onsdag 31 juli 2013

What Maisie Knew



Titel: What Maisie Knew
Genre: Drama
Land: USA
År: 2012
Regi: Scott McGehee & David Siegel
I rollerna: Onata Aprile, Julianne Moore, Alexander Skarsgård, Steve Coogan, Joanna Vanderham

Handling: En sjuårig flicka i New York hamnar i kläm mellan sina föräldrar som är uppe i en bitter skilsmässa.

Omdöme: Regissörsparet McGehee / Siegel gjorde regidebut med den intressanta och något annorlunda filmen Suture (1993). De följde upp det med thrillern The Deep End (2001), en nyversion på en gammal film-noir. I det här fallet har filmen en bokförlaga och är en historia som behandlar ungefär samma ämne som klassikern Kramer vs. Kramer (1979). Skillnaden här är att historien ses ur ett barns ögon.



Den lilla flickan Maisie (Onata Aprile) lever i New York med sin mamma Susanna (Julianne Moore), sångerskan i ett rockband, och hennes pappa Beale (Steve Coogan), en stor konsthandlare. Eftersom föräldrarna är upptagna med annat, inte minst självupptagna, får Maisie spendera stora delar av sin tid med barnflickan Margo (Joanna Vanderham). Det är uppenbart att föräldrarna inte kan leva ihop då de grälar och pratar illa om varandra bakom ryggen.



Skilsmässan gör att Maisie måste bo tio dagar åt gången hos ena föräldern innan det är dags att vara hos den andra. Som tur är för Maisie följer barnflickan Margo med pappa Beale. När mamma Susanna får reda på att Margo flyttat in hos sin ex-make, beslutar hon sig för att gifta sig med vännen, den yngre Lincoln (Alexander Skarsgård). För Maisies del innebär det ytterligare en person som får ta hand om henne när föräldern hon ska vara hos är upptagen med annat. Frågan är bara vart det hela ska sluta och om föräldrarna inser vad de håller på med innan det är för sent.



Ok, i ärlighetens namn var jag väldigt tveksam till Alexander Skarsgård och hur han skulle funka i filmen. Till min förvåning funkar han överraskande bra. Han har ett bra samspel med lilla Onata Aprile och hans karaktär är så pass sympatisk att man har svårt att ogilla honom. Likaså är det viktigt att gilla barnet i fråga och Onata Aprile sköter det utan problem. Hon må inte ha en jättesvår roll att spela, men det känns övertygande och framförallt tycker man synd om henne p.g.a. situationen som uppstår.



Hade kanske förväntat mig en starkare emotionell resa, både för flickan Maisie och för en själv. Grejen är dock den att Maisie har två personer som verkligen tycker om henne och tar hand om henne i Margo och Lincoln. Eftersom föräldrarna är rika fixar de så att hon inte ska behöva vara ensam. Å andra sidan är föräldrarna inte där för henne och de skämmer bort henne genom att försöka köpa sig ett gott samvete. Med tanke på att hon blir så bortskämd är hon en ovanligt normal, snäll och fin flicka.



Även om det här inte är någon toppfilm så är den utan tvekan värd att se. Inblicken i ett barns situation är inte alltför ofta man får ta del av och här har man lyckats bra. Det är skönt när ett barn får vara just ett barn på film och inte spela vuxen, vilket oftast bara blir irriterande och onaturligt. Eftersom man känner för Maisie blir det hela inte bara en transportsträcka utan man vill att det ska ordna sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg: +3/5
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar