Mina favoritfilmer - 2004

Ett starkt filmår där åtminstone de fem första filmerna är riktigt bra och kunde ha varit i topp många andra år. En bra blandning av olika typer av filmer var det också.

Antal sedda filmer: 104
(5/5-16)

På topp tio återfinns filmer från:

7 USA
1 Tyskland
1 Sydkorea
1 Italien

Uppdatering: Plats #10 (The Notebook) tas bort från topp tio och ersätts med The Consequences of Love som placerar sig som #6. 6/6-13


#10 The Butterfly Effect (Eric Bress & J. Mackye Gruber)



En ung man kämpar med att komma över jobbiga minnen från sin barndom. Han upptäcker en teknik som gör det möjligt att resa i tiden och han börjar ändra sin historia för att bli av med sina obehagliga barndomsminnen. Vad han inte räknat med är att varje förändring i det förflutna också förändrar hans framtid.

Sällan blir man så överraskad av en film som denna där man har en skådespelare i huvudrollen som man vanligtvis inte gillar särskilt mycket. Men Ashton Kutcher funkar bra här i en film som vågar ta ut svängarna och bli känslosam.


#9 The Bourne Supremacy (Paul Greengrass)



Jason Bourne har levt i fred i två år, men nu hinner hans förflutna ikapp honom och han blir åter tvungen att ta itu med problemen från sitt tidigare liv. En okänd man sänder en lönnmördare efter Jason, och CIA misstänker honom för att ha mördat två av deras agenter under ett uppdrag i Berlin.

Den i mitt tycke bästa Bourne-filmen som visar upp en mänsklig agent och där man bjuds på tät spänning och action, utan att för den delen gå över gränsen.


#8 The Incredibles (Brad Bird)



Vi får följa en familj som består av hemliga superhjältar, vilka försöker leva ett alldeles vanligt, tillbakadraget förortsliv. Vardagslivet har sin gilla gång tills de en dag måste ge sig ut på ett räddningsuppdrag, och det är inte vilket uppdrag som helst - de måste rädda världen.

En av de främsta animerade filmerna och det faktum att man lyckats så väl med superhjältetemat är ett plus. Finns mycket att gilla och humorn fungerar bra i denna actionspäckade historia.


#7 A Moment to Remember (John H. Lee)



Soo-jin har lätt för att glömma saker, något som gör att hon för första gången träffar Chul-soo av en slump. En dag får hon via sin far kontakt med samme man, som hon genast fastnar för. De påbörjar ett förhållande, men både han och hon tvekar inför att introducera honom för hennes föräldrar.

Förmodligen den bästa romantiska korean jag sett och den har det mesta en sån här typ av film ska ha. Sorglig, vacker och romantisk på alla de rätta sätten.


#6 The Consequences of Love (Paolo Sorrentino)



I caféet på ett hotell i Schweiz sitter en ensam italiensk affärsman i 50-års åldern vid fönstret, vilket han har gjort varje dag i åtta år. Vad väntar han på? Vad tänker han på? Vem är han?

En sån där filmupplevelse som bjuder på något speciellt av en film man inte vet något om på förhand och inte förväntar sig så mycket av. Genomtänkt, snygg och välgjord på alla sätt och vis.


#5 Hotel Rwanda (Terry George)



En film om folkmordet i Rwanda 1994. Bygger på verkliga händelser kring hotellägaren Paul Rusesabagina som gömde tutsiflyktingar i sitt hotell under hutumilisens härjningar, då över 800.000 människor slogs ihjäl.

Tung och ytterst välspelad film där Don Cheadle gör en prestation som kunde belönats med en Oscar. Fungerar rakt igenom och skapar en tryckt stämning.


#4 Crash (Paul Haggis)



Crash utspelar sig i ett rasistiskt Los Angeles, där polisen och hela rättssystemet har surnat. En bilolycka i Los Angeles knyter samman en grupp främlingar, där de tvingas ta beslut som ställer deras moral på sin spets och tvingar dem att leva med resultatet av sina handlingar.

Fungerar förvånansvärt bra även vid omtitt, mycket tack vare flera bra och intressanta historier som länkas samman. Är givetvis som starkast första gången man ser den. Det mesta faller på plats i denna Oscarsvinnare.


