måndag 24 juni 2013

Cocoon



Titel: Cocoon - djupets hemlighet
Genre: Drama/Komedi/Sci-Fi
Land: USA
År: 1985
Regi: Ron Howard
I rollerna: Wilford Brimley, Hume Cronyn, Don Ameche, Brian Dennehy, Steve Guttenberg, Jessica Tandy, Maureen Stapleton

Handling: När tre gamla vänner lämnar sitt ålderdomshem för att ta ett tjuvdopp i grannens simbassäng, sker ett mirakel. När gubbarna varit i vattnet känner de sig minst tjugo år yngre. Vad döljer sig egentligen bakom hemligheten?

Omdöme: I denna småmysiga film får man följa två separata historier som hör ihop. Den ena handlar om ett gäng pensionärer som bor på ålderdomshem. Tre av dem är ute efter lite äventyr och beslutar sig för att ta ett dopp i inomhuspoolen i ett närliggande hus. En dag är poolen fylld med kokonger. De tre tar ändå ett dopp och finner en slags magisk energi. Samtidigt har fyra personer (med Brian Dennehy i spetsen) hyrt huset under en månads tid. De har även hyrt en båt med Jack Bonner (Steve Guttenberg) som kapten. Dagligen åker de ut till havs där de dyker och tar upp kokonger som de sedan placerar i poolen.



De två historierna funkar båda bra och ger filmen lite blandning av genrer. Man vet till en början inte vilka de fyra som dyker efter kokonger är eller vad det är för något i dem. Samtidigt visar man fint upp hur pensionärerna får en mening med livet igen, men även hur det ställer till det för vissa av dem. Här får mysfarbrorn Wilford Brimley (Ben) tillsammans med Hume Cronyn (Joe) och Don Ameche (Art) tre egna historier. Ben har sin dotterson att tänka på. Joe får bekymmer med sin fru Alma (Jessica Tandy) medan Art finner kärleken.



Ett smart drag är att sätta Brian Dennehy i rollen som ledare för gänget som hyr huset och båten. Han har alltid varit bra på att spela elaka typer, men funkar även bra som god. Han har ett lite lurigt utseende vilket gör att man aldrig kan vara säker på var man har honom. Även Steve Guttenberg passar förvånansvärt bra. Ingen favorit och ingen stor skådespelare, men det här är en roll som han är helt rätt för som lite dumsnäll.



James Horner står för musiken och då vet man att man bjuds på fin musik. Stundtals blir det faktiskt lite sorgligt, främst för pensionärerna, och musiken är en bidragande orsak till det. Dock lyckas den inte övertyga lika mycket när filmen är lite lättsammare vilket givetvis är synd. Filmen har annars en bra blandning av drama, komedi och sci-fi. Effekterna är för det mesta ganska åldrade, men uselt är det inte. Ron Howard håller sig skönt nog på rätt sida så det hela inte blir alltför sockersött. Känslorna hålls liksom i styr och man blir inte besviken.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar