onsdag 10 juli 2013

Dead Poets Society



Titel: Dead Poets Society / Döda poeters sällskap
Genre: Drama
Land: USA
År: 1989
Regi: Peter Weir
I rollerna: Robin Williams, Robert Sean Leonard, Ethan Hawke, Kurtwood Smith

Handling: Internatskolan Welton Academy har fyra hörnstenar: Disciplin, Tradition, Briljans, Heder. En ny lärare blir ett hot mot den ärevördiga skolan när han inspirerar pojkarna att tänka självständigt.

Omdöme: Det är egentligen konstigt att vissa filmer kan vara helt annorlunda än man minns dem som medan andra är precis som man mindes. I det här fallet visar den sig vara nästan exakt som jag mindes den, utan att för den delen komma ihåg exakt vad som sker. Tonen, miljöerna och karaktärerna är dock precis som väntat. Kanske är det på gott och ont att man vet vad man får. Man blir inte direkt överraskad, men samtidigt funkar det bra om man känner för den här typen av film.



En grupp vänner och skolkamrater ska till att börja en ny termin på internatskolan. Ny är Todd Anderson (Ethan Hawke) som snart blir en i gruppen som består av sammanlagt sju personer. Han delar rum med Neil Perry (Robert Sean Leonard) som är en av gruppens ledare. Vad han än vill göra klarar han av. Problemet är bara att vad han vill göra och vad hans far Mr. Perry (Kurtwood Smith) vill är en helt annan sak. Detta skapar ett svårt dilemma för honom som han måste ta itu med.



Till gruppens stora förtjusning har de en ny lärare i engelska i form av John Keating (Robin Williams). Han skiljer sig helt från de övriga lärarna, något som dessa unga män snabbt uppskattar. Han låter dem tänka utanför ramarna och låta vara fria. Detta leder till "Döda poeters sällskap" där gruppen delar med sig av sina tankar, drömmar och inte minst poesi. Tyvärr leder det även till en revolt bland vissa av dem, något som inte tas särskilt lättvindigt av rektorn och de övriga lärarna.



Eftersom filmen bjuder på ungefär vad man kan förvänta sig blir det lite småtråkigt under vägen, om än inte dåligt. Nu händer det förvisso ganska mycket då vissa av karaktärerna gör annat än vad de blir tillsagda är det rätta. Men det dröjer ändå ganska länge innan filmen verkligen greppar tag i en. Lyckligtvis känner man att det var värt resan då man bjuds på en ganska tung slutspurt. Man har helt enkelt fått vara med och följt dessa unga mäns utveckling och förändring. Hur vissa går för långt då de lätt blir starkt påverkade av det nya.



Filmen kom att vinna en Oscar för bästa manus, något som inte känns särskilt konstigt. Filmen hade lika gärna kunnat ha en bokförlaga, något jag var övertygad om var fallet. Ytterligare tre nomineringar blev det (Robin Williams, bästa regi samt bästa film) så en klassfilm är det allt. Den är egentligen rakt igenom välgjord och har inga svaga punkter. Frågan är bara om man uppskattar den och i så fall hur mycket. Personligen tycker jag den är bra, men inte jättebra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9

4 kommentarer:

  1. Haha, "småtråkig" är absolut inget ord jag skulle använda för Dead Poets. En klar favorit som har hållit för många, många omtittar. Kanske är slutet lite uppenbart, men jag vet att jag definitivt inte upplevde det som sådant när jag såg den första gången.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Tycker som sagt filmen tar sig fint när det börjar hända saker med karaktärerna. Neil Perry och hans relation till sin far är en av de starkare komponenterna i filmen. Jag står dock fast vid att jag uppfattar den som lite småtråkig på sina håll :)

      Radera
  2. Jag såg faktiskt den här på bio när den kom. Det var en sån där film som hela familjen skulle se. Minns att jag fick en klump i halsen mot slutet när det går som det går för Neil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Jag håller med, Neils öde är det som verkligen lyfter filmen. Minns inte när jag såg den första gången, men det var inte på bio.

      Radera