fredag 8 mars 2013

Union Station



Titel: Union Station
Genre: Kriminaldrama/Film-Noir
Land: USA
År: 1950
Regi: Rudolph Maté
I rollerna: William Holden, Nancy Olson, Barry Fitzgerald, Lyle Bettger

Handling: Sekreteraren Joyce Willecombe observerar två misstänksamma män på tåget in till Chicago och blir av konduktören hänvisad till chefen på Union Stations polisstation Willy Calhoun. Han är till en början skeptisk men det visar sig snart handla om en liga som kidnappat en blind flicka och har valt stationen som sin kontaktpunkt.

Omdöme: Det här är inte en renodlad film-noir utan snarare ett kriminaldrama. Men den har tillräckligt mycket för att ändå klassas som en noir. I fokus står sekreteraren Joyce (Nancy Olson) och den hårdnackade polisen Calhoun (William Holden) som tillsammans ska försöka lösa ett kidnappningsdrama. Hennes chefs dotter har nämligen blivit kidnappad och hon är en av få som kan peka ut kidnapparna.



Den centrala punkten i filmen är tågstationen Union Station i Chicago. Det är dit tåget anländer som Joyce och de två kidnapparna är ombord på. Det är även där polisen Calhoun jobbar och bossar över. Och så är det där kidnapparna bestämt sig att kommunikationen med offrets rike far ska äga rum. På Union Station rör sig mycket människor så vem som helst som vill försvinna har god chans att göra det. Samtidigt har Calhoun en stor mängd civilpoliser som rör sig runt om stationen. Frågan är bara om han och hans män kan överlista kidnapparna eller om de har ett ess i rockärmen?



Lite intressant är att William Holden och Nancy Olson samma år spelade mot varandra i klassikern Sunset Blvd. (1950). Däremot är de inte de bästa eller mest intressanta karaktärerna i filmen. Speciellt Holden hade man velat se mer av, men hans karaktär är ganska tråkig förutom någon gång då han blir lite upprörd. Istället är det kidnapparen Joe Beacom, spelad av Lyle Bettger, som tar över allt mer. Han visar sig vara en hänsynslös och slug kidnappare. Utseendemässigt påminde han faktiskt en hel del om Carlheinz Böhm från Peeping Tom (1960).



En annan intressant notering är att filmen bara är på 80 minuter, men trots detta känns den längre än så. Det är dock lite konstigt för det händer tillräckligt mycket för att tiden ska rulla på snabbare. Men kanske är det just det som är grejen - att det händer något redan från början som gör att när det gått en halvtimme så har man redan haft en jakt och fått upp spåret efter kidnapparna (åtminstone en av dem).



Även om filmen känns längre än den är så betyder det inte att den är tråkig och seg. Däremot är den lite förutsägbar under långa stunder. Det är därför trevligt när huvudkidnapparen Joe får ta över allt mer. Det är då filmen höjer sig och då man bjuds på några av de bästa scenerna. Plötsligt höjs även fotot under jakten i tunnlarna och andra annorlunda platser runt om Union Station. Sen får man en känsla av att andra, nyare filmer lånat en del härifrån. Som t.ex. The French Connection (1971) med jakten på tunnelbanan och även någon James Bond-film och Indiana Jones-filmen Indiana Jones and the Temple of Doom (1984) med tanke på vad som händer i tunnlarna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar