torsdagen den 5:e juli 2012

The Client



Titel: The Client / Klienten
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: Joel Schumacher
I rollerna: Brad Renfro, Susan Sarandon, Tommy Lee Jones, Mary-Louise Parker, J.T. Walsh, Anthony LaPaglia, Anthony Edwards, William H. Macy

Handling: En åklagare på jakt efter en mördare. En advokat som spelar ett högt spel. En pojke som vet för mycket.

Omdöme: Var lite osäker på om det skulle bli en första titt eller en omtitt av den här filmen. Det visade sig bli en första titt då det helt enkelt var så att jag inte hade sett den tidigare. Själva grundstoryn med en ung pojke som blir ett viktigt vittne och sedan måste skyddas påminde om Harrison Ford-filmen Witness (1985). Men likheterna visade sig vara minimala.



Brad Renfro, i sin debutroll, spelar 11-årige Mark Sway som en dag är ute i skogen och tjuvröker med sin yngre bror. Där blir han vittne till ett självmord, men innan dess berättar mannen om sina mörka hemligheter. Mark vet nu något som kan fälla några hänsynslösa gangsters och FBI vill veta vad det är. Mark anlitar dock advokaten Reggie Love (Susan Sarandon) för att få hjälp.



Renfro var bara 11-12 år när filmen spelades in, men känns vuxen för sin ålder. Han har en självsäker stil och hanterar rollen överraskande bra för en debutant. Däremot är hans karaktär inte lika bra. Att han är kaxig och småotrevlig hela tiden har jag inga problem med då det leder till några roliga repliker. Problemet är dock att han är för smart och tar sig an de vuxna på ett overkligt sätt. Det sänker trovärdigheten för hela filmen faktiskt.



Lite kort om Brad Renfro som aldrig blev någon stor skådespelare, även om han alltså är duktig här och även funkade i Bully (2001), hans personliga favoritfilm. Tyvärr började han med droger som många andra ungdomsskådisar gör/gjorde och efter ett drogmissbruk som varade i över tio år dog han 2008, 25 år gammal.



Det blir aldrig direkt spännande, vilket en sån här film ska vara för att funka. Susan Sarandon som advokaten och Tommy Lee Jones som åklagaren är båda stabila även om de inte tillhör favoritskådespelarna för egen del. Båda har en tendens att kännas tillgjorda och lite falska, men här är det som tur är lite mer nedtonat.



Filmen är faktiskt lite av en besvikelse. Det blir sällan spännande och när man har barn i huvudrollen blir det lätt så eftersom man vet att de klarar sig. Men här blir det än mer påtagligt då pojken är smartare än de vuxna medan skurkarna är ett gäng klåpare med Anthony LaPaglia i spetsen (som spelar en riktigt töntig karaktär kallad "Barry the Blade"). Även musiken, som mestadels är helt ok av Howard Shore, har en tendens att bli för hjälteaktig vilket givetvis även sänker helheten.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.5

4 kommentarer:

  1. "Det blir sällan spännande".

    Jag undrar om vi sett samma film? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Haha, ja kanske var det en barntillåten version jag såg ;) Nej, men vad jag syftar på är att ungen blir omöjlig att komma åt, inte för att han är så väl skyddad, men för att han överlistar yrkesmördare och liknande. Då blir det inte spännande för min del. Och musiken drar till med hjältetoner lite här och där vilket gör att man genast vet vad det är för typ av film.

      Radera
  2. Ja! Precis! Det är en SPÄNNANDE film! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Haha, olika uppfattning om vad som är spännande ser jag ;)

      Radera