onsdag 19 september 2012

Splendor in the Grass



Titel: Splendor in the Grass / Feber i blodet
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1961
Regi: Elia Kazan
I rollerna: Natalie Wood, Warren Beatty, Pat Hingle, Sandy Dennis

Handling: Bud och Deanie är ett ungt kärlekspar vars känslor undertrycks och planer grusas av vuxenvärldens press. Bud tvingas att söka till Yale, och under skolans sista termin glider de två isär. Deanie glider längre och längre in i en galenskap framtvingad av det avstånd Bud håller till henne och hennes känsla av otillräcklighet.

Omdöme: Bud Stamper (Warren Beatty) är son till en rik oljemagnat, Ace Stamper (Pat Hingle). Bud och Deanie Loomis (Natalie Wood) är förälskade, men deras kärlek är inte utan problem. Deanie är nämligen en fin flicka som inte vill mer än kyssas innan de gift sig. Bud förstår det, men eftersom han i princip tvingas av sin far att gå på college i fyra år är giftermål inte aktuellt i nuläget.



Situationen mellan Bud och Deanie blir allt mer tryckt och inte blir det lättare när Buds pappa och Deanies mamma på olika sätt sätter press på dem. Det faktum att Bud kommer från en rik familj medan Deanie kommer från en arbetarfamilj och är fattigare, spelar egentligen ingen roll. Det är allt runt omkring som gör att de känner frustration och glider ifrån varandra, trots att de verkligen är förälskade.



Warren Beatty skulle här komma att göra sin långfilmsdebut som kom att leda till en framgångsrik Hollywoodkarriär med hela fjorton Oscarsnomineringar (för skådespeleri, regi och manus) med en Oscarsvinst för regi av filmen Reds (1981). Han funkar bra i rollen som den sympatiske, men frustrerade killen som inte har något lätt val att göra. Man märker även att han har något lite extra och inte bara är med för sitt utseende.



Natalie Wood å andra sidan får en lite djupare roll att jobba med där hon till en början är den söta och snälla flickan till att få mentala problem. Hon är inte alltid helt övertygande, men på det stora hela gör hon det bra. Man vet aldrig hur långt det ska gå vilket är en av filmens styrkor. Vid sidan av Beatty och Wood så är Pat Hingle den som klarar sig bäst i rollen som Buds far. Han påminner även ganska mycket om Nick Nolte med sin röst och beslutsamhet.



Filmen får en vändning ungefär halvvägs in som gör att det blir lite allvarligare. Men på det stora hela saknas ändå de ordentliga känslorna, vare sig det är romantiska eller de mer gripande känslorna. Tror kanske att jag hade förväntat mig något mer melodramatiskt i stil med ett par fina Douglas Sirk-filmer. Hade man känt mer för karaktärerna hade det nog också blivit mycket bättre. Uppenbarligen finns det många som gör just det då filmen ses lite som en klassiker. Det bör även tilläggas att filmen utspelar sig i slutet av 1920-talet, något som nog är till dess nackdel även om man lätt glömmer bort det.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar