torsdag 28 mars 2013

Silver Streak



Titel: Silver Streak / Chicagoexpressen
Genre: Komedi/Mysterium/Romantik/Action/Thriller
Land: USA
År: 1976
Regi: Arthur Hiller
I rollerna: Gene Wilder, Richard Pryor, Jill Clayburgh, Patrick McGoohan, Ned Beatty

Handling: En förläggare på resa med tåg från Los Angeles till Chicago tror att han ser en mördad man slängas av tåget. När han inte hittar någon som tror på vad han sett börjar han att undersöka saken på egen hand. Allt han uppnår är att själv bli mördarens nästa måltavla.

Omdöme: Det här är en sån där film man växte upp med och som tillsammans med Foul Play (1978) är ett exempel på underhållande thriller/komedi som det kom ett par filmer av under 70-talet. I dessa båda fall var det Colin Higgins som stod för manus (han regisserade även Foul Play) och man märker att han var Hitchcock-inspirerad. Personligen föredrar jag Foul Play, men de två funkar bra som combo.



Gene Wilder spelar George som vill koppla av och ha lite "tråkigt" som han säger för att kunna läsa en bra bok när han tar sig från Los Angeles till Chicago. Ombord tåget händer det dock tillräckligt för att hålla George vaken under hela resan. Han träffar den vackra Hilly (Jill Clayburgh) som han tar några glas champagne och har trevligt med. Men framförallt är han övertygad om att han ser en mördad man, en professor, bli dumpad av tåget. Han själv är den enda som sett det och inser snart att han är mitt i en mordkomplott.



Richard Pryor, som tjuven Grover, dyker inte upp förrän en timme in i filmen. Han och Wilder blev ett känt och omtyckt radarpar och detta var första filmen de spelade i mot varandra. Pryor tillför helt klart något välkommet när filmen blivit lite ojämn och börjar gå på lite sparlåga. Deras samspel är som vanligt bra och roligt. Just humorn funkar på sina håll mycket bra och bjuder på en del skratt. Själva mysteriet/thriller- delen är kanske något svagare, särskilt när man sett filmen ett antal gånger förr och vet hur det ligger till.



Patrick McGoohan spelar huvudskurken på ett typiskt arrogant brittiskt sätt. Han har även några medhjälpare där bl.a. Richard Kiel dyker upp med sina ståltänder (och mustasch) som han sedan blev världskänd för i två Bond-filmer som karaktären "Jaws". Han är inte alls lika skräckinjagande här, men man lägger givetvis märke till honom. Sen är det något med filmer som utspelas på tåg. Det är liksom mysigt och har man en mordgåta plus humor så blir det åtminstone sevärt. En något svag, men ändå stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

2 kommentarer:

  1. Var ett tag sedan men minns den här filmen bättre än Foul Play. Patrick McGoohan är alltid bra som skurk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Ok, minns du bara filmen bättre eller minns du den som bättre än Foul Play? Personligen håller jag nog Foul Play som den bättre av de två, men båda har något jag gillar. Det är två lättsamma mysterium helt enkelt.

      Radera