Frantic

Titel: Frantic
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA/Frankrike
År: 1988
Regi: Roman Polanski
I rollerna: Harrison Ford, Emmanuelle Seigner, Betty Buckley, John Mahoney

Handling: Dr. Richard Walker kommer till Paris med sin hustru. Han ska närvara vid en konferens, men hustrun försvinner från hotellrummet kort efter ankomsten. Hans enda ledtråd är fel väska som hustrun fick med sig från flygplatsen. Walker tar upp jakten.

Omdöme: Det är intressant att jag sett denna film av Roman Polanski ett flertal gånger och aldrig blir trött på den. Förmodligen är det sättet den är gjord på som funkar så bra. Filmen bjuder på ett enda stort mysterium som börjar kort efter att Richard Walker (Harrison Ford) anländer till Paris med sin hustru Sondra (Betty Buckley). Plötsligt är hon spårlöst försvunnen när Richard kommer ut ur duschen...



Richard har ingen att vända sig till, ingen som kan hjälpa honom. Den säkerhetsansvarige på hotellet hjälper honom lite lätt, polisen tar honom inte direkt på allvar och den amerikanska ambassaden skämtar bort det hela. Han är ensam och måste lösa mysteriet på egen hand. Ja, ända tills han slår sig ihop med den unga fransyskan Michelle (Emmannuelle Seigner). Hennes väska har nämligen blivit förväxlad med Richards frus väska och någon vill komma åt innehållet.



En mycket viktig detalj som gör det här till en mycket bättre och högst sevärd film är att mysteriet är lika stort för tittaren som för Richard. Man får inga hopp till frun och vad hennes situation är. Det gör att hans utredning för oss närmare sanningen precis i samma takt som den gör för Richard. Det finns inte heller några ologiska vändningar eller korkade beslut som lätt hade förstört upplevelsen. Istället känns det som att Richard hamnat i en högst möjlig situation och hans reaktion är naturlig.



Harrison Ford fångar verkligen rollen perfekt. Han må inte vara känd som den bästa skådespelaren, men många gånger funkar filmerna han varit med i (särskilt när han var på topp) just för att han passar bra. Man känner av hans frustration, desperation och utbrott med jämna mellanrum. Han får ytterst lite sömn, utsätts för fysiskt påfrestande situationer (inte minst ett par smällar mot huvudet) och måste trots detta hela tiden fortsätta sin jakt på sanningen.



Polanski har här lyckats skapa ett riktigt bra och tätt mysterium som fortfarande håller. En bidragande orsak är den stämningshöjande Ennio Morricone-musiken. Den varierar sig på ett sätt som hela tiden känns rätt för scenen. Den passar även bra till Richard Walkers situation under filmens gång.



Det är något med filmer som utspelar sig i Europa, i det här fallet Paris. Det blir lite mer exotiskt än när det är på "hemmaplan" i USA. Givetvis går det inte per automatik att säga att det blir bra om det utspelar sig i Europa, men flera faktorer kan liksom aktiveras. Vem kan man lita på och vem kan man egentligen vända sig till? Sätter man sig in i situationen märker man att det lika gärna skulle kunna hända en själv en vacker dag när man befinner sig utomlands...

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 6.8