tisdag 9 juli 2013

Tisdags Dok: Waste Land



Titel: Waste Land
Genre: Dokumentär
Land: Brasilien/Storbritannien
År: 2010
Regi: Lucy Walker

Handling: Dokumentär om den i New York bosatte brasilianske konstnären Vik Muniz, som åker till Rio de Janeiro för att göra ett konstprojekt med återvunnet material från Jardim Gramacho - en av världens största soptippar - som ligger utanför Rio. Pengarna han kommer tjäna på försäljningen av konstverken vill han ska gå tillbaka till människorna i Jardim Gramacho. En handfull arbetare från soptippen involveras i konstprojektet och deras perspektiv på livet förändras.

Omdöme: Vad händer egentligen med soporna när de kommer till soptippen? Det är inte direkt något man vill tänka på eller komma i närheten av. Men när fotografen och konstnären Vik Muniz bestämmer sig för att göra ett nytt projekt, får man en inblick i hur det går till och vilka som jobbar där. Platsen är Jardim Gramacho som ligger i närheten av kåkstäderna i Rio de Janeiro, Brasilien. Vik Muniz växte själv upp som fattig i Sao Paulo och vill nu försöka ge lite till de fattiga i sitt gamla hemland.



Genom att besöka soptippen och träffa "sorterarna" får Vik och tittaren lära känna ett par av de som jobbar där, se hur de lever och en bakgrund till varför de är där. Fattigdomen i Brasilien är hög och många hamnar i drog- och/eller prostitutionsträsket. Men dessa människor håller sig borta från det. Det är ett skitjobb rent utsagt, men de får betalt och det är trots allt ett viktigt jobb de utför.



Dokumentären lyckas med en viktig sak och det är att skifta fokus från konstnären till dessa unika människor. Hade man endast följt konstnären, vilket jag kan tänka mig var planen från början, hade man inte fått känna värmen och lidandet hos "stjärnorna" i sammanhanget. För det är just vad de är. Att klara av att jobba med vad de gör dag in och dag ut och ha en positiv syn på livet, det är imponerande.



Konsten blir egentligen sekundär, men samtidigt är det den som för allt samman och gör det till en fascinerande inblick i en värld som känns väldigt långt borta. Vad jag gillar är att det hela känns mänskligt. Man visar inte upp en värld av misär, som man förväntar sig. Mycket är tack vare dessa människor, men givetvis ska Vik Muniz och hans team ha en stor eloge för vad de gör här. Sen hjälper det lite extra när man då och då bjuds på hypnotisk musik signerad Moby. Betyget blir en fyra, om något svag.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar