måndag 22 juli 2013

Rocco and His Brothers



Titel: Rocco e i suoi fratelli / Rocco and His Brothers / Rocco och hans bröder
Genre: Drama
Land: Italien/Frankrike
År: 1960
Regi: Luchino Visconti
I rollerna: Alain Delon, Renato Salvatori, Annie Girardot, Claudia Cardinale

Handling: Änkan Rosaria flyttar tillsammans med sina fyra yngre söner in hos sin äldste son i Milano. Två av sönerna förälskar sig i samma prostituerade kvinna och en fejd utbryter.

Omdöme: Detta räknas som en klassiker inom den italienska neorealismen och ser Alain Delon (huvudroll) och Claudia Cardinale (mindre biroll) i några av sina tidigaste roller. I den episka berättelsen får vi följa familjen Parondi och deras öde. Resan börjar med att mamma Rosaria anländer till Milano med tåg tillsammans med fyra av sina söner. Den yngste, Luca, är inte mer än 14 år. De tre övriga är i runt 20-års åldern där den yngste är Ciro (Max Cartier), Rocco (Alain Delon) är något äldre medan Simone (Renato Salvatori) är äldst.



De tar sig till sin äldste bror Vincenzo som bor med sin fästmö Ginetta (Cardinale) och hennes familj. Där finns det inte plats för de nyanlända så de skaffar sig en liten, kall enrumskällare. Jobb är inte lätt att hitta i Milano, men så fort snön fallit är de inte sena med att ge sig ut och skaffa jobb för dagen. En dag hjälper bröderna tjejen Nadia (Annie Girardot) ur en knipa. Alla finner henne attraktiv, men hon kommer visa sig bli den som splittrar de annars så sammansvetsade bröderna i många år framöver.



Filmen väljer att berätta om varje bror för sig, men egentligen spelar det ingen roll vilken bror som är i fokus då alla får utrymme i historierna. Det blir dock främst ett triangeldrama mellan Rocco, Simone och Nadia. Både Rocco och Simone visar sig ha talang för boxning och intressant nog (men föga överraskande) går framgång i ringen hand i hand med Nadia. Den som ligger på topp i ringen ligger också i topp hos henne. Nadia är en "puttana" (hora), som hon kallas av mamma Rosaria. Det spelar dock ingen roll för bröderna som är förblindade av henne.



Klassiker må det vara och en episk historia är det. Det är vardagsrealism som inte direkt förskönar tillvaron för familjen Parondi i Milano. Men tillsammans är de ändå starka. De håller ihop, hjälper varandra och stöttar varandra. De ser trots allt positivt på sitt liv och sin framtid, trots att de tvingades lämna livet på landet för storstaden. Även om det är en bra inblick i realismen så känns det lite för teatraliskt för min smak. De starka scenerna, som det kunde varit mer av, saknar ordentlig trovärdighet. En orsak till detta är att rösterna i italiensk film dubbades på den här tiden.



Är det en sak som håller hög klass filmen igenom så är det dess svartvita foto. Det bjuder på en del delikatesser och här märker man klassen på produktionen. Det är egentligen inget som är svagt i filmen, men förutom fotot är det inget som heller sticker ut. Prestationerna är för det mesta bra, men alltså lite för teatraliska emellanåt, särskilt när det ska vara tyngd i scenerna. Speltiden är nästan på tre timmar så man får med en hel del på den tiden. Sällan tråkig, men aldrig strålande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg: 3/5
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar