tisdag 22 januari 2013

White Heat



Titel: White Heat / Glödhett
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1949
Regi: Raoul Walsh
I rollerna: James Cagney, Edmond O'Brien, Virginia Mayo, Steve Cochran

Handling: Plågad av fruktansvärd huvudvärk och starkt knuten till sin mamma är Cody Jarrett en excentrisk och sadistisk ledare för ett gäng tjuvar. Han hamnar i fängelse och fortsätter styra sitt gäng därifrån. Cody har vänner såväl innanför som utanför murarna, frågan är bara vilka man kan lita på...

Omdöme: I en av James Cagneys paradroller spelar han Cody Jarrett där han både får spela elak och smått galen. Han får då och då extrem huvudvärk, något även hans far lär ha fått tampas med. Cody är gift med vackra Verna (Virginia Mayo), som i sin tur vänstrar med Big Ed (Steve Cochran) som är en av de hårda grabbarna i Codys gäng. Eftersom Cody är självupptagen och planerar allt för gänget, tar han hjälp av sin kära mor som håller koll på gänget åt honom.



Jarrett-gänget är kända hos polisen sedan tidigare och när de kommer dem på spåren, efter ett brutalt tågrån där fyra personer miste livet, låter de sin bästa undercover-polis Hank Fallon/Vic Pardo (Edmond O'Brien) infiltrera gänget. Han tar chansen att komma nära Cody när han placeras i samma fängelsecell. Hans uppdrag blir att ta reda på vem som planerar stötarna då de vet att Cody inte är hjärnan bakom allt.



Det är en film som genast slänger in en i hetluften när Cody och hans gäng begår tågrånet i början av filmen. Man förstår genast att Cody är en elak typ som är skoningslös mot allt och alla, även de egna. Han har dock en svaghet, kanske två. Det är mamman som han inte kan vara utan och så är det hans återkommande migrän som slår ut honom totalt i ett par minuter.



Något filmen lyckas med är att få flera delar att klaffa under filmens gång. Det är Cody, det är undercover-polisen, affären mellan Codys fru Verna och Big Ed samt polisens spaningsarbete. Allt detta vrids upp allt mer när man närmar sig filmens upplösning. Filmens avslutande tio minuter blir klassiska och täta, med ett undantag - musiken. Den blir för skrikig under detta avslutande parti efter att ha varit helt ok under resten av filmen.



Det går inte att prata om den här filmen utan att säga lite om favoriten James Cagney. I mitt tycke gör han inte sin absolut främsta prestation här, men det är en väldigt typisk roll för honom. Han känns helt naturlig i gangsterrollen, trots att han är långt ifrån störst rent fysiskt sett. Men det är också det som gör honom så underhållande i roller som dessa. Att hans karaktär Cody blir spritt språngande galen mot slutet blir också lite kul att se.



Filmen känns inte lika stark rakt igenom som jag mindes den som. En sak som kunde gjort den bättre hade varit om man trimmat ner speltiden lite. Nu är den på nästan två timmar och det behövs inte. Sen hade den kunnat vara lite mer spännande på sina håll, vilket kortare speltid nog hade fixat. Räknas delvis som film-noir, men detta är en gangsterfilm. Trots allt är det åtminstone en svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.2

2 kommentarer:

  1. Nu var det ett bra tag sedan jag såg den, men minns i alla fall White Heat som fruktansvärt spännande. Cagney är sällan tråkig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Spännande är den, och ganska fartfylld också. Men ändå var det något som gjorde att den inte kom upp på den nivå jag tyckte den var när jag såg den första gången. Å andra sidan kan det ha att göra med att man inte riktigt kände för den sortens film när man såg den...

      Och ja, James Cagney är aldrig fel ;)

      Radera