#3 Million Dollar Baby (Clint Eastwood)



En f.d. proffsboxare driver en boxningsklubb där det en dag dyker upp en tjej som bestämt sig för att bli proffsboxare. Han är inte intresserad av att hjälpa henne, och är övertygad om att hon kommer att misslyckas. Hon är envis och börjar träna på egen hand. Snart har klubbens allt i allo fått upp ögonen för hennes talang och börjar coacha henne. Motgångar och folkets misstro byts snart i framgång och beundran.

Oerhört gripande och känslomässig film som välförtjänt vann Oscarn med Clint Eastwoods fina regi. Starka prestationer och en upplösning som man inte riktigt var beredd på när man såg filmen första gången. Håller även väl vid omtitt.


#2 Der Untergang (Oliver Hirschbiegel)



Året är 1945. Platsen är Berlin och Hitlers bunker. Adolf Hitlers privatsekreterare, 25-åriga Traudl Junge, fortsätter sitt arbete alltmedan Tredje Riket går mot sitt slut och de allierades bomber rasar över ett Berlin i spillror. Hitlers dagar är räknade. Men vad hände egentligen de sista dygnen ?

Bruno Ganz gör en sjuhelsikes stark prestation som Adolf Hitler, men filmen i sig är också utomordentligt bra. Till stora delar utspelar det sig nere i bunkern vilket ger filmen en intim och tät känsla som aldrig släpper greppet.


#1 Collateral (Michael Mann)



Max har i tolv år arbetat som taxichaufför i Los Angeles. En sen kväll får han en ovanlig kund, Vincent. Han är yrkesmördare, kontrakterad av en narkotikakartell för att lokalisera och tysta nyckelvittnen inför en kommande rättegång. Detta är kvällen då deras liv kolliderar...

Får till stämningen perfekt och bjuder på en hel del härliga scener och situationer. Tom Cruise visar en sida man aldrig sett tidigare, och gör det övertygande. Finns det något som kunde varit lite bättre så är det den avslutande delen.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

A Very Long Engagement
The Aviator
Dawn of the Dead
El habitante incierto / The Uninvited Guest
In My Father's Den
Layer Cake
The Machinist
Maria Full of Grace
Miracle
Nobody Knows
The Notebook
Saw
Sommersturm

---

Sämsta filmen: The Alamo

Skräpfilm man ångrar att man gick och såg på bio.


Största besvikelsen: The Assassination of Richard Nixon

Inte direkt dålig, men jag hade förväntat mig så mycket mer. Skulle kanske uppskatta den mer om jag såg om den.

Mina favoritfilmer - 2005

Inte alls lätt att välja ordning på dessa filmer. Och än svårare att välja den som jag tycker mest om då det är många bra, men ingen utmärkt film som verkligen sticker ut. Ordningen skulle därför kunna vara rejält annorlunda.

Antal sedda filmer: 92
(5/5-16)

På topp tio återfinns filmer från:

7 USA
1 Sydkorea
1 Tyskland
1 Frankrike

Uppdatering: Plats #4 (Harsh Times) och plats #3 (Antikörper) byter plats med varandra. 15/12-13

Uppdatering: Plats #5 (Me and You and Everyone We Know) går ner till plats #7 medan plats #6 (Grizzly Man) och plats #7 (Le couperet) klättrar till plats #5 respektive #6. 14/01-15

Uppdatering: Plats #8 (Munich) går upp till plats #2. 26/8-16


#10 A History of Violence (David Cronenberg)



Tom Stall är en respekterad medborgare och familjefar som driver en lunchrestaurang i en liten stad. När det en dag dyker upp två hänsynslösa brottslingar på hans restaurang, blir han tvungen att döda dem i självförsvar. Han blir stadens hjälte, men all mediauppmärksamhet gör att ett par maffiatyper från storstaden dyker upp och påstår att han är någon annan än han utger sig för att vara...

I grund och botten ett familjedrama, men där Cronenberg slänger in ett par scener som slår till med full kraft. Viggo Mortensen är stabil i huvudrollen och det hela blir till en relativt stark film.


#9 The Squid and the Whale (Noah Baumbach)



Fadern i en familj hävdar att han en gång har varit en stor författare men han nöjer sig nu med att jobba som lärare. När modern märker att hon har talang för att skriva så delas familjen av svartsjuka. De separerar och delar på vårdnaden om sina två söner. Modern börjar också träffa den ena sonens tennislärare medan fadern har en affär med en av sina elever, som hans ena son också är intresserad av.

