onsdag 10 juli 2013

Parenthood (Revisited)



Titel: Parenthood / Föräldraskap
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1989
Regi: Ron Howard
I rollerna: Steve Martin, Mary Steenburgen, Dianne Wiest, Jason Robards, Keanu Reeves, Joaquin Phoenix

Handling: Vilka föräldrar gör inte allt för sina barn? Men när ungarna vänder upp och ner på huset, saboterar skolpjäsen och har spelmaffian i hälarna kan vilken förälder som helst misströsta.

Omdöme: Det här är en film jag sett tidigare, men den är tillräckligt sevärd och underhållande för att återbesöka med jämna mellanrum. Familjen Buckman är en stor familj, alla med sina problem. Gil (Steve Martin) är lyckligt gift med Karen (Mary Steenburgen) och de har tre barn tillsammans. Den äldsta sonen har problem i skolan då han är för känslig och stressad. Samtidigt har Gil problem med sitt jobb då han inte får en högre position som han blivit lovad.



Gils två systrar, Helen (Dianne Wiest) och Susan (Harley Jane Kozak), har sina problem. Helens dotter Julie (den småjobbiga Martha Plimpton) är förälskad i Tod (Keanu Reeves) och de har i sin tur problem i sitt förhållande. Som om det inte vore nog är Helens son Garry (Joaquin Phoenix) tystlåten och uppträder allt konstigare på senare tid. En bidragande orsak är att Helen och barnen saknar sin make/far som stuckit med en yngre kvinna.



Susan å sin sida blir styrd av sin manipulative och egensinniga make Nathan (Rick Moranis) som drillar deras lilla dotter. Lägg därtill den äldre Buckman, Frank (Jason Robards) som får bekymmer när "den förlorade sonen" Larry (Tom Hulce), och alltså bror till Gil, Helen och Susan, dyker upp och har stora pengabekymmer. Som tur är blir historien inte så krånglig som den låter, trots att de flesta karaktärerna får gott om utrymme.



Med tanke på hur många karaktärer och historier det är att hålla reda på har man lyckats överraskande bra. På ytan verkar det vara en renodlad 80-tals komedi, men det är minst lika mycket familjedrama och det är faktiskt skönt. Humorn står främst Steve Martin för i en roll som är som klippt och skuren för honom. Hans sarkastiska repliker funkar bra och man känner för honom och de flesta övriga under filmens gång.



Något som är ganska ofattbart är att det är samme Joaquin Phoenix som tio år senare kom att spela i Gladiator (2000). Han var bara 14 år när filmen spelades in och det är inte helt lätt att känna igen honom, men bra är han. Lite synd att hans karaktär inte får mer utrymme då han hamnar lite i skymundan när Keanu Reeves (som är desto mindre bra) kommer in i bilden. Bäst är nog Dianne Wiest, men även Jason Robards och Steve Martin är gedigna.



Det här är en mysig film. En film som tar upp de vardagliga problemen de flesta går igenom. Att vissa karaktärer/skådespelare är lite svagare gör inte så värst mycket. Å andra sidan hade man gärna velat se mer av de övriga då de flesta funkar bra och är intressanta. Det är gjort med värme och hade filmen inte haft humorn hade det här lika gärna kunnat vara en tung Oscarsfilm i stil med Terms of Endearment (1983). Nu blev den trots allt nominerad till två Oscars - Dianne Wiest och sång.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

4 kommentarer:

  1. Bra film, jag gillar syrrans öronpetare som hittas när ljuset i huset gått... :-)

    Blir det Steve Martin-filmer hela vecka nu? Three amigos är en av de bästa komedier jag sett...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Haha, ja jag använde en bild på "öronpetaren" i min gamla recension av filmen ;)

      Nej, ingen sådan plan men tyckte headern passade bra med tanke på att det är sommar och jag är inne i en period där jag ser en hel del 80-tals film (där ju Steve Martin gjorde ett par sköna inhopp).

      Radera
  2. Vi kan ta i hand, både vad gäller filmens hållbarhet och Diane Wiest. Den är helt enkelt väldigt trivsam. Lite som en mer realistisk version av The Simpsons. Vet inte riktigt varför jagf just den kopplingen :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Hmm, likheten med The Simpsons hade jag nog själv inte gjort. Fast jag tror jag förstår vad du menar :) Trivsam är rätt ord, håller med.

      Radera