söndag 17 mars 2013

The Brother from Another Planet



Titel: The Brother from Another Planet / En svart man från yttre rymden
Genre: Komedi/Sci-Fi/Drama
Land: USA
År: 1984
Regi: John Sayles
I rollerna: Joe Morton, Steve James, John Sayles, David Strathairn

Handling: En utomjording som har rymt till jorden kraschlandar i nutida (-84) New York. Bortsett från att han är stum och sina märkliga fötter ser han ut som vilken svart man som helst i New York och försöker anpassa sig till denna nya värld. Under tiden anländer två utomjordiska prisjägare, på jakt efter rymlingen.

Omdöme: Det här är en film som på utsidan kan verka vara en riktig lågbudget b-film. Av titeln att döma tror man att det hela är en oseriös film, kanske en blaxploitation film. Och när filmen börjar känns det som det också kan vara fallet då man bjuds på någon slags karibisk musik samtidigt som man introduceras av utomjordingen som kommer till jorden.



Utomjordingen (spelad av Joe Morton som påminner lite om en ung Don Cheadle) är en svart man som visar sig vara stum, så alla kallar honom för 'brother'. Det mesta är nytt för honom, men han har inte särskilt svårt för att få vänner när han traskar runt i Harlem, New York. Han har något som ger honom en fördel gentemot människor. Hans händer har en helande kraft som gör att han kan läka sår och laga allt bara genom hans händers beröring.



Snart visar det sig dock att han har två utskickade agenter efter sig, kallade 'Men in Black'. Dessa två spelas av regissören själv (John Sayles) och en ung David Strathairn (som senare var med i fler John Sayles filmer). Något som är intressant är att några av regissörens senare filmer, som Matewan (1987) och Lone Star (1996), är klart seriösare och på något vis utan samma skaparglädje som denna har. Det är nästan svårt att tro att det är samma regissör.



Förutom den uppenbara inspirationen till Men in Black (1997), inte bara med agenterna utan även med historien om utomjordingen och lite annat, så kan man likna filmen en del med They Live (1988) som också har en liknande humor och med en historia om utomjordingar. Det är också ganska uppenbart att Quentin Tarantino sett filmen och inspirerats en del till några saker i Jackie Brown (1997).



Det här är helt klart en kultfilm som förtjänar att ses av fler. Det är ganska lågbudget, men samtidigt har man lyckats bra med historien och man märker att de haft kul när de gjort den. Den kommer med något lite annorlunda och det känns som man har en tanke med det mesta. Man har även gjort vad man kan med effekterna med tanke på budgeten. Det blir aldrig för mycket utan snarare nedtonat, vilket funkar bra det med. Nej, det här var en trevlig och skön liten överraskning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

8 kommentarer:

  1. Intressant! Jag gillar Sayles men hade av någon anledning fått för mig att City of Hope var hans första film. Men så är det ju inte alls ser jag nu...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Detta var hans fjärde film och han gjorde ytterligare två (Matewan och Eight Men Out, båda hade jag sett tidigare tillsammans med Lone Star) innan han gjorde City of Hope (1991). Den har jag inte sett, men den kanske man ska se...

      Radera
    2. Inte om du frågar mig ;)

      http://bilderord.wordpress.com/2010/09/15/city-of-hope-1991/

      Radera
    3. Sofia: Haha, ok då vet jag ;) Har inte varit särskilt nöjd med de andra John Sayles-filmerna, även om Lone Star var ok. Eller, alla har varit ok, men lite småtråkiga. Denna är nog min favorit av Sayles.

      Radera
    4. Jag är iofs väldigt förtjust i Passionfish. Sunshine State var inte så dum den heller. City of Hope är den klart sämsta hitills.

      Radera
    5. Sofia: De har jag inte sett så jag kan inte uttala mig om dem. Har kanske sett fel filmer av honom.

      Radera
  2. Tack för tipset. Har sett den här filmen glimta förbi på bl a Headweb många gånger (har nästan för mig den var gratis) men alltid valt bort den. Nu skriver du att det är en Sayles-film vilket förändrar saken en aning. Gillar ju Sayles även om hans filmer kan vara lite tråliga ibland.

    Sofia: Passion Fish är bra, håller med. Tycker även City of Hope är en ok film men lite tråkig, och möjligen var den även lite för mycket skriva på näsan istf att berätta en story. Kul att det är samma skådis också som i Brother from... och T2.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Filmtiteln och på ytan kan det verka som en riktig b-film, men den har mer att bjuda på, helt klart.

      Ah, jag visste väl att jag kände igen honom (Joe Morton) från någon annan film. Självklart var det T2 och jag tänkte faktiskt på den, men glömde kolla upp det.

      Radera