fredag 14 juni 2013

Stoker



Titel: Stoker
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2013
Regi: Park Chan-wook
I rollerna: Mia Wasikowska, Matthew Goode, Nicole Kidman, Jacki Weaver, Dermot Mulroney

Handling: Efter Indias fars död flyttar den okände och gåtfulle morbrorn Charlie in med India och hennes emotionellt instabila mor. India har misstankar om morbrorns motiv men trots det känner hon sig ändå dragen till honom.

Omdöme: "Hollywood goes Korean", ja det är lite av en trend att koreanska regissörer testar lyckan i Hollywood. I det här fallet är det en av de mest kända i Park Chan-wook som bl.a. gjorde Oldboy (2003). För manuset står överraskande nog Wentworth Miller som annars blev känd i en TV-serie. Ett manus som, med tanke på filmens titel, skulle kunna handla om vampyrer. Som tur är är så inte fallet.



Filmen har, något som manusförfattaren själv bekräftat, tagit inspiration från Alfred Hitchcock och hans Shadow of a Doubt (1943). Likheterna kommer i form av farbror Charlie (i båda filmerna) som är en mystisk man som tjejen i båda fallen dras till, men ändå känner att något inte riktigt stämmer med.



Vad man bjuds på är i första hand ett triangeldrama. India Stoker (Mia Wasikowska) och hennes mor Evelyn (Nicole Kidman) får efter sin fars/makes bortgång plötsligt besök av farbror Charlie (Matthew Goode). Han är en mystisk man, berest och påläst. Evelyn kommer snabbt över sin makes död i och med att Charlie finns där. India å andra sidan verkar mest leva i sin egen lilla värld. När så Indias gammelmoster Gwendolyn (Jacki Weaver) dyker upp börjar saker hända då hon känner misstänksamhet mot Charlie.



Det är egentligen när Jacki Weaver dyker upp som filmen rörs om och går i en ny riktning. Innan dess, och i hela filmen för den delen, är det en konstig stämning hemma hos Stoker-familjen. Man har svårt att komma dem nära inpå, det är något konstigt med dem. Det är därför man får en känsla av att något inte står rätt till och att det kanske rör sig om vampyrer eller liknande. Men så är inte fallet, det finns en annan förklaring.



Även om Jacki Weaver (borde varit med mer) inte är med så mycket så får hennes karaktär alltså fart på filmen. Nu går det hela liksom över till fas 2 där man vrider upp tempot och utvecklingen av historien. Nu börjar det avslöjas allt mer om Charlie, men även India börjar hitta rätt. Hon har mest varit vilsen känns det som, men nu kan hon liksom blomma ut när hennes koppling till Charlie kommer upp till ytan.



Mia Wasikowska är stabil i huvudrollen, hon gör definitivt inte bort sig. Hennes karaktär är udda, men hon spelar inte rollen till överdrift. Matthew Goode klarar av att hantera kombinationen av att vara charmig och creepy. Han känns helt rätt i rollen måste sägas. Att Nicole Kidman får kliva åt sidan är både överraskande och bra, för hon ska inte leda den här filmen. Har aldrig riktigt varit såld på henne så det är nog lika bra att hon har en lite mindre, om än betydelsefull roll. Från början var det tänkt att Carey Mulligan (India), Jodie Foster (Evelyn) och Colin Firth (Charlie) skulle spela respektive roll. Bättre eller sämre, det är frågan. India hade åtminstone inte blivit bättre.



Avslutningsvis måste lite sägas om det bästa med filmen - fotot. Fotot och bildlösningarna är en fröjd för ögat från första till sista bildrutan. Inte bara regissören är korean utan även cinematografen. De har jobbat ihop tidigare och det finns mycket talang här. Det är intressant att fotot kan skapa och berätta så mycket på egen hand. Det är nästan så man tycker att det blir för mycket av det goda då handlingen nästan kommer i andra hand. Men man lyckas berätta historien trots allt. En historia som känns lite överdriven och blandar in lite av den koreanska stilen i Hollywood. Fast på något sätt är det kul att se...



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
5 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.3

Inga kommentarer: