söndag 8 september 2013

Le silence de la mer



Titel: Le silence de la mer / The Silence of the Sea
Genre: Drama
Land: Frankrike
År: 1949
Regi: Jean-Pierre Melville
I rollerna: Howard Vernon, Jean-Marie Robain, Nicole Stéphane, Ami Aaröe

Handling: En tysk officer inkvarteras hos en äldre man i Frankrike år 1941. Den äldre mannen och hans brorsdotter vägrar att tala med honom, men får med tiden respekt för tysken som är mer komplicerad än de först trott. Filmen bygger på en novell av Vercors.

Omdöme: Den erkänt duktige regissören Jean-Pierre Melville gjorde här sin långfilmsdebut. Han lär inte ha haft rättigheterna till Vercors novell när man började spela in filmen, men efter ett möte gav Melville författaren ett löfte - gillar han inte slutresultatet bränner han materialet. Filmen kom att bli en stor succé och Vercors lär ha älskat den.



Premissen är väldigt enkel. Så enkel att det lika gärna hade kunnat vara en pjäs. Under stora delar av filmen har man endast tre karaktärer. Farbrorn och hans brorsdotter har inget val när den tyske officern Werner von Ebrennac (bra spelad av Howard Vernon) inkvarteras hos dem och stannar kvar i flera månader. De båda fortsätter sina liv med de vanliga vardagliga sysslorna. Werner däremot besöker dem mer än gärna i deras vardagsrum för att berätta om sin kärlek till Frankrike med allt vad det innebär.



Historien fortlöper sedan i ett långsamt tempo där Werner kör sin monolog om och om igen med olika ämnen. Samtidigt berättas historien av farbrorn genom berättarröst, något som funkar bra. Det blir en ganska speciell stämning mellan de tre då de inte pratar med honom. Det gör även att det blir lite för enformigt för min smak. Det är ändå småintressant att följa det hela och man väntar på att något ska ändra på förutsättningarna. Men det kommer aldrig riktigt.



När Werner ger sig iväg under ett par veckor för att besöka Paris försätts historien där ett tag. Han får sig en ögonöppnare och återvänder till sina två "vänner" nedstämd. Det är här historien ska kunna lyfta lite extra när han levererar nyheten och vad han kommit till insikt med. Men istället blir det snarare så att man känner för Werner än att relationen till de två blivit tätare. Det är trots allt Werner som är klart intressantast och visar att även tyskarna kunde vara humana. Werner är helt enkelt ovetandes om vad tyskarna planerar. Eller så har han bara förträngt det eftersom han älskar allt med Frankrike.



Som regidebut är det inte alls dumt. Det som Melville kanske hyllats för mest med den här filmen är hans sätt att berätta historien på. För även om Werners monolog och farbrorns berättarröst bidrar med själva dialogen, så visar man mycket med bildspråket. Här finns många små rörelser och blickar hos karaktärerna som berättar mycket på egen hand. Detta lär ha varit en stor influens på den Franska Nya Vågen i sitt sätt att berätta sina historier på. Så det är en viktig och intressant film på så vis, men lite för enformig för min smak.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.7

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar