänja sig, men även för att rent cinematografiskt hitta rätt stil och vinklar. Detta ledde till att man bjuds på en riktigt snygg yta som kombineras ypperligt med filmens berättelse och berättarteknik som funkar väl.



Att det händer mycket i ett högt tempo är nästan en underdrift. Många karaktärer dyker upp, många smeknamn får man lära sig, men sällan blir det krångligt eller svårt att hänga med. Man presenterar flera karaktärer lite mer djupgående och hoppar friskt i handlingen, men aldrig så att det känns som man frångår konceptet eller att man gör det bara för effektens skull. Här är allt genomtänkt och genomarbetat så det klaffar i princip till 100%.



Filmen har flera starka, gripande och högst minnesvärda scener. En av dem är när en liten pojke i "knatteligan" tillfångatas av Lillens liga (eller Lilla Zé som han senare kallas). Pojken börjar gråta och fruktar för sitt liv. Denna prestation är en av de starkaste och mest realistiska man kan se av en barnskådespelare. I själva verket hade han aldrig spelat tidigare och anledningen till att han lär ha varit så duktig var att han tänkte på sin värsta mardröm - tandvärk...



Ett tag känns det som filmen fokuserar lite för mycket på de rivaliserande gängen och deras krig. Det blir en sjuhelsikes massa skjutande, dödande och man tappar nästan intresset ett tag. Men då skiftar man till Raketen som får ta filmen i hamn där gänguppgörelsen blir en viktig del i hans historia. Var filmen en femma som jag tyckte när jag såg filmen när den kom eller "bara" en stark fyra ? Kanske är det inte en perfekt film, men den är så pass bra att den är värd sitt betyg.



5 - Skådespelare
5 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
5 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.7

2 kommentarer:

  1. Var ett bra tag sedan jag såg den men är nog böjd att hålla med dig om betyget. Mycket bra film som jag fortfarande tänker på av o till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Jag hade inte heller sett den sen den kom. Har för mig att jag såg den utomlands också och hade inte hört talas om den. Imponerad blev man och den håller alltså än idag.

      Riktigt konstigt att den fick fyra Oscarsnomineringar, men INTE för bästa utländska film (där den givetvis hade vunnit).

      Radera