En klart trevlig indiefilm som baseras på regissörens egen uppväxt, något som nog är hemligheten bakom varför det funkar så bra. Både dramatisk och med rätt mängd humor för att det ska funka.


#8 Me and You and Everyone We Know (Miranda July)



Christine Jesperson är en kontaktsökande performance-artist som använder sig av sina unika artistiska visioner för att närma sig den eller det hon vill ha. Richard Swersey är en nyligen frånskild skoförsäljare och far till två pojkar, och han väntar på att något fantastiskt ska hända i hans liv. Men när han möter den betagande Christine drabbas han av panik.

På förhand lät det här som en film jag inte riktigt brukar gilla, men det är en typisk festival-favorit som går hem hos de flesta och så även hos mig. Varm, rolig och skön film som lyckas med det mesta. Lite grov humor på sina håll, men det gör också att den sticker ut lite.


#7 Le couperet (Costa-Gavras)



Bruno Davert är en viktig person inom pappersindustrin. När han får sparken av ekonomiska skäl är han beredd att göra vad som helst för att få tillbaka sitt jobb, till och med att mörda sina konkurrenter.

Costa-Gavras hade sin storhetsperiod under främst 70-talet, men med denna thrillerkomedi lyckas han förträffligt bra. Huvudkaraktären är riktigt skön och spelas klockrent av José Garcia.


#6 Grizzly Man (Werner Herzog)



I tretton somrar dokumenterade Timothy Treadwell sitt liv bland Alaskas grizzlybjörnar. Han var medveten om farorna men såg sig som björnarnas beskyddare och såg sin uppgift att leva och dö för dem. Filmen består till stor del av Treadwells eget filmmaterial.

Det är svårt att inte bli charmad av denna dokumentär och dess huvudperson Timothy Treadwell. Werner Herzog har verkligen fått till det och att filmen inte ens blev Oscarsnominerad är lite av ett mysterium.


#5 Antikörper (Christian Alvart)



För några år sedan skakades en liten by av ett brutalt mord på en ung flicka. Byns poliskonstapel, Michael Martens, är fortfarande besatt av mordet och av att finna den som verkligen gjorde det. När Tysklands värste seriemördare, Gabriel Engel, grips och erkänner morden på 13 pojkar, utförda på liknande vis, drar alla i byn en lättnadens suck, men Michael tvivlar. För att få reda på om Engel är gärningsmannen, eller om han fortfarande kan finnas i byn, åker Michael till Berlin för att prata med seriemördaren.

Helt klart en liten tysk pärla som man lätt skulle kunna kalla för den tyska motsvarigheten till När lammen tystnar. Filmens kanske enda riktiga svaghet är dess upplösning, men som helhet är det här en både spännande och stämningsfull thriller.


#4 Harsh Times (David Ayer)



Jim Davis är en f.d. Army Ranger som nyligen lämnat sin tjänst, men lider fortfarande av mardrömmar av sin yrkesutövning. Medan han söker en tjänst hos polisen i Los Angeles som kommer att hjälpa honom att gifta sig med sin mexikanska flickvän och föra in henne i USA, dödar Jim tid genom att hänga med sin kompis Mike som söker jobb.

En film som börjar lite så där innan man verkligen går på djupet. Riktigt bra skådespelarprestationer och en nedåtgående spiral som bara inte kan sluta väl för de inblandade.


#3 Batman Begins (Christopher Nolan)



Det här är berättelsen om hur miljardären Bruce Wayne blir Batman och hur han tar sig an packet i Gotham City, en stad som förfallit sedan Waynes föräldrar mördats i hans tidiga barndom.

En lyckad superhjältefilm där karaktärerna får mycket utrymme och man låter bygga upp storyn på ett bra sätt. Actionsekvenserna är kanske inte på topp, men det viktigaste här är hur det hela berättas.


#2 Munich (Steven Spielberg)



Under de Olympiska spelen i München 1972, togs elva israeliska idrottsmän gisslan och mördades av en palestinsk terroristgrupp kallad Svarta September. Den israeliska regeringen sätter samman en grupp Mossad-agenter för att slå tillbaka, leta upp de ansvariga och låta avrätta dem.

En av få nya Spielberg-filmer som lyckas och det mycket tack vare att filmen känns realistisk och är ganska mörk. Det baseras på verkliga händelser så det är givetvis ett plus. Sista biten kunde varit lite bättre, men överlag är det en rakt igenom bra film.


#1 A Bittersweet Life (Kim Jee-woon)



Den unge hotellchefen Sun-woo skall på sin egen chefs begäran bevaka dennes unga flickvän när chefen skall ut och resa. När Sun-woo väljer att inte avslöja hennes otrohet startar en blodig kedja av hämndaktioner.

En av de bättre koreanska filmerna från 2000-talet och en som håller vid omtitt. Blev faktiskt bättre vid omtitt och bildspråket är riktigt snyggt filmen igenom. Man bjuds på det mesta en bra korean ska innehålla.


Några filmer som slogs om platser på listan var:

Constantine
The Descent
March of the Penguins
The Matador
Match Point
Stestí / Something Like Happiness
Wedding Crashers

---

Sämsta filmen: Tideland

Ett bottennapp som endast räddas (lite) av den duktiga flickan i huvudrollen.


Största besvikelsen: The Interpreter

Upplagt för en tät och spännande thriller, men det är långt ifrån det slutresultatet. Minns även att slutet var det absolut sämsta de kunde välja, vilket bara sänkte filmen ännu mer.

Laura

Titel: Laura
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1944
Regi: Otto Preminger
I rollerna: Dana Andrews, Gene Tierney, Clifton Webb, Vincent Price

Handling: Polisdetektiven Mark McPherson undersöker mordet på Laura. McPherson bygger upp en mental bild av den döda kvinnan från de vittnesmål han får, han blir också hjälpt av en målning av Laura. Men vem skulle vilja mörda en kvinna som verkar ha fått alla män att bli förälskade i henne? McPherson börjar själv bli förälskad i Laura och en natt händer något bisarrt som får honom att se på fallet med nya ögon.

Omdöme: När jag såg den här klassiska film-noiren för länge sen blev jag väldigt förtjust i den. Det är inte den typiska mörka noiren utan här är det fyllt med humor. Den kvicka dialogen utmärker sig, men även Laura, spelad av vackra Gene Tierney. Hon är inte direkt en femme fatale som förför och lurar sina män, men hon har en dragningskraft som gör att männen slåss om att få henne.



En av alla som blir betuttad i Laura är Waldo Lydecker (Clifton Webb), en duktig och välkänd kolumnist och författare. Det är även han som agerar berättarröst till historien, även om det till en början var tänkt att man skulle ha fler berättarröster och berätta historien från fler perspektiv. Waldo är även förtjust i mysterier och mordhistorier, så han följer helt enkelt med polisdetektiven Mark McPherson (Dana Andrews) när denna utför sin utredning.



Det är lite kul att Dana Andrews här faktiskt påminner om Michael Fassbender, både till utseendet och en del skådespelarmässigt. Han är nog även den enda som håller en nedtonad stil medan de övriga är uppspelta och uppenbart påverkade av det som hänt. Däremot är det utan tvekan Clifton Webb som ger den bästa prestationen. Han är riktigt rolig med sina sarkastiska kommentarer och har hela tiden en skönt arrogant och snobbig attityd, särskilt gentemot sin konkurrent, playboyen Shelby Carpenter (Vincent Price).



På tal om Clifton Webb så kom detta att bli hans första film sedan stumfilmseran. Han hade inte gjort en film sedan 1930. En av orsakerna var att han på den tiden var känd i Hollywood som homosexuell, vilket försvårade hans karriär. Men efter denna roll, som gav honom en Oscarsnominering, fick han en fin karriär med bl.a. ytterligare två Oscarsnomineringar under 40-talet.



Något som man lägger märke till tidigt är filmens eleganta svartvita foto. Hade man inte vetat att filmen var från 1944 hade man utan problem trott att den var nyare än så. Mycket riktigt blev filmen även Oscarsbelönad för bästa foto. Och med tanke på att det är en 40-tals noir så är den väldigt ljus, något som passar bra till filmens lite lättsammare ton.



En av de mest kända inom genren film-noir är det här en klassiker som lyckas bra med det mesta. Filmens ledmotiv passar utmärkt även det och har i flera kretsar blivit välkänt. Man blir nästan lite hypnotiserad av detta fina ledmotiv. Filmen som helhet känns kanske inte lika underbar som första gången jag såg den, men det är en trevlig upplevelse och alltså inte så mörk som många andra filmer i genren.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.1